I torsdags hade jag och mannen en dejt.
Vår första på väldigt länge....
Vi började med en lunch på tekniska muséet.
Därefter såg vi en föreställing i Cin4, en biograd, där stolarna är programmerade att röra sig, samt att alla andra sinnen får sig en upplevelese.
Efter det såg vi NASA-utställningen, oerhört intressant.
Därefter såg vi hela muséets utställningar.
Kände igen många av dem från det jag var barn och gjorde mitt besöks sist.
Avslutade kvällen med att se min föreställningen på muséet och mannen börjar fatta mer och mer vad jag arbetar med, efter snart 10 år:)
Underbar tid.
Bara han och jag.
Inte så ofta det blir så.
Underbart....
Idag firar vi 6 åriga BröllopsDag.
Dagarna innan vi gifte oss (eller ingick partnerskap som det då hette) hade det varvats med sol och regn.
Men så kvällen innan bröllopet, klarnade det upp och vår dag gick i solens tecken.
120 personer tror jag vi var.
Bröllopet gick i smaragdgrönt tema (favoritfärg från vår favoritmusikal, WICKED) och vi njöt av varje minut.
Som vi hade planerat och hållti på i nästan 1 års tid.
Och så, helt plötsligt, var jag tvungen att släppa taget och bara behöva gå fram i gången.
Det var först då jag blev nervös.
Allt annat innan dess var ju som ett av mina teaterproduktion, med möten, budget och all logistik som krävs.
Och nu, skulle jag inte vara projektledaren längre.
Utan bara brudgummen.
Kommer ihåg och än idag är det många som säger, att det var ett bröllop, fyllt av så mycket kärlek.
Ingen visste riktigt vad de hade att förvänta sig, för ingen hade varit på ett gaybröllop tidigare,
Vi visste inte hur man gjorde, så vi gjorde vad vi ville.
Vi var utomhus och genomförde bröllopsceremoni som var borgerlig med inslag av religisöa ting.
Min bästa väninnas mamma är domare och efter vi bett henne om att viga oss, ordnade hon en licens för det.
En underbar ceremoni, med musik, korta tal, musiken till This is it och såpbubbelmaskin.
Efteåt utbröt världens kram och pusskalas.
Sedan följde en härlig medelhavs/svensk middagsbuffé, med vin, champagne, läsk, vatten, ja, hela faderullan.
Under hela kvällen, ledde en av mina närmsta vänninor AnnaCarin gästerna, som toastmadame.
Ett enastående jobb hade hon gjort.
Det sjöngs, dansades, åt, dracks, talades och ja, helt underbart.
Bröllostårtan var en underbar cheescaketårta från ica maxi, med två brudgummar på toppen.
Då vi sökte efter just den, visade det sig att det var svårare att finna än vad vi trodde.
Vi var runt i flera olika butiker, men fann ingenstans med två män.
T.o.m  Göteborg, var vi en av de största butikerna, men inte heller hade de.
Däremot erbjöd dem oss att köpa 2 giraffer, 2 björnar eller 2 ankor.
Nej tack sade vi, och skrattade gott.
Och så, fann vi vårt brudgumspar på Ics maxi.
Två mörkhåriga.
Så Anders målade den ene ljus, så den skulle likna honom mer
:)
Till middagen stod det bredvid varje gäst drickkglas, ett smarggrönt champgangeglas med texten "tack för ni kom, Daniel & Anders). Detta var som ett tackkort , som alla fick ta med sig hem. (istället för ett sända ett tackkort, så fick de det som present från oss)
Och så, runt 3 på natten, då vi var helt slut, beställde jag en taxi och satte ögonbindel för Anders.
Efter tjugo minuters färd, steg vi ut bilen och han hade ingen aning om var vi var.
Det han minns, var att han hörde några ungdomar skratta, glas som krossades och det var en härlig varm sommarnatt.
Det tog honom ett tag att inse, att vi stod utanför vårt hus, där vi då bodde i Hägersten, med tända marchaller som ledde mot dörren.
Vi gick in, och i sprialtrappan, på vartannat trappsteg, stod det ett tänt värmeljus, doftljus och strödda rosenblad.
Vi gick våra tre våningar upp till oss.
Öppnade dörren, och där möttes vi av tända ljus i hallen och sovrummet, strödda rosenblad över de nyinköpta och nybäddade sängkläderna, jordgubbsmousserade och två glas.
Anders fattade ingenting.
Vad han inte visste, var att jag klockan halv tre på natten hade smsat vår granne som vi umgicks mycket med, som hade fått extranycklar och allt det jag hade inhandlat, och gjorde då iordning allt. Senare berättade hon hur hon smygkikat på oss genom sitt titthål, mitt i natten, då vi kom hem och gick upp för trapporna.
Vi var så glada och nöjda och Anders framförallt att jag hade lyckats överraska honom så. I och med att han flyger, så spenderar han många nätter i månaden på hotelrum, som han liksom tröttnat på. Så, jag visste att detta skulle vara det bästa alternativet för oss. Och att kunna sova ut länge och inte behöva passa en tid för att checka ut o.s.v.
Dagene efter, åt vi en underbar buffé på villa källhagen på Djurgården och sedan hade min mamma ordnat en grillmiddag på landet, för de närmsta vännerna och tillresta släktingar.
Idag, 6 år senare, minns jag denna dag med så mycket kärlek, värme och glädje.
Det är definitivt ett av mitt/vårt livs bästa dagar.
Idag hjälpte jag och mannen min att rensa och sortera mammas och pappas källarförråd.
Det blev en hel del att slänga.
Där, bland saker som förvarats i årtionden, såg återigen dagens ljus.
Vi kunde bl.a.  räkna till 3 olika bilbanor (varav två är helt intakta, en hamnar ute på landet och den andra drar vi fram till julen) gamla hus och tågbanor till vår gamla MÄRKLIn-tågbana(som tyvärr blev stulen för några år sedan), fantastiska kristallglas, porslin, otroligt vackra handmålade tavlor på plywood (nej, inte den kände konstnären, men ska se om de kanske är värda något) min gamla samling av nyckelringar (308 st) mycket annat och även gamla skolarbten.
Där, 22 år senare, fann jag min gamla kontaktbok mellan min mamma och min lärare från 4e klass (1989-1990).
Det var helt underbart att läsa hennes kommentarer om mitt arbete, om min personlighet och ambitioner.
Nästan varje vecka påpekade hon att jag pratade väldigt mycket. Ständigt. Konstant. Och att jag höll på med teater, att jag var ambitiös och flitig i mitt arbete.
Min lärare är även den som introducerade mig  UmeåMalin, som jag fick kontakt via brevväxling i 4e klass, UmeåMalin, som numera är en av mina bästa vänner. Som vi har skrattat, gråtit och delat livet tillsammans under dessa 22 år.
Helt tagen av att finna mina gamla skolarbeten, personliga berättelser och just kontaktboken, gjorde jag det enda rätta.
Jag letade fram hennes nummer via internet och ringde henne, för att säga hej.
22 år senare.
Ni som känner mig skrattar nog för er själva och säga att det där är så typiskt för Daniel.
Ja, sån är jag.
Det var ett härligt, ljuvlig och underbart samtal, där vi sammanfattade våra liv och hon lär innerligt glad att jag ringde henne.
Visst hade hon tänkt på mig genom åren.
Hon lät likadant.
Lika varm.
Lika underbara skratt.
Lika fina människa.
Hon är en stor del, som varit med att forma mig.
Ikväll, då jag frågade om jag verkligen var så pratsam då jag var hennes elev.
- Ja, det var du. Och jag hade rätt, du kom ju att arbeta inom teatern.
Så sant så.
Ska nog posta en bild av mig och familjen, som hon kan bära med, som ett minne av mitt nuvarande Daniel.
Ulrica, tack!!!
Då Emelie var någon månad gammal, lade vi ut en bild på familejliv.se
De flesta flatparen visste vilka vi var, så många killpar är vi inte som gjorde barn via surrogat just då.
På en av bilderna, var Emelie poserad framför en religiös relik, som en annan medlem på familjeliv.se kände igen.
Vi började mejla fram och tillbaka, och det visade sig att vi hade/har samma bakgrund.
Bägge med annan svensk bakgrund, gifta med en svensk, bägga homosexuella och vi hade bägge varsin dotter.
Så, vi träffades och det sade bara klick.
Och vi följer varandra tätt genom livet.
Barnen älskar varandra och leker och får möta andra regnbågsbarn, med liknande bakgrund som de.
Dessutom har ju vi Elliot, samt att de ha två tvillingtjejer, som leker fint med vår yngste.
Så, tänk, om vi inte hade lagt ut den där bilden, så hade denna livslånga vänskap aldrig uppstått.
Idag var vi på deras äldsta dotters 4 årskalas-disco.
Här kommer dagens bilder av våra barn.
Ha en fortsatt skön söndag.
Kram
Kära läsare,
vill så tacka för att ni följer vårt liv, ni är många som är återkommande.
Dock en fråga, ni nya som hittar hit, varifrån kommer ni och hur hittar ni hit?
Är lite nyfiken och undrar.....
Snart kommer fler inlägg och nya bilder.
Kram så länge
Nu är sommardagis över och barnen är tillbaka på sitt ordinarie dagis, som de älskar.
En pedagog, som varit föräldraledig i snart ett år, har återigen börjat arbeta, sedan två veckor tillbaka.
Igår, då jag lämnade barnen, så pratade vi lite om allt möjligt.
Precis då jag skulle gå, sade hon, Vilka fina barn ni har :)
Blir så glad och varm i hjärtat när vi får höra sådana kommentarer.
- Tja, man får ju inte direkt någon handbok när de föds, så vi gör väl bara som alla, vårt bästa.
- Ja, något rätt gör ni, för de är så kärleksfulla och harmoniska...
Det var en stolt pappa som åkte iväg till jobbet :)
Då jag var i London med jobbet häromdagen, njöt jag som bara den :)
Barnen var hos mamma och pappa och mannen min arbetade tidiga mornar och sena kvällar.
London, är nästan som att komma hem.
Varje sommar, sommarjobade jag och lade undan pengar för att åka till London och gå på musikal.
Det har blivit en hel del under åren.
Så, nu när jag var med jobbet, hann jag göra en hel del på 27 timmar.
Promenera, äta lunch på mitt favvoställe vid Covent Garden, handla en massa, fika i en underbar park och läsa bok, jobbmöte och se en musikal, ta en drink med en väninna, promenera ännu mera. Allt detta i 30 graders värme och sol, bara för att vakna upp tidigt morgonen efter, till ösregn. Men, det hindrade inte mig, för paraplyet var nerpackat:) Så, jag promenarade större delen av södra sidan vid Themsen, i ösregn och besökte Westminister, Big Ben och Buckingham Palace. Så här i efterfand fattar jag inte varför jag gjorde det sistnämnda, för allt det hade jag ju redan sett, men jag ville inte hänga på hotelrummet och bara vänta på att få flyga hem, så kanske därför.
Köpte med mig likadan chkoladmuggar med engelska flaggan på till barnen, samt två paddingtonnallar. De blev så glada :)
Gott med lite minisemester med mig själv, perfekt när man kan kombinera arbete och privat tid så där:)
Så i Setp/Okt tar jag och mannen 4 dagar i semester :)
Längtar....
Här kommer lite blandade bilder från senaste veckan.
Pappa & Papsen förklarar för Emelie & Elliot att deras pappor också är bögar och innebörden av detta
(man vet aldrig vad föräldrar tutar i sina barn under sommarledighet och pridevecka)
Emelie svarar - Ni är mina kärleker. Och ni är också prinsessor.
We love our daugher.....
:)
Stockholm invarderas av glada människor från hela Sverige.
Kärleken spirar på gatorna.
Flera hundratals olika aktiviteter sker under några dagar.
Många träffar sin första kärlek.
En del gör slut.
Men alla förenas i glädje, oavsett sexuell läggning eller åsikt.
Jag har i flera år, olika perioder av mitt liv,
engagerat mig politiskt eller i olika föreningar.
Och gått paraden.
Många gånger.
I år väljer vi att titta på den, med några av våra närmsta vänner.
Och det är det enda jag kommer göra denna pride, för jag arbetar ju.
Ingen fy skam för mig inte, för jag drar till London, onsdag - torsdag för jobbet.
HAPPY PRIDE