Gaypappor

Kära Läsare.

2011 har verkligen varit ett minst sagt....omtumlande år.
Jag är otroligt stolt över vår familj.
Vilken resa vi gjort.

Jag har gått från att varit svårt sjuk, till döende, starkt medicinerad, till att bli helt frisk.
Jag har bytt arbete.

Anders har gjort en kovändning i sin karriör och har nu studerat ett åt vid universitet, för sitt nya framtida yrke.
Stolt över min 44-åring, inte helt lätt att byta yrkesbana i vuxen ålder.

Emelie har fyllt 4 år och är helt underbar, som tar ansvar, kärlekfull och otrolig på allt som har med pyssel att göra. Att hon dessutom gått på sång,dans och teater 1 gång i veckan, har gjort att hon blivit mer öppen och social.

Elliot pratar helt flytande. Opererat bort sina polyper och skrapat halsmandlar.
Hans amputerade finger från olyckan från dagis, försöker vi gå vidare med under 2012 med en skadeanmäl och skadestånd. Hans fingrar har i alla falla läkt mycket bra.

2011 har varit ett tufft år, där vi återigen varit lyckigt lottade med fantastiska föräldrar och vänner, som funnits till för oss och stöttat, hjälpt och funnits vid vår sida, i vår svåra sjuka tid. Återigen, TACK

Det har också varit ett fint år, med bra väder och en underbar 5 dagars resa till London, mannen och jag och vänner, där vi frossade i nyinköp av kläder och musikalbesök.

Livet är en gåva.
Påminn er själva vad som är viktigt i livet och vad som bör sig prioriteras.
För oss, är det vår familj

Inför 2012 väntas mer jobb, familjeaktiviteter, studier, en och annan resa, vänner, överraskningar, vi kommer även vara med i ett tv-program för SVT.


Gott Slut & Gott Nytt År och tack för att ni följer vårt liv.

letar.

Trevar.

Prövar.

Kallar oss för pappa och papsen.

Börjar byta benämning på oss.

Även kalla oss enbart vid förnamna.

Leker Mamma Pappa Barn.

Elliot vill vara Mamma.

Han säger han är en flicka.

Flickor har snopp och pojkar snippor.

Och så byter han.

Vi pappor, tålmodigt, säger att han gärna får vara flicka om han vill.

Han älskar rosa och lila, inte undra på, han får ju ärva så mycket av storasysterns kläder.

Och så kommer vi på oss själva, då vi köper nya mössor, trots han förälskat sig i samma rosa mössa som Emelie vill ha, så försöker vi leda in honom och få honom att inse att han kan få en grå och blå mössa, men coola motiv, två mössor, till priset av en. Då blir han jätte glad.

Även vi.

Och så morgonen efter, blir han helt förstörd då han ser att Emelie har en ny rosa mössa och inte han.

Och vi får dåligt samvete.

Jag tröstar mitt dåliga samvete genom att sätta på honom hans ärvda lila mysbyor och en tajt rosa långärmad t-shirt.

Han tjuter av glädje och säger att han är mamma.

Vi pappor skäms lite.

Skäms för att försöka anpassa honom i ett tänkt, som blir så tydligt påklistrat och "normalt".

Även vi, queerfamiljen, föll för normen.

Ajabaja på oss.....

Andas in.

Andas ut.

Julstress

Mycket på nya arbetet

Barnen glada

Maken pluggar

Julklappar inköpes

Framtida planer smids

Många tankar och idéer

Livet är bra

Dels för att se föreställningen, men också att hänga med teamet och lära känna varandra, samt få se och lära mig deras rutiner vid föreställning.

SJälvklart sade jag, att jag ville följa med.

Det vara bara det att de skulle flyga på morgonen på luciadagen.

Jag sade att jag kunde ta ett lunchflyg, för att jag inte ville missa barnens luciafirande på dagis. I och med att jag missat det i två år p.g.a. min sjukdom, så kände jag att det var oerkört viktigt att i år få uppleva det. De tänkte då om och tyckte att jag skulle missa en del av hänget med aktörerna och teknikerna från början och undrade ändock om jag inte kunde flyga med på morgonen.

Men, jag valde barnens luciafirande och på så vid, missa 4 dagar utomlands. Jag grämde mig lite, men kände ändå att jag hade valt rätt.

Och så, på morgonen, då vi stod där på dagisgården och Emelie utklädd till Lucia och Elliot till pepperkaksgubbe, då visste jag att jag gjort rätt val. Tårarna som strömmande ner för kinderna, kunde inte vara ett mer rätt bevis på mitt beslut.

1a dagen på 1a nya jobbet.

Here we go

Glad

Positiv

Arbetsam

Hjälpsam

Äter bra

Härlig

Medveten

Frågeställare

Utforskar

Sprider glädje

Varje onsdag i över 15 år, gick jag där.

Fick lära mig sjunga, röra, spela teater, samspel, överenskommelser o.s.v.

Detta var en av många faktorer som ledde in mig i teaterbranschen.

Och så idag, 29 år senare, hade Emelie sitt 1a uppspel på teater.

Hon har denna termin också gått onsdagar, 1 timme i veckan.

Hon har tyckt det varit super roligt och hon utvecklats något enormt i självkänsla och " ta för sig" anda.

vi var stolta föräldrar som såg henne som cowgirl i dag.

Och Elliot satt med och såg föreställningen. Dock fick vi muta honom med ett antal pepparkakor, men han var fängslad över strålkastarna, musiken, textrn (som han glatt ropade ut i publiken).

När föreställningen var över och alla nästan hade gått upp, sprang han upp på scenen, tog en mikrofon och började sjunga, dansa ovh göra en egen show.

Min bästa vännina, Malin, träffade jag just på teatern, en onsdag för måååååånga år sedan. Vi är bästa vänner och hon är även lärare på teatern samt gudmor till Elliot. Malin var där. Hon såg på mig, jag såg på henne och vi såg på Elliot. Mannen min. Vi alla grät, grät och grät, av glädje och lycka. Det var som att se mig själv i speglen, men typ 31 år sedan. Det var en enorm känsla.....

Akt 1,
Sista Dagen På Teatern.
Avskedfrukost och sedan möte

Akt 2.
Sista Dagen på Teatern.
Hantering av olika situationer avklarade,
Avstämningsmöte med chefen.
Rensar det sista i mappar och mejl.
Snart, tårta.

Akt 3.
Sista Dagen på Teatern.
Rensat mappar och mejl.
Överlämning.
Avtack med tårta, fina värmande ord presenter.
Fina kollegor.
Tomt skrivbord.
Dator, telefon och nyckel inlämnad.
Går ut genom dörrarna som välkomnade mig för 4 år sedan.

RIDÅ NER!!!