Gaypappor

Vi fick åka in akut till sjukhuset, där det togs många prover och hon blev inlagd och fick sova över natten med pappa anders.

Hon tyckte det hela var spännande och intressant.

Hon följde varenda steg de gjorde, men tester, nålar och undersökningar, med stora och ganska trötta ögon.

Mediciner sattes in och febern gick ner.

Nu har hon varit hemma och fått konstaterat att det var en ond halsfluss, som var boevn i dramat.

Nåväl, slutet gott, allting gott.

Jag känner mig så ledsen, utelämnad och maktlös.

Lägger kall handduk på pannan, för att svalka ner henne.

Håller mot pannan då hon spyr, i samma röda bytta som hon spytt i så många gånger förut

Ingen riktig sömn.

Svär över att magsjukan inte kom på dagen, utan nattetid. Jätte dumt, jag vet, men jag behöver verkligen min sömn.

Timmarna går, vi alla går in och ur sömnen.

Tar sig igenom den jobbiga natten.

Ute snöar det och ramar in vår stadsdel i sitt vita bomull.

Och vi som skulle åkt skridskor idag.

Nu mår hon i alla fall bättre.

Igår var jag hemma hos mamma och pappa och hjälpte dem att rensa och städa.

80-talet ringde och ville ha sin telefon tillbaka.

Min fina gamla telefon

:)

Har alltid gjort.

Även till den stora grad att jag och Anders gick och såg Disney on Ices Skönheten och Odjuret på Globen för några år sedan.

Där satt vi, två män, omringade av tusen barn och deras föräldrar och såg konståkning i världsklass.

Utan barn.

Vi kände oss lite som pedofiler på något märkligt sätt.

Men så, igår, var jag och Emelie och såg Disney on Ice i Globen.

Föreställningen handlade om prinsessor och hjältar.

Så fort introt började och Musse Pigg och Mimmi kom ut, med rök, musik och så helt plötsligt skriker Emelie ut, TINGELING, jag ÄLSKAR tingeling, så började tårarna falla ner för mina kinder.

Det var ett sådant starkt ögonblick.

Att sitta där med min dotter.

Något jag lägntat så efter

:)

Och även att jag nu kunde ha ett legitimt skäl för att gå och se Disney on ice, maskerad med mitt banr, utan att behöva skämmas :)

När vi kom hem skulle Emelie vara Snövit.

Så här såg hon ut

:)

Vi började med att lämna barnen till mamma och deras gudmor.

De gick på barnteater :)

Vi själva hade planer på att passa på att handla lite kläder på mellandagsrean, böcker, luncha och sedan gå på bio.

Vi kollade lite på kläder och sedan sushi till lunch.

Och därefter gick luften ur oss.

Så, vi struntade i bion, åkte hem, bäddade ner oss och kollade på film på datorn och somnade efter det.

Efter två timmars sömn, var vi åter i topp och åkte hem till mamma och pappa och åt middag.

Inte helt fel :)

Så romantsikt, så....vardagligt.

Sedan tog vi Elliot ut på lek i snön, och han var helt hysterisk.

Han ville nämligen ha fingervantar, men de låg i tvättmaskinen.

Han grät, skrek och trotsade något enormt.

Vad vi än gjorde, så fungerade det inte.

Vi försökte prata med honom, leka med honom, ignorera honom.

Han bara totalt vägrade att lyssna.

25 minuter höll han på, på lekplatsen.

Vi var inte så glada och det var riktgit sagt jobbigt.

Till slut förstod han att han inte skulle få sina fingervantar, så, då gav han upp.

Och så lekte vi.

Därefter vart det rester till lunch och sedan film för barnen, medan papporna vilade.

På kvällen kom maken syster med bästa vänner och vi käkade middag och bar aumgicks, urmysigt.

Och så berättade jag för svägerskan att jag funerat ett tag, på att låta barnen dela sovrum igen, så att vi kan frigöra ett rum till enbart ett lekrum.

- Ja, men varför bara fundera på det? Ska vi inte bara göra det?

Så, på kvällen, möblerade vi om. Kläder, leksaker och allt däremmelan flög runt och på bara en timme, så var allt klart.

Det blev superbra och Emelie och Elliot hade svårt att gå och lägga sig, för de ville bara leka:)

Så, nu prövar det här, så får vi se.

Emelie var stolt över att få sova, återigen, i samma rum som sin bror, och tittade till honom då han sov

God Fortsättning på 2012

Kära Läsare.

2011 har verkligen varit ett minst sagt....omtumlande år.
Jag är otroligt stolt över vår familj.
Vilken resa vi gjort.

Jag har gått från att varit svårt sjuk, till döende, starkt medicinerad, till att bli helt frisk.
Jag har bytt arbete.

Anders har gjort en kovändning i sin karriör och har nu studerat ett åt vid universitet, för sitt nya framtida yrke.
Stolt över min 44-åring, inte helt lätt att byta yrkesbana i vuxen ålder.

Emelie har fyllt 4 år och är helt underbar, som tar ansvar, kärlekfull och otrolig på allt som har med pyssel att göra. Att hon dessutom gått på sång,dans och teater 1 gång i veckan, har gjort att hon blivit mer öppen och social.

Elliot pratar helt flytande. Opererat bort sina polyper och skrapat halsmandlar.
Hans amputerade finger från olyckan från dagis, försöker vi gå vidare med under 2012 med en skadeanmäl och skadestånd. Hans fingrar har i alla falla läkt mycket bra.

2011 har varit ett tufft år, där vi återigen varit lyckigt lottade med fantastiska föräldrar och vänner, som funnits till för oss och stöttat, hjälpt och funnits vid vår sida, i vår svåra sjuka tid. Återigen, TACK

Det har också varit ett fint år, med bra väder och en underbar 5 dagars resa till London, mannen och jag och vänner, där vi frossade i nyinköp av kläder och musikalbesök.

Livet är en gåva.
Påminn er själva vad som är viktigt i livet och vad som bör sig prioriteras.
För oss, är det vår familj

Inför 2012 väntas mer jobb, familjeaktiviteter, studier, en och annan resa, vänner, överraskningar, vi kommer även vara med i ett tv-program för SVT.


Gott Slut & Gott Nytt År och tack för att ni följer vårt liv.

letar.

Trevar.

Prövar.

Kallar oss för pappa och papsen.

Börjar byta benämning på oss.

Även kalla oss enbart vid förnamna.

Leker Mamma Pappa Barn.

Elliot vill vara Mamma.

Han säger han är en flicka.

Flickor har snopp och pojkar snippor.

Och så byter han.

Vi pappor, tålmodigt, säger att han gärna får vara flicka om han vill.

Han älskar rosa och lila, inte undra på, han får ju ärva så mycket av storasysterns kläder.

Och så kommer vi på oss själva, då vi köper nya mössor, trots han förälskat sig i samma rosa mössa som Emelie vill ha, så försöker vi leda in honom och få honom att inse att han kan få en grå och blå mössa, men coola motiv, två mössor, till priset av en. Då blir han jätte glad.

Även vi.

Och så morgonen efter, blir han helt förstörd då han ser att Emelie har en ny rosa mössa och inte han.

Och vi får dåligt samvete.

Jag tröstar mitt dåliga samvete genom att sätta på honom hans ärvda lila mysbyor och en tajt rosa långärmad t-shirt.

Han tjuter av glädje och säger att han är mamma.

Vi pappor skäms lite.

Skäms för att försöka anpassa honom i ett tänkt, som blir så tydligt påklistrat och "normalt".

Även vi, queerfamiljen, föll för normen.

Ajabaja på oss.....

Andas in.

Andas ut.

Julstress

Mycket på nya arbetet

Barnen glada

Maken pluggar

Julklappar inköpes

Framtida planer smids

Många tankar och idéer

Livet är bra

Dels för att se föreställningen, men också att hänga med teamet och lära känna varandra, samt få se och lära mig deras rutiner vid föreställning.

SJälvklart sade jag, att jag ville följa med.

Det vara bara det att de skulle flyga på morgonen på luciadagen.

Jag sade att jag kunde ta ett lunchflyg, för att jag inte ville missa barnens luciafirande på dagis. I och med att jag missat det i två år p.g.a. min sjukdom, så kände jag att det var oerkört viktigt att i år få uppleva det. De tänkte då om och tyckte att jag skulle missa en del av hänget med aktörerna och teknikerna från början och undrade ändock om jag inte kunde flyga med på morgonen.

Men, jag valde barnens luciafirande och på så vid, missa 4 dagar utomlands. Jag grämde mig lite, men kände ändå att jag hade valt rätt.

Och så, på morgonen, då vi stod där på dagisgården och Emelie utklädd till Lucia och Elliot till pepperkaksgubbe, då visste jag att jag gjort rätt val. Tårarna som strömmande ner för kinderna, kunde inte vara ett mer rätt bevis på mitt beslut.