- Var har ni köpt den där bodyn, där det står Jag Älskar Mina Pappor.
Bodyn köpte vi på Lindex och sedan lämnade vi in den på ett ställe på Folkkungagatan i Stokholm och tryckte till trycket. Tror allt som allt kostade det runt ca 200 kronor.
Annars kan man ju också trycka själv, eller köpa sådana där bokstäver och stryka på.
Och ja, det är samma body som Emelie hade när hon var liten:)
- Vem är biologisk pappa till vem?
Mannen min är biologisk pappa till Emelie och jag är biologisk pappa till Elliot. Jag har gjort en närstående adoption av Emelie och mannen kommer göra likadant med Emelie.
- Hur gjorde ni barnet?
Heminsemination
- Varför valde ni att skaffa barn själva och inte med ett lesbiskt par?
Att skaffat barn har varit en process för oss som tagit ca 6 år. Vi har gått igenom de flesta alternativ som finns. Vi träffade ett lesbiskt par som vi tyckte väldigt mycket om. Men efter träff 4 och vi började fantisera om den konkreta vardagen, så som exempelvis att vi bara skulle få vart tredje jul och att man absolut inte fick träffa barnet under sommaren, om det inte var ens sommarveckor, så kände vi att, nej, det är ingenting för oss. Vi kände att vi inte ville dela barnet med någon annan och att om vi skulle bli föräldrar, så skulle vi bli det på heltid och på samma premisser som hetero föräldrar.
- Vem är mannen och kvinnan i ert förhållande?
Det där en myt och tror att det snarare handlar om ens egenskaper. Om man anser att det är mer kvinnligt att hålla prydligt och städa och hålla rent, ja, då är mannen i sådana fall "kvinnan" och jag den mer organiserade typen, mannen isådana fall. Dessa indelning tror jag finns verkligen hetero par också. bara för att man är kvinna, är det inte säkert att man har de mer sterotypiska egenskaper som samhället satt, manligt kontra kvinnligt.
- Hur har er process gått till? Juridiskt? Har ni gjort något olagligt?
Vad är det som säger att en kille inte skaffa barn med en kvinna:)?
Vi har inte gjort något olagligt, vi har inte betalat några pengar för barnet, utan enbart för omkostnader för hennes graviditet.
Surrogatmamman avsäger sig vårdnarden och fadern får egen vårdnard. Därefter inväntar vi personnumer och födelsebevis. Därefter, kan man påbörja den svenska processen, såsom svenkt personnumer och ansöka om svenskt medborgarskap. Att detta inte blir aoutamtiskt, för att fadern själv är svensk, är helt sjukt. Det är helt diskrimnerade gentemot mannen, utan man räknar enbart om modern är svensk. Fast vi är svenskar och biologiska fäder, bägge två. Nåja, när dem papperen är färdiga, påbörjar vi en närstående adoptions process.
I vårt fall gick det väldigt smidigt. Hela processen, från det vi kom hem med Emelie till att vi adoptionen gick igenom, tog det 6 månader.
- Hur kan man bara lämna ifrån sig sitt barn? Jag menar, det är ju hennes barn.
Surrogatmamman är en birth junkie. Det betyder att hon älskar att vara gravid. Hon har själv 3 egna barn som lever med henne. Hon har varit mentalt förberedd på denna process i flera år och älskar alltså att vara gravid, men har ingen önskan att behålla barnet. Hon ser varken Emelie eller Elliot som sina barn, utan som pappornas barn. Hon säger att hon inte känner något speciellt när hon ser dem, och att hon enbart burit dem.
- Kommer ni ha kontakt med surrogatmamman?
Ja, det kommer vi. Vi mejlar bilder och chattar via nätet. OM barnen vill träffa henne, så kommer de få göra det. Vi kommer vara ärliga och berätta sanningen för barnen.
- Vad säger ni till folk?
Vissa dagar orkar man berätta hela historien, vissa dagar väljer man att enbart berätta vissa valda delar och andra dagar säger man bara att man skaffat barn med en väninna.
- Vad säger ni på dagis?
Pedagogerna på dagis känner till vår historia och bett dem, att om föräldrar har frågor, så ska dem ta det med oss och till barnen, om de frågar, så ska de säga att Emelie har en mamma, men att hon bor i ett annat land, långt bort och att Emelie bor bara med sina två pappor.
- Vad säger omgivningen?
Struntar faktiskt i dem, men visst bär vi ett ansvar och berätta och upplysa folk om surrogat. När vi klev på planet, frågade flygvärdinnorna, oj, 5 dagar gammal, var är hans mamma? Han har ingen mamma sade jag, och de såg frågande ut och sade, men visst måste han ha en mamma om han bara är 5 dagar??? Och då slog det mig, för mig och i min värld är ju allt klart, men inte för andra. Så då tog jag ett djupt andetag och sade; Han har haft en surrogatmamma om fött honom, men han har 2 pappor som han kommer bo med. Då sade de, jaha, vad spännande....
- Ni borde skriva en bok om er historia.
ja, kanske det, men vet inte vem som skulle vilja läsa den eller vad den ens skulle innehålla
- Vill ni skaffa fler barn?
Haha, nej, inte som det känns nu. 2 är precis lagom för oss:)
Ja, det var väl en del hel svar på era frågor.
Har ni fler frågor, är ni välkomna att fortsätta kommentera...
