ny operation i morgon, onsdag.
Känns tungt, jävligt tungt och orättvist....
På ngt vis, läcker det. igen.
Vi är alla ledsna och besvikna.
Tungt bakslag.
Ska försöka fylla hjärtat med solsken och positivitet, innana jag sövs ner igen.
Svårt, men jag ska!
var det återigen judisk högtid, som jag fick tillbringa på sjukhuset.
Alla mina tankar gick till familjen som var samlade igår och åt god mat.
Mamma mejlade mig några bilder, som fick mig att le mig själv till sömns :)
Jag mår mycket bättre, men vägen är fortfarande lång.
Då Anders och barnen var härom, blev Emelie så glad, kallade mig för pappa Daniel och skulle helst av allt äta upp alla russin på en gång som farmor hade med sig. Jag fick pussar och kramar och hon skulle sitta bredvid mig....
Förhoppningsvis kommer jag hem till påsk, hoppas :)
lååååååång operation och svår uppvaknad efteråt.
enorma smärtor, men bättre.
kirurgen är superglad och mycket nöjd med operationen.
Man har lyckats väl med att sy ihop hålet i magsäcken, samt dränera ut all annan vätska som legat och skvalpat.
Tack för er energi och kärlek.
Nu börjar återigen en lång resa tillbaka.
och kan inte sova.
Ligger i en 4a sal ( med 3 andra personer ) och lyssnar på deras tunga andning och snarkningar.
Jag har ont i magen, trött, nervös, många tankar som flyger och far i huvudet.
I måndags opererade jag bor en gigantisk varböld som växt ut på vänster sida vid revbenen. Vaknade upp med en påse på sidan som samlar upp resterande vätska. Tittar på huden, ett stort jävla hål, rakt in i kroppen. Inte klokt, men, det verkar göra susen och det har redan börjat läka.
Röntgen visade att hålet i magsäcken återigen gått upp och att man nu bestämt sig för att öppna upp mig utifrån. Förut har jag ju varit så svag, så därför har man opererat mig inifrån, genom gastroskopi. Man har limmat ena gången och andra gången har man satt fast stora häftklamrar, typ. Men ändå har det gått upp.
Så, nu ska man skära upp mig och sy ihop det och hoppas att det ska hålla en gång för alla.
Jag är trött, orolig och återigen trött på hela situationen.
Försöker finna tröst, ork och energi. Svårt, men försöker.
Tänker på min älskade familj.
Finaste mannen Anders, mina barn, mina föräldrar.
Saknar mamma, Sniffar på hennes sjal som hon lämnade kvar, så jag kunde värma mig, då jag frös så enormt.
Gråter en tår.
Vill bara bli frisk.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Varför blir jag aldrig frisk?
Det är som om hela mitt liv sätts på paus.
Kommer vara sjukskriven till slitet av maj, och sedan börja arbeta på halvtid för att återgå till 100 % till hösten.
Känns, orättvist.
Ledsen och trött.
Kommer ligga inne nån vecka efter operationen i morgon.
Återigen missa en av de judiska familjehögtiderna.
Familjen kommer festa på måndag kväll, med nydukat bord, finporslinet och god mat.
Jag själv kommer ligga här på sjukhuset, ensam, gråta mig själv till sömns och längta efter familjen.
Livet känns inget roligt just nu.
Tråkigt och säga det, men så känns det.
Så, sänd alla era goda tankar, kärlek och energi till mig i morgon, jag behöver dem.
Jag behöver er, kära läsare.
Ni ger mig ändå styrka att fortsätta......
Snöig Söndag.
Vi bestämde oss för att gå på lokala bion vid torget som visade Alfons Åberg.
Vi mötte upp Emelie bästis från lekis, Melker och mamma Linda..
Det tog ett tag för Emelie att förstå att vi skulle gå på bio.
Hur förklarar man vad bio är, för någon som inte vet? En jätte stor tv, typ.
Hon var helt fängslad av filmen, att få äta Ahlgrens bilar och dricka juice.
Då vinjetten började, tittade jag och Anders på henne, och bägge blev så rörda, så vi bägge grät i biomörkret.
Där satt vi, på barnbio, med år dotter. Påminda om verkligheten igen.
Vi sände ett mentalt tack till surrogatmamman för gåvan hon gett oss, Emelie.
Jag blir tokig, nästintill galen...
Jag har blivit dålig igen.
Min vätskeansamling som legat inkapslad runt mjälten i månader, har nu, efter flera månader börjat vandra. På vänster sida av revbenen, har jag nu en stor klump/knöl/bula. Den blir bara hårdare och rödare för varje dag. Och jag har sååååå ont. Åkte in akut i onsdags och fick göra en röntgen. På måndag ska man operera bort det, d.v.s. sätta in ett dränage och tömma skiten. Känns som om jag har en alien inuti.
Är så trött, ledsen och återigen trött. Vet inte hur länge till jag orkar fortsätta. Det tar så enormt mycket kraft, ork och energi. Ett steg fram, sedan flera steg tillbaka. Vad som dock är bra, att man nu kan försöka få bort vätskeansamlingen, något man inte kunnat gjort förut. Så, även om det är tråkiga nyheter, är det ändå goda nyheter.
Men det suger att återigen vara sjukskriven, jag som älskar mitt arbete.
Nåja, dag för dag.
Igen.
Håll tummarna för mig i morgon.
idag skiner solen, ska droga ner mig lite och så ska Emelie få gå på bio för första gången och se Alfons:)
Ha en fin söndag....
Igår kväll satt Emelie i Anders knä i soffan.
Elliot satt i mitt knä i soffan.
Vi alla tittade på tv.
Jag och Anders tittade på varandra, sedan på barnen och sedan återigen på varandra.
Tårarna kom och bägge blev så rörda och påminda om den verklighet.
Att vi sitter här och nu, med våra barn.
Det är bra att då och då bli påmind om vilka två fina gåvor vi har
BORTA BRA;
MEN HEMMA BÄST
:)
Igår tog jag en lååååång frukost på hotelet och hade sedan möte med min chef, där vi igenom tusen och en saker inför premiären, samt annat smått och gott.
Därefter promenerade jag längs Akers brygga, så fint nere vid vattnet. Handlade lite utstyrsel inför premiären:) Det är så roligt och handla när man har en helt ny storlek i kläder:)
Åt lunch med världens finaste Therese, en av mina närmsta vänner. Hon har bott i Oslo i snart 6 månader och både jag och Anders har saknat henne så..... Glädjande nog flyttar hon tillbaka till Stockholm i slutet av April, hurra :)
Så, vi snackade och uppdaterade varandra och bara var. Så skönt, mysigt och trevligt.
Sedan gick jag till hotelet och vilade lite och efter det hade jag ett annat jobbmöte med ev en framtida kollega:) Mer än så kan jag inte säga än..... Men, det var ett bra möte, så vi får se vart det kan leda.
Wenche, en väninna till mig, som gick i samma klass som jag på Dramatiska Institutet, mötte upp mig med hennes man och deras 5 måanders kille, Myhr. Så  söööööööööööt:)
Tog särefter spårvagnen till teatern och sedan vart det premiär, med en fantastisk buffé och god stämning. Och tal, tal, tal och presenter. Det var en mycket lyckad premiär och allting landade precis där det skulle landa.... Jag är så stolt över regissören, skådespelarna och resten av det konstnärliga teamet.
OM 5 minuter ska jag ha ett möte med min turnéledare och sen, äntligen, flyger jag hem. Saknar barnen och Anders som en tok. Har pratat med dem flera gånger om dagen. Emelie tittar tydligen märkligt på telefonen då hon hör min röst, men ler och blir glad, rapporterar Pappa Anders. OM några timmar är hela familjen samlade:)
Det tar verkligen på krafterna att resa och släpa sig fram och tillbaka som jag gjort i fem dagar.
Denna vecka ser ut som föjande;
Måndag- ledig
Tisdag & Onsdag - arbeta
Torsdag - Fredag Kurs med övernattning me djobet
Lördag - Helsingfors och premiär
Söndag Helsinfors och viktigt möte med arbete
Måndag - Karlstad och Sverigepremiär på min föreställning
Blir helt matt bara jag tänker på det. Men, det är roligt och jag älskar mitt arbete.
Men kommer återigen sakna min familj..... Men, det är så som det är. Snart lugnar det ner sig.
Ska planera en weekendresa framöver, bara jag och Anders, utan barnen, tror vi behöver det, bara han och jag:)
Ha en fantastisk söndag.
Jag var helt färdig när jag vaknade i morse.
Allt för lite sömn....
Tog det lugnt på hotelrummet och begav mig sedan till Paddington station.
När jag väl hade checkat in på Heathrow, åt jag sushi och somnade sittandes i en vilstol.
Flyget gick bra och även så resan in till Oslo Central. Kastade mig in i en taxi och anlände till teatern, 10 minuter innan genrepet drog igång.
Det var super roligt att träffa alla i teamet.
Efter genomdraget, gick jag ut och åt med nära vänner som jag inte träffat på länge.
Därefter mötte jag upp min kostymör och tekniksa projektledare och tog ett glas vatten med dem, medan de drinkade en drink var.
Då jag skulle checka in på hotelet, visade det sig att jag inte fanns med i den gruppbokningen man hade gjort. Samt att hotelet var helt fullt. Så, jag fick checka in på ett annat hotel, runt hörnet, som också tillhör Best Western ( Som min teater har avtal med) Så, här ligger jag nu i sängen, halv ett på natten, dödstrött, men har inte riktigt landat än och väntar på mitt sömntåg. Jag bor precis på Karl Johan, 4+ hotel, medan de andra bor på 3+ hotel. Haha, så ironiskt att producenten bor på ett annat och bättre hotel. På vägen hit fann jag ett gayställe, precis runt hörnet, men är alldeles för trött för att svänga mina små lurviga.... Måste ju tänka på morogndagen, med premiär och efterförljande storslagen fest.....
Pratat med Anders två gånger idag och även med Emelie. Saknar dem, sååååå mycket. Även om jag har det super bra med jobbet utomlands, så märker jag vilken kärlek jag hyser till min familj och den blir bara mer och mer tilltalig ju längre jag är ifrån dem....
Efter en lååååång startsträcka och allt för lite sömn, gjorde jag mig i ordning och tog tunnelbanan in till oxford circus.
Med bestämda steg gick jag mot Hamleys, den berömde leksaksbutiken som i veckan fyller 250 år....
Affären är enorm, 5 våningar, fullpackat med leksaker. Och jag hade ingen aning om vad jag skulle köpa till barnen. Så, jag började plocka på mig lite olika saker och hade till slut en hel korg full av leksaker. Bara, för att vända mig om och vad finns inte där i ett hörn? Den perfekta leksaken till barnen.
BULID A BEAR!!!
jag valde två olika teddybjörnar till Emelie och Elliot. Jag köpte till en en liten dosa, där jag spelade in olika meddelanden. Sedan fick jag "föda" nallarna, d.v.s trampa på en pedal, där man stoppade upp nallarna till önskad komfort. Därefter lade vi in hjärtan och det inspelade meddelandet i handen. Så, varje gång man trycker på handen, kan man höra "Emelie/Elliot, Pappa Daniel och Pappa Anders älskar dig, av hela sina hjärtan". Därefter sydde man igen nallen och efter det fick jag fylla i en massa uppgifter på en dator, som resulterade i en födelseattest och namn på nallen :) Dem kommer bli såååååå glada. Korgen med de valda leksakerna råkade hamna i ett hörn :)
Elliots Nalle som heter Teddy Emelies nalle som heter Teddylina
Därefter åkte jag tillbaka till hotelet och lämnade nallarna där. Jag längtar efter att få se deras miner då de får sin personliga teddybjörn, med pappas röst inuti sig....
Därefter åkte jag till Savoy Theater och hämtade ut min biljett som jag hade förbokat. Efter det gick jag upp till Camden Market vid Covent Garden och strosade runt och bara söp in atmosfären. Handlade mer presenter och sedan värmde jag mig en italiensk soppa och läste bok i två timmar. Sedan gick jag tillbaka till teatern och såg föreställningen; Legally Blonde - The musical, som baserar sig på filmen. SÅÅÅÅÅÅÅÅ bra, missade den på Broadway för något år sedan. Levt med musiken väldigt länge, så det var roligt att äntligen få se den. Önskar att Anders hade varit med. jag skrattade och grät vartannat. Så underbar fin.... Skönt att bli påmind om varför jag arbetar som producent :)
Nåja, efter musikalen gick jag runt på stan, kallt som fasiken. Mot kvällen till mötte jag upp en väninna som jag inte träffat på över 10 år. Vi gick och käkade asläcker nudelsoppa på Wagamama. Sååå gott och så drack jag nypressad äpple med lime..... Ny favoritjuice:)
När klockan slog halv åtta på kvällen, satt vi på anrika Palace Theater (där jag såg Les Miserablés för flera år sedan) och såg Priscilla Queen of the Desert - the musical. Just det ja, baserad på filmen. Helt underbar rolig, rörande. Vilka kostymer, scenografi och musiken, ja, det var helt fantastiskt. Fanns ingenting att se ner på. Tänk att ändå "dragqueenen" blivit så pass rumsren nu. Ja, den kan verkligen rekommenderas.
Där, någonstans började min trötthet ta över. Men jag skärpte till mig och mötte upp min kompis Ingemar, som jag inte träffat på evigheter. Vi käkade lite italienskt och catchade upp med varandra. Sedan var det bara att sätta sig på tunnelbanan och åka hem till hotelet.
jag är helt slut, trött, lite ont här och där, men jag är så glad och denna dag, ja, det är verkligen en belöning, efter allt jag gått igenom. Budgeten är spräckt, men det skiter jag i :)
I morgon tar jag det lugnt på hotelrummet, innan jag flyger iväg till Oslo och har genrep på min föreställning. Ska bli givande att möta upp min ensemble och team.
Och jag vet inte hut många gånger jag pratat med Anders idag.
Saknar honom såååååååååå.
ZZZZZzzzzzzzzzz........ God natt, fina ni.....
Jag är så nöjd att jag checkade in på nätet, 24 timmar innan vi lyfte.
Detta resulterade i att jag bokade fönsterplats, nödutgång. Gott om benutrymme och jag kunde sträcka ut mig helt och sova större delen av flygresan.
När vi, (jag, min chef, tekniske producent och markandsförare) landade på Heathrow, tåg vi express tåget och promenerade från Paddington Station till vårt hotel som ligger precis mot Hyde Park. Alltså, ingen snö, blåsigt, men skönt...... Jag hade mina vårskor på mig, äntligne, får använda mina älskade gympadojor, överlycklig:)
Vi checkade in och sedan möttes vi snabbt upp igen och tog tunnnelbanan till Barbican. Där käkade vi på en irländsk pub och gick igenom allt som vi behövde, inför vårt möte.
På eftermiddagen mötte vi den austrailenska gruppen som vi ska ta på turné nästa år. Det är en super häftig grupp som blandar, cirkus, dans och akrobatik. Jag gick igenom de sista detaljerna under förhandling och sedan vart det klart :) Vi är alla nöjda och jag är superglad att gjort min första internationella förhandling:)
Efteråt fikade vi och på kvällen såg vi gruppens föreställning som var nästintill utsåld och stående ovationer. Roligt.
Efter det, åkte hälften till hotelet för att sova, medan jag och coola Lena, min marknadsförare, åkte in till stan. Vi promenerade från Covent Garden, genom staden till Picadilly Cirkus. Alltså, är man i London, så måste man bara se Picadilly Cirkus i sitt neonljus. Vet att det är larvigt, men så är det bara :) Vi fortsatte promenera på Regent Street och fönstershoppade i alla exklusiva affärer. Därefter tog vi bussen till Hyde Park. Somnade först vid två i natt....
Inte en helt fel första dag..... I morgon kommer dagens rapport....
Hugs från London....
I morgon åker jag med några kollegor till London för att möta upp en grupp som vi vill ta på turné i Sverige nästa år.
Det ska bli super roligt och jag är stolt över mig själv, som lyckats slutförhandlat med dem. Så, det är mest en artighetsvisit att åka över, träffa dem, säga hej och se föreställningen som vi köper.
Dagen efter tar jag mig en ledig dag. Ska bli sååååå roligt. Jag ska se två musikaler, samt träffa en väninna som jag inte träffat på 14 år, hurra:)

Sedan på fredagen flyger jag till Oslo där jag har genrep, samt premiär på lördag.
Ska bli väldigt skönt att få gå till premiär och sända ut den i Norden. Hoppas publiken kommer gilla den.

Solen skiner, känns som om våren är på väg.

Jag mår ok, trött, men det är väl alla?

Rapport från London kommer

Kram och hej så länge....

Då är resan bokad och betalad till Gran Canaria i sommar.
Vi åker, hela familjen, 1 vecka i början av juni.
4stjärnigt lägenhetshotell med markterass, bokade på frukost på det 5strärniga hotelet, pooler, strand, Bamseklubben för Emelie, sola, bada och bara vara.
Vi åker med goda och nära vänner och deras son som är året äldre än Emelie, så förhoppningsvis får de roligt tillsammans...
Längtar :)
Lördag till söndag drar jag och mannen till Umeå och går på Galapremiär av musikalen West Side Story på Norrlandsoperan, som jag skulle arbetat med. Ska bli så roligt och träffa regissören, som är en av mina närmsta och bästa vänner, samt alla andra i teamet och artister. Därefter följer premiärfest.
Barnen är bortlämnade, väskan är packad och humöret är på topp.
Ume´, here we come....
Jag älskar mat.
Jag älskar att laga mat.
Jag älskar att äta mat.
Så pass mycket att jag alltid varit överviktig i mitt liv (samt fetma-dnaanlag :)
För mer än 1 år sedan gjorde jag en magsäcksförminskning som heter Gastric Sleeve, som har kommit att förändra mitt liv.
idag, 1 år och 4 månader sedan har jag gått ner exakt 60 kg. (visst, ca 10-15 kg har jag tappat genom min långa sjukdomsvistelse, men ändå )

Idag tyckte min kurator att jag skulle fira att det är exakt 6 månader sedan jag blev akut sjuk och fira allt jag gått igenom och se vad jag tagit mig igenom. Ingen dum idé tänkte jag.. I och med att jag tvingas att äta rejält ofta dagligen, så har dock börjat tröttna på mat och beslöt mig därför för att börja receptböcker igen och göra vardagsmaten lite mer rolig, istället för att bara göra sina vanliga recept.

Så, finporslinet dukades (farmors gamla porslin), vi korkade upp alkoholfritt mousserande jordgubbsvin, finservetterna, tända ljus och till detta lagade jag följande;
Tvättade potatis, och marinerade dem i olivolja, citron, vitlök, dragon, havssalt och timjan, in i ugnen på 175 grader ca 60 minuter.

Till detta åt vi;
Krispiga kycklingklubbor som jag gjorde på följande vis; (som är helt lchf och gi vänligt)
Smälte 100 gram smör.
Hällde över i en bunke, tillsatte citronolja, havssalt, dragon, oregano, 2 klyftor pressad vitlök, mycket sesamfrön och linfrön och riven grevéost. Blandade ihop allt och panerade kycklingklubborna. Slängde i morötter, lök, paprika med.
In i ugnen ca 175 grader i ca 50 minuter. Viktigt är att ta ut kycklingen då och då och ösa saften över klubborna, så de blir möra och fina.
Sååååå gott och Emelie åt till vår stora förvåning två klubbor, har nog aldrig hänt förut. "kycklingost" sade hon hela tiden........

Så, 6 månader senare kan jag återigen konstantera, ja, jag är inte fullt frisk, men jag är på väg och tar dag för dag. Jag är sjukskriven veckan ut och ser fram emot måndag då jag ska börja arbeta igen. Jag har en spännande månad framför mig med resor till London, Oslo, Helsingfors och Karlstad. Men mer om det lite längre fram.
Hoppas ni blev inspirerade att pröva kvällens meny.
Ibland behöver man lite glamour i vardagen.
Det är inte klokt vad tiden går fort.
Elliot går runt, och stöttar sig mot allt.
Emelie pratar konstant och hennes ordförråd växer för varje dag.
Häromdagen sjöng hon gubben i lådan, och vände lådan med alla hennes leksaker och satte sig i lådan och sjöng gubben i lådan :)
Hon förstår allt man säger och hon gör sig mer förstådd. Det är så härligt att faktiskt kunna kommunicera, helt otroligt roligt.......