Gaypappor

Och vintern kom till Stockholm och med den, snön.

Dagarna går, mår ok, men vet inte, känns som uppfartsbacke.

Vilar, tar det lugnt, mår bättre, mår sämre.

Är inte skapt för att inte arbeta.

Dagarna blir lätt detsamma.

Försöker dock fortsätta fokusera på mig och min hälsa.

Söker arbeten, följer upp, tufft och utmanande.

Har hoppet uppe dock.

Tacksam för mina fina barn, föräldrar, vänner och inte minst, min käre make.

Håller humöret uppe i alla fall

:)

I och med att mannen min har fått fler övernattningar på jobbet, behöver jag mer förstärkning med kvällpromenaden av vår labrador. Fått 5 -6 st svar.

I morse var en barnfamilj här på besök för att träffas och se om alla tyckte om varandra.

I och med att det är en barnfamilj, så har vi tjenat på varandra sedan tidigare, men inte riktigt pratat med varandra, för deras döttrar är 6 år och våra barn är ju yngre.

Men, de var supertrevliga och de var här ca 20 minuter.

Vi bestämde att vi alla skulle gå ut tillsammans på lunchen och se hur det funkade.

Då vi skulle gå, frågade den ena flickan oss;

- Är ni gifta?

- Ja, sade vi oss så blev det knäpptyst.

Föräldrarna tittade på varandra och på oss och de visste inte riktigt vad de skulle säga.

Så, jag grep in och drog min vanliga visa; Du vet, de flesta har en mamma och pappa, men vissa har två pappor, eller två mammor, eller bara en mamma eller en pappa, eller en farmor o.s.v.

Och sedan började föräldrarna ställa följdfrågor om vi hade delade veckor och nyfikna frågor.

Mitt i nuet, i själva samtalet, kom på hur jobbigt det är att ständigt komma ut, och ändå se det som vår uppgift att lära andra och förklara om surrogatmödraskap. Har folk problem med vårt arrangemang, är det deras problem och jag skämd inte ett dugg för den jag/vi är. Men, jag blev plötsligt påmind om att just där, just nu, att vi återigen kom ut som homosexuella föräldrar och med allt vad det betyder.

Hursom helst, promenaden med Falcor gick mycket bra och vi bestämde oss för att de ska hjälpa till någon kväll i veckan, Perfekt, för döttrarna vill ha hund och päronen vill vänta, så detta kommer bli en läroperiod.

Sedan har jag även fått intresse från en tjej som pluggar på universitet som också kan hjälpa till.

Och så en tredje som också verkar vara intressant.

Perfekt, med ett litet säkerhetsnät:)

Men, jag undrar verkligen hur samtalet gick hemma hos barnfamiljen sedan efter de hade lämnat oss.

Visst, vi är ju bekväma med vår situation, men det kanske inte är alla andra som är det och hur tacklar de det?Ja, inte våra problem, får vi väl ta det då om det dyker upp.

Om man var observant kunde man se två män, sittandes i varsin flygplanstol, på väg.

- Tänk, idag är det Fars Dag och kanske vi får fira Fars Dag nästa år, sade den ene till den andre.

- Ja, tänk, sa den andre.

Det är exakt 4 år sedan jag och min man träffade vår surrogatmamma för första gången och efter 4 intentiva dagar, hade vi bestämt oss för att vi skulle köra.

Vi blev gravida på andra försöket och missade Fars Dag med ca 10 dagar.

Den 23e november 2007, föddes Emelie.

Den 22 April 2009 föddes Elliot.

Att fira Fars Dag är något vi numera Alltid gör.

Var Dag är Fars Dag, men iDag, gör vi det lite extra.

Glad Fars Dag Till Alla Andra Fäder.

Vi/Ni gör ett fantastiskt jobb.

Till min Älskade Man som fyller År.

Ja Må Han Leva.

Tack för Att Du Finns och För Allt Du gör För Mig Och Min Familj.

Älskar Dig.

Hurra

Hurra

Hurra

Hurra

Barnen på dagis.

Nyinflyttade i vår lägenhet.

Allting är uppackat.

Lugnet börjar lägga sig över familjen.

Då, som en smäll på käften, kom en fråga.

Om att flytta och arbeta på en stor teater.

Inte i Stockholm.

Inte ens i Sverige, utan i ett av vårt kära grannländer.

Åhhhh, så lockande.

Inte bara ekonomiskt, utan även ett enormt karriärskliv.

Funderade i några dagar på hur det skulle vara att flyga fram och tillbaka under helgerna.

Tvinga hinna med allt man ska göra på 2 dagar hemma i Stockholm

Vara med familjen, träffa föräldrarna och vänner och allt därtill.

Oro inför ny stress och kanske hur min sjukdom och kropp skulle reagera på detta.

MEN, framförallt att vara ifrån familjen.

Så, igår kväll, då jag skulle lägga Elliot, var han extra gosig och kramade sig fast på mitt bröst och somnade så.

Fick sedan lägga honom försiktigt i hans säng.

Därefter ville Emelie bara mysa med mig, inte med pappa.

Vi lekte groda, under filten i sängen.

Det var mörkt och vi kvackade i takt och pussades hela tiden.

Så spänner hon ögonen i mig och säger, Papsen, jag älskar dig. Jag smalt, återigen.

Emelie är inne i en ljuvlig period då hon tycker om att hjälpa till och att pussas och att komma sin pappa och sin papsen närmare.

När hon väl hade somnat, efter att jag läst bok på bok, bestämde jag mig.

Jag KAN inte vara ifrån min familj just nu, inte efter allt jag varit med om.

Jag KAN inte missa mer tid.

Kanske om det hade varit under andra omständigheter, om jag inte redan varit sjuk och varit ifrån min familj i nästan ett år.

Kanske om barnen hade varit lite äldre.

Kanske om jag hade haft samma glöd som tidigare.

Så, det var ett tungt mejl att avstå från erbjudandet, men ändå ett lätt beslut för mitt inre.

Jag behöver lugn och ro, vara med min man och mina barn.

Det är tusen gånger mer värt än ett prestigejobb.

Så, nu gäller det bara att ha is i magen och se om jag kan finna annat arbete.

Flytten gick bra

17 personer hjälpte till att flytta från det ena höghuset till det andra.

Med hjälp av pirror och godvaruleveransvagnar.

Allt tog 2 timmar.

På mindre än 24 timmar hade jag och mannen packat upp nästan allt.

Falcor och barnen var bortlämnade över helgen.

Barnen blev stormförtjusta över sitt nya hem.

Elliot trippade runt på tå av förtjusning och bara skrattade och Emelie började leka med alla sina leksaker.

Hela natten sov vi med vakande öron ifall de skulle börja gråta eller så, men ingenting.

De sov hela natten, samt nästan 2 timmar längre än vanligt.

Skööööönt.

Jag ÄLSKAR att bada badkar.

Tände ett ljus, hade i typ ett halvt paket med badskum och kröp ner i vattnet.

Tog några djupa andetag och bara njööööt.

Sista gången jag badade var för flera månader sedan, typ i våras kanske?

Den underbara varma sommaren, var en pest för mig, för jag kunde inte bada.

Med dränagepåsar inopererade i magen och en satans sondmatning, gjorde det omöjligt för mig att doppa mig.

All lust att ens doppa fötterna i den lilla uppblåsbara poolen på landet var som bortblåst.

Då jag badade badkar de sista gångerna i våras, då var min kropp så sargad, trött och helt manglad.

Då jag vaknade på mornarna, kunde jag knappt röra mig, så ont hade jag överallt.

Det enda som fick igång mig, var att bada hett, varje morgon, för att ens kunna starta min dag.

Mina älsklingsbad, blev tyvärr till ett fängelse, en tråkig tvångsrutin för att ens i överhuvudtaget fungera.

MEN, nu, efter flera månaders uppehåll och alla hål som har läkt, kunde jag till slut bada.

jag njöt av varenda sekund.

Skrubbade mig en speciell DödaHavsSalt, doftande honung och mjölk.

Skrubbade mig helt ren, kände hur all smuts, all sorg och all historia rann av mig.

Så här ren har jag inte varit ren på flera månader, (och ja, jag duschar ändå varje dag)

Känner mig ren, nästintill helad:)

Tyvärr har vi inget badkar i den nya lägenheten, men mamma och pappa har ett.

Som även har inbyggd jacuzzi :)

Och så finns det ju alla badhus med.

Ska bära med mig den lugna och softa känslan jag har i kroppen just nu, för lång tid framöver.

I morgon, nystart, flytt och ny lägenhet.

Andas in.

Andas ut.

Lev....

Vi har levt så tättinpå varandra, sedan jag skrevs ut från sjukhuset.

Då han började arbeta igen härom dagen, var jag såååå glad att bli av med honom och få egen tid.

MEN; det tog inte med än några timmar så kände jag mig så ensam, efter det jag lagt barnen.

Jag har saknat honom så mycket, och jag har verkligen känt mig halv. En kliché, jag vet, men ändå.

I går kväll kom han hem, efter att vi varit ifrån varandra i över 3 dygn.

Så fort han klev in genom dörren, så slängde jag mg runt halsen på honom, kramades och bara mös av att se honom igen.

Jag är så lycklig och stolt över att få leva mitt liv tillsammans med honom, dom har ett hjärta av guld, ställer upp för alla andra och som är bra på att slösa sin kärlek. Älskar.....

Nu har två blivit till ett igen :)Nu ska han inte och flyga igen på några dagar, så nu får jag fortsätta mysa och ha honom hemma.

Håller på och packat, rensar, kastar, sorterar och vilar däremellan.

Söker jobb, tänker på framtiden, är med barnen, mannen sover borta.

Lite mycket nu, återkommer efter flytten som sker till helgen.

Hej Svejs och sköt om er i höstmörkret..