- Pappa, jag ska ha den lila tofse, säger Emelie stolt.
Det är en lite blyg och väldigt förväntansfull Emelie som följer med pappa och pappa, till den tilltänkta skolan där hon ska börja efter skolan.
Avelning efter avdelning besöker vi.
Pratar med barn och med lärare.
Pratar med barn och med lärare.
Vad är bra och mindre bra?
Hur ser en vardag ut?
Fritids.
Tusen frågor.
Fritids.
Tusen frågor.
Emelie bara titta storögt på 6åringarna, t.o.m de barn som går ända upp till 3an.
Hon iakktar, försynt och allt mer under de två timmarna vi är där, blommar hon upp mer och kommer ur sitt skal.
Hon tycker bäst om den avdelning som har ett stort dockskåp och pärlplattor framme.
Det är den avdelning papporna tycker minst om oga andra orsaker.
Så, hur väljer man, enligt papporna eller lyssna på dotterns åsikter med:)
Svår balans.
Men, det blir säkert bra hur det nu än blir.
Vi blir bara glada om vi får den skolan vi vill ha.
Där vi bor, är det tydligen rekord i år, där man ska öppna yttelriga en eller två F6-or, för det är sådant tryck.
Skolan.
Vad hände liksom?
Vår lilla 5åring ska börja förskoleklass efter sommaren.
Inte klokt vad tiden går fort.
I morse vid frukosten, stirrade Emelie ner i sin yoghurtskål, med en frånvirrande blick.
Hon som annars alltid är glad och sprallig, sade inte mycket och svarade knappt på frågor.
Självmant gick hon och lade sig igen.
Jag sade till Anders, att det är något som inte stämmer.
Och minuten senare, spydde hon.
Och spydde. Och spydde.
Så, hon fick bli hemma idag.
På dagen kände hon sig bättre, men så nu igen på kvällen, började hon återigen spy.
Jisses, hur mycket ryms i en liten 5åring.
Snabbt, börja göra mera vätskeersättning, byta rent i sängen 3 gånger.
- Papsen, kan du lägga sån där blöt sak på mitt huvud, sade hon med en ynklig röst.
Snabbt, någon minut senare, fick hon sig sinvåta handduk över pannan.
Nu är klockan 01.03 jag trodde det hade lugnat ner sig men nu började det igen.
Det blir en lång natt.
Stackars liten....
Så svag
Ledsen
Spyr över hinken.
Så så man ska.
Ömklig.
Lilla dockan.....
Som förälder känner jag att jag gärna, i vilken sekund som helst, skulle överta hennes plats, så hon själv skulle slippa lida...
Andas in.
Andas ut.
Tvätta händerna.
Vädra ut.
Lär väl vända i morgon till det bättre....
Bägge barnen leker att de har osynliga kompisar.
Elliot, HAR verkligen osynliga kompisar
De är 3 och de heter alla Emelie.
Dem är med oss överallt och gör allting med oss.
Häromdagen, när vi åkte tunnelbanan, var det en kille som satte sig på en ledig stol mittemot oss.
- Nej, du sätter dig på min osynliga kompis, skek Elliot över hela vagnen.
Döm av killens förväning, då han insåg vad han gjort och flyttade genast på sig.
Elliot har också en hemlig grotta.
I Indien.
Som är målad i regnbågensfärger.
Dit kommer man bara genom att tänka sig dig.
Eller gå in genom garderboen.
Eller spola ner sig i toaletten så kommer man ut på andra sidan.
Det är monster där det är mörkt.
Därför ska det sovas med tända lampor.
Och alla godesjuren står uppstälda på rad, för att vaka över dem.
Döda alla dumma monster....
Emelie är i ständigt i en prinsessvärld.
Och mamma pappa barn lek. Hela tiden.
Det är underbara åldrar att följa våra barn i
Bland det bästa jag visste när jag var barn, det var att vara på landet med familjen.
Framförallt på vinterlovet.
Pappa kunde ta ledigt några dagar, och då var han den där pappan, som liksom ville att han alltid skulle vara:)
han byggde snöigloos till oss, snölyktor och hur många gånger grävde han inte ut en boobbana, med spade, som han sedan vattnade, så den frös till is, så vi kunde åka boobcart....Eller Pulka. Eller stjärtlapp.
Nu, när jag är far själv, finner jag mig själv gå i samma fotsår som pappa.
Jag gör samma sak för mina barn, såsom han gjorde.
Samma aktiviteter, och tänder brasa, snöänglar, skottar och bara är.
Lagar mat.
Och vi äter.
Inte för att vi är hungriga, utan för att det är det man gör på landet.
Äta.
Tända brasa.
Duscha och basta.
Titta på stjärnorna på natten.
Sova djupt av lantluften.
Utslagen.
Utslagen.
Det är härligt att faktiskt vilja kunna ge barnen, en liknande barndom som jag själv hade när jag var barn.
Låta det gå i arv.
Och barnen älskar att vara på landet.
ja, det blir bra det här.
God Fortsättning:)
