Queer utbildningen fortsätter...
6kommentarer
Nyss hemkommen efter att hämtat Emelie på dagis. Elliot hade jag i babybjörn på magen, han är så stark och håller huvudet väldigtt stadigt.
Hon lekte med Sara.
Idag utväxlades denna konversation;
Sara. Var är hennes mamma?
Jag. Hon bor ju utomlands och Emelie bor ju bara med oss två pappor.
Sara - Ja, just det
Jag- Sara, det finns flera olika typer av familjer. Vissa barn har bara en mamma och pappa, vissa har två mammor eller två pappor, eller kanske bara en mamma och pappa och någon kanske bor med en farmor.
Sara. Jag har en farmor. Och mormor. Och en lillasyster.
Jag. Så bra, då är ju både du och Emelie storasystrar.
Pedagogerna på förskolan är superfina. Dem stod runt mig och hörde mig förklara situationen, både igår och idag.
Jag försöker bara vara lugn, ärlig och pedagogisk.
Och det verkar ju gå, så länge:)
6 kommentarer
marianne
07 May 2009 21:45
ja det kan ju bli lite sånt här prat men det är du beredd på eller hur? Du verkar ha lätt att ge svar...
:o)
Jessica
07 May 2009 22:29
Roligt att barn är så open minded!
Z
07 May 2009 23:19
Jätte bra tycker jag! Man ska vara ärlig mot barn. OCh Sara verkar ju så fin och nyfiken. Tänk att du hjälper till att bredda hennes vyer!
Nyligen ahr jag reflekterat över hur många böcker min dotter där alla handlar om "mamma-pappa-barn". Skulle gärna vilja hitta några med lite andra typer av familjer. Om någon har tips tar jag gärna emot dem!
Jennie
08 May 2009 10:09
Underbart!
Det finns hopp för nästa generation ;)
Tycker du skall skriva en barnbok. Låt Sara få huvudrollen!
Anna
08 May 2009 11:11
Du ger bra svar, det finns som du sa till flickan, så många olika sorters familjer i vår värld. Du skulle kanske skriva en bok för barn om er familj? Hur allt startade och hur ni blev en familj. Vet inte om det finns böcker för barn som handlar om familjer där det inte är mamma/pappa familjen,,ingen dum ide kanske..Barn ä inte så komplicerade som vi vuxna..Kram från ett blåsigt Malmö
Trollets mamma
10 May 2009 00:14
Hej!
Kan inte låta bli att kommentera detta, eftersom jag känner igen situationen så väl! (Och tycker du gav ett himla bra svar). Jag har adopterat som ensamstående, vilket alltså innebär att min dotter har en mamma, och inte ett jota mer. I början var det massor av frågor på dagis, och jag förklarade ungefär som så att Trollet inte har någon pappa eftersom jag inte har någon man. För litet större barn har jag förklarat att Trollet legat i en annan mammas mage och att det finns en pappa i det landet också osv... Efter några förklaringar har detta accepterats fullt ut.
Men nu kommer den lilla roliga poängen: När barnen leker familj händer det att någon säger "Men vi leker att vi inte hade någon pappa då, utan att jag hämtade dig i ett annat land" - och en av Trollets bästa vänner har förklarat för sina föräldrar att när hon blir stor "då ska jag åka långt bort och hämta en flicka som Trollet och inte ha någon pappa".
Jag tycker det är alldeles underbart hur barn accepterar och integrerar familjer utanför kärnfamiljstänket i sin verklighet Bara man är ärlig och vågar möta dem i deras undran.
Kommentera