Det bästa med att komma hem.....
efter att ha varit bortrest med jobbet, i över en vecka, på andra sidan jordklotet, är att få komma hem.
Att få visa alla fina bilder.
Att berätta om mitt arbete och vad vi gjort.
Att få hämta barnen på förskolan och att Elliot springer mot mig, med sina armar utsträckta, och kramar om mig hårt, borrar sitt huvud ner i axeln och inte släpper taget.
Att han säger - pappa, jag har saknat dig.
Hur Emelie, slänger sig i min famn och visar stolt sina snäckskal som hon leker med.
Att få laga mat till hela familjen.
Att få krama min underbar make, som är världens finaste och bästaste pappa och man.
Även om vi har pratat med varandra via nätet varje dag, så slår det aldrig det äkta.
Att få sitta varandra nära, och berätta om vad vi varit med om, att få dela våra upplevelser och saknad.
Att vara borta, ger verkligen mig perspektiv och insikt, om hur lyckligt lottad jag är och vilket fint liv jag lever.
jag ska bli bättre på att ta hand om mig och min familj, och vårda det vi har.
Så lätt att man hamnar i sin gråa vardag.
Skål för mer vardagsromantik.
Dont cry for me Argentina......
Jag älskar musikaler, som många av er vet....
Musikalen "Evita" är en av mina favoriter och jag fullkoligt älskar musiken.
Vet inte hur många gånger jag föreställt mig se Plaza de Mayo, se Evita Perons balkong och besöka hennes grav.
Maken min, har bott Argentina och en av hans drömmar var att han och jag skulle åka tillbaka dit och besöka han "hemland".
Nu, visade sig turen, att jag ska åka dit med mitt arbete i en vecka, avgång ikväll.
Vi ska spela på en av Argentias störtsa teaterfestivaler och jag följer med som representant.
Spännande det ska bli.
Här ska det jobbas.
Ätas assados.
Se alla fina kulturvärden.
Blanda business och pleasure:)
När jag lämnade barnen idag på förskolan, kändes det tungt.
Då jag hade stängt grinden och vände mig och gick därifrån, brast det för mig.
jag kunde inte hålla mig och tårarna bara rann ner för kinderna.
Mina älsklingar.
Mina små gull.
Oj, vad jag kommer sakna dem.....
Av kött och blod....
Är du kommen...
Nej då, det är ingen som har dött.
Häromdagen, gosade jag och Elliot.
Vi kramades, sjöng och bara myste och hade det roligt.
Vi lekte leken, stirra in i varandras ögon och vem som tittade bort först.
Vi tittade, tittade och tittade och bägge, envist, höll fast kvar blicken.
Till sists, började vi bägge skrattade och kramade om varandra.
-Elliot, du har verkligen mina ögon, sade jag.
- Det är mina ögon, sade han och tjöt av skratt.
- Elliot, du har mina ögon. Du kommer ju från mig, sade jag.
- Nej, jag kommer från (och så sade han surrogatmammans namn)
Och på sätt och vis, så har han ju rätt, för vi har ju hela tiden sagt att han legat i hennes mage och att han kom till oss, för att pappa och papsen verkligen önskade honom och att han var en god sak som kom till oss.
Att han sedan inte vet att jag sprutat i en mugg och att hon sprutat upp honom med en spruta, behöver han inte få veta just nu. Kanske lite för mycket info för en 3åring:)
Det får bli en annan gång....
Realitycheck.
Glad valborg
Till förskolan
Elliots kalas
Grattis Elliot
Grattis Elliot på din 3 årsDag.
Vi minns din födsel som om den vore igår.
Du var ivrig och kom snabbt.
Allt var över på 45 minuter, från de riktigt starka värkarna, tills det du for ut ur livmodern.
Vi stod där, redo att ta emot dig.
Lyckan var totalt.
Vi alla grät.
Emelie vaknade efter du funnits i världen i ca en timme.
Med stora förvånade ögon, tittade hon nyfiket på dig.
- Näsa, sade du och pekade på Elliots näsa.
Näsa var typ Emelis andra eller tredje ord.
Elliot, vår prins, vår charmant.
Alltid glad, alltid ett leende till nära hand och gosegris.
Ja Må Du Leva.
Elliot för 3 år sedan
Denna bild togs för exakt 3 år sedan :)
Genusperspektiv
I morse vaknade vi upp av, återigen, en hostig Emelie.
Anders skulle ha möte på sin praktik sam föreläsning på Universitet och jag skulle med morgonflyget till Helsingfors för jobbet skull, samt vara borta 2 dagar.
Vi samtalde fram och tillbaka hur vi skulle göra denna morgon.
Vi kom fram till att Anders skulle ställa in allt och bli hemma och jag flyga iväg.
Det smärtade mig, då jag var på väg till Arlanda, att lämna familjen med en sjuk dotter.
Och ändock, så klassiskt, sterotypt och jag blev så arg.
Jag, som arbetar och för tillfället drar in större delen av ekonomi till familjen, åker och jobbar, känner mig som normen "pappan", medan Anders, som pluggar, får stanna hemma med sjukt barn, som kände sig som normen "mamma".
Jag var väldigt nära att ställa in utlandsresan med jobbet, men han tillät mig inte.
Så klassiskt, så typiskt, så normmässigt och aj, vad det gjorde ont.
Tja, nåja, det är som det är.
Grattis på min födelsedag
Ja må jag leva:)
På 35 årsdagen.
Teckningar och pussar från familjen.
Bra start på dagen
Kram
från oss till er....
Kärleken är överallt
Flög överi går morse och hade en del ärenden igår och möten.
På kvällen mötte jag upp en väninna och tillsammans såg vi musikaeln GHOST; baserad på filmen.
Alltås, jag måste bara säga, att det är bland det jag sett inom musikal.
Den baseras på filmen från tidigt 90-tal med Demi Moore och Patrick Swayze, dock uppdaterad version.
Om hur ett föräslskat par befinner sig mitt i livet, överlyckliga och kära.
Han blir mördad och fastnar mellan världarna.
Vi får följa hans historia och framförallt, vi får följa deras kärlek.
Fräckt, snyggt, häftigt och saker som jag förr aldrig sett på scen.
Jag grät, grät och grät.
Det var så fint och vackert.
Tänkte på hur stark kärleken är.
Tänkte på mina förfäder som lever på andra sidan och vakar över oss.
Tänkte på hur mycket jag älskar min familj.
Och då bölade jag ännu mer:)
OM ni är i London eller New York, så MÅSTE NI SE DET:
www.ghostthemusical.com
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=5w23jHNsKPA
Glad Påsk. Igen
Äggrullning
För er som följer bloggen, vet ju vid det här läget, att vi besöker ett museum i månaden.
Igår var det dags för Nordiska Muséet på Djurgården.
Vi började högst upp och gck igenom alla utställningar.
Barnen gillade att se e gamla dockskåpen från 1600-talet. helt otroligt att se.
Så luxiöst, sådant detaljarbete. Så fräckt. Kan varmt rekommenderas.
Såg utställningen om hemslöjd, mode, möbler med mera.
Och så avslutade vi med att rita påskägg och sedan leka i lekstugan.
lekstugan, är designad som en gammal stuga, helt i trä och med saker för över 100 år sedan.
Designat som en gammal handelsbod, sovrum, kök, ladugård o.s.v.
Barnen älskade det, de lekte, lekte och lekte.
Och så hade de även äggrullning, en gammal lek, där man rullar ägg och ser vem som kommer närmast, ungefär som att kasta kula.
Vi rullade ägg och hade hur som roligt.
OM och om igen.
Och så, helt plötsligt, lade sig Elliot och började rulla.
Vi tittade på honom och frågade vad han gjorde.
Han tittade på oss med stora ögon, som om vi vore idioter. Och så sa han;
- Elliotrullning.
Vi dog av skratt:)
Glad Påsk.....
Elliot är som Emeil i Lönneberga
I morse stod jag i duschen.
Emelie kom inspringandes och sade att Elliot hade fastnat och grät.
Naken och genomblöt, sprang jag ut ur duschen.
Där, mitt i köket, fann jag min son, som stoppat in huvudet i sin stol och på något vis fastnat.
jag fick panik och själklart fann jag inte IKEAnyckeln som befann sig längst ner i vår verktygskista.
Elliot stod bara där, först glad och busig i ögat och sedan, allt mer förtvivlad och ledsen.
Efter 10 minuter, fick jag upp stoljävlen och vi förenades i gråt och kram.
- Elliot, inte göra så, det är farligt och dumt, sade jag.
Och Emelie, upprepade vad jag sade.
. jag lovar, sade Elliot och darrade med undelräppen.
Min lilla Emil i Lönneberga:)
