Innan barnen föddes, pratade vi mycket om hur vi skulle kalla oss för.
Pappa och Pappa var ju et römscenario, men jag var lite orolig för att de inte skulle veta vem som var vem.
Våra vänner, Claes och Henrik, som var pionjärer inom bögvärlden genom att skaffa barn via surrogat, log åt oss.
De kallade sig för enbart pappa och pappa. Och om barnen behöver en specifik pappa, så säger de pappa Claes eller Pappa Henrik.
Svårare än så är det inte det.
Tänker mycket på ordet mamma och pappa
Det är så just genusbetingat.
En mamma, för en kvinna oc en pappa för en man.
Barnet har egentligen inte behovet av ett specifikt kön, utan mer av just en enbart förälder, oavsett om det är en man eller kvinna.
Skulle lika gärna kunna kalla sina föräldrar för förälder 1 och förälder 2.
I början kallade vi oss för pappa och Daddy.
Sedan efter något år blev det pappa Anders och pappa Daniel.
Sedan pappa och papsen.
Och det är det sistnämdna barnen kallat oss för, pappa och papsen.
Däremot har barnen numera börjat kalla mig för pappa, direkt i tilltal och fortsatt med att kalla mig för papsen då de talar om mig
ibland säger de även Pappa anders och Danielpappan för att vara specifika.
Det är så jävla häftigt tycker vi, att vi föräldrar oroar oss och planerar för framtiden, men coolt och se hur de själva finner sina egna vägar och sina naturliga referensramar.
