Häromkvällen, när jag var på väg till teatern, fick jag plötsligt ont i magen. Tänkte inte så mycket mer på det, trodde det kanske var något som jag reagerade från middagen.
Men under genomdraget fick jag bara mer och mer ont, och när jag väl kom hem, kunde jag knappt gå rakryggad.
Så, jag tog täcket och kudden, och lade mig direkt på soffan, ville ju inte väcka Anders eller Elliot.
Ungefär vart femte minut, kändes dom som sammabdrabbningar längs hela magen, som ett bälte från vänster till höger sida, ungefär som om någon körde taggtråd genom magen. Och det enda jag kunde göra, var att djupandas och skrika ut min smärta.
Jag ha en kronisk tarminflammation som heter Morbus Chrohn. Jag fick diagnosen för många år sedan. 2002, var jag så dålig, så jag tvingades operera bort 80 dm tunntarm. Under åren, har jasg lyckats hålla den i takt, men den har kommit och gått i några skov.
Men, nu insåg jag att den var tillbaka.
Så, vi ringde ambulansen klockan 04.00 på morgon (då hade jag ojat mig sen midnatt), och de kom och hämtade mig på en gång. Anders hade tårar i ögonen då de körde in mig i hissen.
Det tog ca 30 minuter tills jag fick träffa en läkare på aktuen, och under den tiden, stegrades smärtorna. Tills slut fick jag smärtstillande och det var tanmigdanimej, bland det bästa jag varit med om. En lugn och behaglig känsla spred sig ut i hela kroppen.
jag fick göra en magnetröntgen och resultatet visade att en del av tunn och tjocktarmen, återigen är inflammerad, som förträgningar i tarmarna och e.v tarmvred.
Så, jag blev inlagd...
Nu har det snart gått 2 dygn sedan helvetet påbörjades.
Jag går på stark kortistonkur, för att försöka häva inflammationen, får smärtstillande, de tar prover på mig 2 ggr om dagen och har stenkoll på mig. Ligger på en sal på 4 personer, därav 2 snarkar ikapp varandra. tur för mina öronproppar och insomningstabletter:)
Läkarna tror att jag blir kvar här några dagar, för observation och sedan får vi se hur bi gå vidare.
Mannen är hemma och vabba för mig....
Dem har köpt mobil bredband till mig, så jag kan ligga här i sjukhussängen och surfa.
Det var en underbar present det.....
Jag är så trött, har så ont, men ändå glad och tacksam för allt jag har här i livet..
Underbart...
nej, ska försöka sova lite nu.
kram