Sitter, denna tidiga morgon och läser igenom hela min blogg.
Från dag 1.
Fram tills nu.
Jag både skrattar och gråter, precis så som jag vet att många av er läsare gjort.
Jag har fått många nya läsare på sista tiden (varför vet jag inte riktigt, men välkomna:)
Många av dem skriver privata kommentarer till mig, som de gärna inte vill ska publiceras.
Men några av dem, berättar att då de surfat in på bloggen, så har de sträckläst den, från början till slut.
Att de aldrig mött någon som varit så ärlig, känslig och personlig i sin blogg.
Jag blir glad av sådana kommentarer.
Att bli förälder, är något bland det finaste man kan bli (direktciterad från min barnbok:)
Jag, Daniel, har äntligen insett, att jag fortfarande är sjuk och håller sakterligen på att acceptera det.
Det är inte lätt ska jag säga er.
Jag, känd för att vara glad, kämpa på och ha en stark identitet, är inte riktigt den Daniel som jag känner mig som nu
Att vara sjuk är faktiskt ett heltidsarbete.
ASIH (Avancerad Sjukvård i Hemmet) kommer hem till oss, morgon och kväll, tvättar såret och sätter på nutrionsdropp.
Jag fastar. Har inte inte ätit eller druckit något på snart 7 veckor.
Jag har fortfarande ett dränage med slang och påse, som skall spolas flera gånger om dagen.
Varje måndag tas det prover.
Varje onsdag tvättar man och byter en del av infarten som jag har inopererad i armen för mitt dropp.
Däremellan försöker jag leva som en fri man.
Vissa dagar har jag mer kraft.
Vissa dagar har jag mindre.
Vissa dagar mår jag bättre.
Vissa dagar har jag jävligt ont.
Att inte veta hur min framtid ser ut, är enormt psykiskt stressande för oss alla.
Den 22 juli, ska jag göra en ny CT röntgen med kontrast för att se om hålet i magen läcker eller inte.
Om så är fallet, är att det läcker, kommer det bli en ny sor operation i september.
Lär bli borta hela året då, från arbetet, som jag ens hann knappt påbörja.
Men, på något vis, så accepterar jag detta.
Detta är inte något jag valt, eller kunnat styra över.
Det är utom min kontroll och det har tagit mig månader att inse det.
Igår, åkte Anders in med Elliot till stann och jag hade en hel dag för mig själv.
För första gången på länge, gjorde jag inte jota.
Jag sov fram och tillbaka hela förmiddagen, gick upp, stod på balkongen lite, och sedan lade jag mig på soffan och såg en film på tv.
För det var vad jag orkade med igår.
Förs hade jag enormt dåligt samvete för att jag inte orkade göra någonting och hade kastat bort en hel dag, MEN, det var ju just det jag behövde. Så, jag accepterade det....
Ser fram emot att få flytta ut till landet snart.
OM hälsan tillåter det.
Börja planera midsommarplaner, ska se om vi kan bli bortbjudna, varken jag eller Anders orkar stå för något i år.
Har så många projekt i mitt huvud. Vissa går av sig självt och vissa får jag verkligen kämpa med.
Också en ny sida hos mig.....
Älskar min man, Anders, så mycket.
Han är mitt allt, mitt finaste.
Lika trött, sliten och utkörd som jag.
Men oftast, med ett leende, alltid nära till hands.
Utan honom, hade jag inte tagit mig igenom denna resa.
Längtar efter bli frisk, så jag kan få ge honom den där överraskningen som jag planerat så länge:)
Dagens schema;
Vänta på att Elliot sovit klart, sen ska han käka lunch,
Åka till Nacka Forum, aldrig varit där.
Sedan vila.
Sedan kommer mamma på besök och vaktar barnen.
Sedan ska jag, Anders och Therese gå på genrepet av Rockmusikalen Bellman i Ulriksdals slott, ska bli kul.
Ha en bra dag, ta hand om dig och gör det bästa av den.
Gör något du kanske annars inte hade tänkt gjort, eller nåt du inte gjort på länge.
Köp hem färska jordgubbar.
Eller köp några snittblommor åt dig själv.
Eller baka något, eller ännu enklare, köp med dig något bakat från konditoriet.
Om det är fint väder, överraska dig med en kvällspromenad kring kvartertet, bara några minuter.
Köp dig något klädesplagg
Eller varför inte gå in i en godisbutik och köpa dyr choklad.
Unna dig själv något :)
För det är du värd!!!
