Gaypappor

Hej Alla.

Här kommer lite Frågor och Svar, som jag samlat ihop från er läsare;

Fråga;
Var har ni köpt bodyn där det står "jag älskar mina pappor"?
Svar:
Det är vanliga bodies som vi köpt och som vi redan lämnat in för tryck:)

Fråga;
Är barnen biologiska syskon med varandra?
Svar:
Barnen är halvt biologiska syson med varandra.
De har samma surrogatbärare och därav blev de till genom hennes ägg, men härstammar från varsin av oss pappors sperma. Vems som är vems biologiskt är helt ointressant.

Fråga;
Hur blev barnen till?
Svar:
Genom heminsimenation.

Fråga;
Hur gick allt pappersarbete till?
Svar:
Surrogatbäraren avsade sig först vårdanden och modersskapet. På så vis blev ena pappan ensam vårdanstagare.
Hon hade även skivit ett papper, där hon intygade att hon gjorde det av ren egen fri vilja och att hon rekommenderade att pappan skulle ha barnet själv. Inför den närstående adoptionen från den andra pappan, så rekommenderade hon även honom. Hela den process tog ca 6 månader.

Fråga;
Hur kan man lämna ifrån sig sitt eget barn?
Svar:
Surrogatbäraren har själv tre egna barn och i vårt fall, är hon en så kallad birthjunkie. Hon älskar att vara gravid och har alltid velat hjälpa andra att bli föräldrar. Hon fullkomligt älskar att vara gravid och att föda.

Fråga;
Vet era barn att de har halvsyskon i ett annat land och har ni någon kontakt med mamman?
Svar:
Surrogatbäraren är inte deras mamma. Barnen har ingen mamma utan bara två pappor. En familj, är någonting man är i vardagen. Hon var en bärare och gett oss en gåva. Hon har under hela graviditeten varit inställd på att hon ska lämna ifrån sig barnet och har inte haft någon personlig anknytning till barnen. Vi har en del kontakt via nätet och är i kontakt från och till och hon följer oss på avstånd.
Den dagen barnen vill träffa henne, kommer de få göra det, likaså med deras halvsyskon. Men, vi är ingne familj, med dem, utan, vi är själva, i vår familj. Här.


Fråga;
Vad har ni fått för reaktioner från andra föräldrar, omgivning och på förskolan?
Svar:
Faktiskt inga negativa reaktioner, utan vi har förstått att vi drar vårt strå till stacken, genom att upplysa och medverka till att familjer kan se på olika vis. barn idag, är så öppna och nakna i sina sinnen. De är mycket väl medvetna om att en familj idag kan bestå av kanske bara en mamma, eller en pappa, eller att man bor med farmor, eller en faster, o.s.v.
Sedan finns det säkert de som pratar om oss, bakom ryggen, som väl alla gör, men som vi svenskar självklart inte konfreterar. Vi är en familj. Som råkar vara två pappor.

Fråga;
Vad kallar de er för?
Svar:
Först kallade vi oss för Pappa och Daddy.
Sedan för pappa Anders och pappa Daniel.
Sedan blev det Pappa och Papsen.
Hela tiden ville vi ge en bestämning på vem som var, för att det skulle bli lättare för de.
Så, pappa och papasen har funkar, fram tills för några veckor sedan, då de började kalla oss bägge för pappa.
Vilket funkar jätte bra.
Då de behöver en specifik pappa, så säger de papsen, eller kallas oss för pappa anders eller pappa daniel
Ett barn behöver ju egentligen enbart en förälder, sedan så kvittar det nog om det är en mamma eller pappa.

Fråga;
Har ni kontakt med andra pappor?
Svar:
Vi var med ochs tartade föreningen www.surrogat.nu, en intresse ideell förening, som sprider information och kunskap om surrgatföräldraskap.



För oss, passar det helt underbart att vara pappor. Det är verkligen en gåva och vi kämpar med vardagen, precis osm alla andra föräldrar. Allt från att barnen inte vill äta mat, till att smeta in solkräm, till att städa rummen till att gosa i sängen, till att lirka för att få saker att gå igenom.
Vi är glada och tacksamma för livet.
Det är helt underbart :)
Och inget går upp mot, då man får en sådan stor varm kram och bekräftelse av kärlek och samförstånd, mellan barn och pappa.

Om ni har fler frågor, keep them coming.

efter att ha varit bortrest med jobbet, i över en vecka, på andra sidan jordklotet, är att få komma hem.

Jag älskar musikaler, som många av er vet....

Är du kommen...

I morse vaknade vi upp av, återigen, en hostig Emelie.

från oss till er....

Befinner mig just nu i London, med arbetet.

För er som följer bloggen, vet ju vid det här läget, att vi besöker ett museum i månaden.