är att få komma hem.
 
Med teknik som videosamtal på mobilen och datorn, gör att, även om jag är på andra kusten av Sverige, eller andra sidan jordklotet, ändock vara så nära familjen.
Älskar att prata med dem i telefon och småler, då de visar sina teckningar de gjort för dagen.
 
På två dagar har jag rest 160 mil och denna gång, längtade jag något enormt efter barnen.
Så, det var med glädje då vi förenades idag.
Anders hade verkligen fått hålla dem hårt, för att de inte skulle väcka mig på morgonen (då jag hade kommit hem och i säng 03.00 på natten)
 
Älskar dessa varma kramar och pussar och få tusen frågor om hur resan var och hur de säger: papsen, jag har saknat dig.....
 
Blir lika glad varje gång :)
 
 
Det bästa med kalas, är att få klä upp sig:)
 
 
 
Förra året, önskade sig Elliot röda gummistövlar.
Och vi hade väldigt svårt att finna det, så därav, en hel höst utan röda gummistövlar.
I somras fann jag röda gummistövlar i en butik och köpte dem på en gång
Elliot blev överlycklig och i flera veckor, även när det var strålande sol, skulle han bära dem, t.o.m sova med dem.
Han var så glad, så glad :)
Igår,i regnet, tog han på sig gummistövlarna.
Eller så som han sade;
- Mina Önskestövlar.
- Vad är det för något, frågade vi?
- Mina Önskestövlar....Mina röda gummistövlar som jag önskade mig i ett helt år. Om man önskar sig något riktigt mycket, så blir det av.
Vi pappor, log gott och kramade honom ordentligt.
" When you wish upon a star"
 
Våa barn har ju två farmödrar.
Redan i tidigt stadium, ville vi göra det enkelt för dem och valde då att nämna de två olika namn.
Farmor, Anders mamma och Bobbe (som betyder farmor på jiddish), min mamma.
Så, detta är vad våra barn har kallat sina farmödrar för.
 
Nu, är de i en ålder, Elliot 3 1/2 år och Emelie snart 5 i November, då de börjar första blodsbanden.
De undrar vad ordet farmor betyder. PappasMamma, konstigt, säger de och skrattar.
- Bobbe, är ju min mamma, alltså farmor.
- Men farmor är ju Pappa Anders mamma, säger barnen.
- Ja, ni har ju två farmor, svarar vi.
- Nej, vi har ju farmor och bobbe och bobbe är ju inte farmor, hon är ju bobbe.
Vi vuxna skrattade med och förklarade saken och de förstod, även om lite förvirrat.
 
Ännu ett härligt inlägg i den queera vardagen.
 
 
av de sköna höstdagarna.
idag har vi varit på barnens teaterskola, samma skola som jag själv började på för 31 år sedan.
Det är verkligen en märklig känsla, att se mina barn, gå i samma spår som mig själv,
Vart jag än ser, ser jag mig, i dem.
I väntsalen.
I repetitionssalen.
I trappan.
Det är som om tiden stannat, för det ser verkligen likadant ut som när jag var liten.
Under den timmen de går, i olika grupper, får de lära sig att samarbeta, arbeta med kroppen, sång, rörelselek, koordination, berättelseteknik, social, empati och lära känna andra barn.
Allt detta mynnar ut till en föreställning, som de spelar upp vid terminens slut.
Där, sitter vi föräldrar, med digitalkameror, filmkameror, iphones och spelar in våra barns bravader och visar därefter stolt upp dem för alla i vår närvaro.
 
Efter det åt vi lunch hos mor min.
 
Solen sken och unerbart väder, så vi hamnade i en av våra favoritlekparker i Stockholm.
Kan tipsa er om den.
Den ligger bakom Handelshögskolan på Sveavägen.
Stor lekpark, som barnen älskar.
Efter två timmar, åkte vi till Gamla Stan och åt glass på Stortorget.
Vi satt alla i solen och bara njöt, av glassen, varandras sällskap och av glassen.
Satt och tittade på alla turister.
Barnen lekte i vattnet vid fontänen.
Vi strosade sedan mot tunnelbanan.
På vägen hem, satt en snygg kille, som spanade in både mig och maken, men fick inte riktgit ihop ekvationen med oss och med barn.
Jag älskar när detta händer:)
Ögongodis är alltid trevligt, hahahaha
 
När vi kom hem, stannade vi till vid vår park och återigen njöt av solen som smekte kinderna och värmde oss. Barnen lekte med några kompisar och vi fick släpa hem dem....
 
Ja, en riktgit skön familjelördag, bara vi.
ibland behöver det inte vara mer än så :)
 
 
 
Jag har några tankar och frågor.
Denna blogg har nu levt sitt liv i snart 4 år och jag undrar vad för riktning vi ska gå.
Hur ska jag fortsätta?
Vad ska den handla om?
Hur ofta vill ni ha inlägg?
Bilder?
Känner att jag behöver lite input och feedback.
 
Ni är ganska många som läser, så det vore roligt att få veta lite om er också:)
Skirv gärna, lite vem du är är, var du bor, och hur ditt liv ser ut.
Hur länge har du följt bloggen och hur fann du hit?
Skriv också om jag får godkänna och publicera era inlägg eller inte.
 
Längtar efter att få höra lite från er.
 
Kram i dessa underbara höstdagar.
 
 
Dagarna går.
Känns som om det var länge sedan det var semester.
Vardag igen.
Vi försöker bevara semesterlugnet, men svårt.
Återkommer inom kort med några underbara inlägg:)