Gaypappor

Allt har gått så bra med inskolningen på förskolan.

Pedagogerna är superfina, lugna och tar så väl hand om barnen.

Dottern älskar att vara där, ett gott betyg att hon gillar det, är att hon inte vill gå hem då man ska hämta henne.

Hon leker med de andra, sover lunch, äter ganska ok och har roligt.

Och hon ler.

Och skiner upp när man kommer och hämtar henne.

Alla är glada och nöjda med inkolningen.

Nu har hon även gått själv i 4 dagar, utan att vi varit med.

Jaha, det var det. Nu börjar det roliga med pusslande med tider och sådant.

Och en ny inskolning om ca 1 1/2 år, men barn 2.

70 dagar kvar tills han/hon kommer.

Det är inte riktigt klart, men nästan.

Det ska finslipas lite färg här och där, en bård ska upp i dotterns sovrum, likaså en ny lampa.

Tja, lite till,men nästintill klart.

Här ser ni resultatet:)

Har hela dagen haft en märklig dödsångest. Säkert är det förknippat med besöket på akuten häromkvällen, som fått mig att börja tänka lite....

Jag vill härmed lista en hel del saker som jag glädjs  över; (utan inbördes ordning)

- Min älskade man, som alltid finns där för mig och som älskar mig för den jag är

- Min underbara dotter som ler varje dag och ger mig kraft och snart barn 2, om 70 dagar

- Min underbara ljusa labrador, som snart blir 7 år . Min egen alldeles egna lyckodrake Falcor.

- Att jag haft en underbar barndom, och som fått leva med min farmor och morfar till vuxen ålder.  Jag tänker på er varje dag , och vet att ni har det bra där uppe i himlen, där ni tittar ner på oss. Jag älskar er.

- Att jag har ett fantastiskt arbete, som jag älskar. Tänk, att jag får arbeta, med det som började enbart var en hobby och fritidsintresse till en början, för länge sedan.

- Att jag fått rest och sett en del länder.

- Vackra färger och ljuv musik

- Att jag har en underbar familj och vänner. Tror jag har snart 600 kontakter på facebook, och många av dem, har jag ständig kontakt med. Inte klokt

-Smaken och doften av ett sommarregn, och smaka dess droppar på tungan

- Vårt underbara landställe

- Har lättat 25 kg sedan förra året

- Att jag är omtyckt av vänner, familj och arbetskollegor

- Värdesätter min tid och ska börja säga nej. Jag behöver inte tacka ja till allt.

- God mat, gärna hemmalagad, som man kan kalla ec. lika god som restaurangpasta, det utrycket lärde mig en av mina bästa vänner för många år sedan.

- Skulle vilja lära mig spela cello igen.

- Och ta en studiecirkel kurs, kanske i språk eller något mer.

- Hantera stress på ett bättre sätt

- Spara ihop lite pengar till en buffert.

- Möta nya människor

- Uppskattar ett barns skratt

- Tacksam för allt jag har lärt mig, genom olika möten med människor och diverse arbeten.

- Men mest av allt, uppskattar jag min man, delad på 1a plats med min mamma, som alltid funnits där för mig, i nöd och onöd. Du har gett mig en kraft och styrka genom alla år och älskar mig för den jag är. Eller just för att jag är den jag är.

har värkt och det gör ont.

I helgen åkte jag på en riktig dunderförkylning, ni vet en sådan där när man hostar gröna slemklumpar och näsan rinner och man bara känner;gode gud, ta mig här och nu och slut på mitt lidande, det blir så mycket lättare.

En sådan förkylning hade jag.

I går fick jag ont i vänstra sidan av bröstet och att det stack till, och det kom och gick.

De fortsatte idag, men värre och ibland kände jag ett tryck över bröstet och gjorde ont då jag andades.

Mina föräldrar kom och hämtade mig och vi åkte in till aktuen på sjukhuset.

Man tog mycket allvarligt på min visit, så jag fick gå före allt, ta ekg, eeg och massa blodprover och jag vet inte allt annat man gjorde.

Sedan började väntandet.

Och väntandet.

Och väntandet.

Väntandet,gjorde att man osökt tänkte kring döden. OM jag skulle dö, hur skulle min man klara sig? Och mitt ofödda barn? Farfar dog i hjärtinfarkt, var det min tur nu? Ja, tankarna snurrade kring en hel del.

Efter nästan 5 timmar, fick jag träffa en läkare som berättade att allting såg bra ut och att värderna var bra.

Däremot trodde hon, att jag kunde ha hostat sönder en del revbensflisor (mycket ovanligt vid min ålder) och att muskeln kring hjärtat, hade typ fått trärningsvärk och var överansträngd.

Pust, vi kunde andas ut...

Efter 6 timmar, skjutsade pappa och mamma mig hem.

Dem var med under hela visiten på sjukhuset. Fint stöd.....

Nu sitter jag här i soffan, med tända ljus och tänker på livet och döden och mitt hjärta är fortfarande ömt och sårbart.

Jag kommer inte dö.

Inte nu i alla fall.

Jag har återigen, blivit så pass påmind om att man ska leva här och nu och ta vara på dagen.

Jag ska inte stressa allt för mycket på arbetet.

Eller som man sjunger i musikalen - NO DAY BUT TODAY:

2009 verkar bli ännu ett fantastiskt år, och då har det knappt börjat.

Om 10 veckor blir vi pappor igen.

Surrogatmamman mår väldig bra och magen växer och blir större och större.

Igår fick vi veta att några av närmsta och bästa vänner är gravida:)

Och jag ska även bli farbror igen, till mitt tredje brors barn i slutet av juli:)

Underbara nyheter.

Det enda som är synd, är att jag hade sett fram emot att ha dem på besök här i sommar på landet.

Kanske blir det så att vi får flyga till New York i stället då, så synd:)

Och fler verkar vara på gång att bli gravida....

Härligt värre....

Ha en skön söndag, själv ligger jag i förkylning, ont i öronen och hostar och har mig...

Och då mår jag ändå bättre än vad jag gjorde i går och i fredags.

Typiskt... Har liksom inte riktigt tid att vara sjuk

Mannen min och dottern satt med en liten pojk som också skulle inskolas. De flesta barnen var ute och lekte, så det skulle bli lite lugn och ro för oss.

Dottern min var snabb fram att leka med de andra barnen, sprang runt och hade roligt.

Därefter var det banan och samling med sång och ramsor.

Hon var nyfiken på andra och åt lunch med ganska bra aptit. Efter två försök till att sova, lyckades på det andra försöket. Hon sov djupt i 45 minuter och sedan ville hon sitta i vår famn. Efter ett tag slank hon ner själv och fortsatte leka med de andra barnen.

Mellanmål avnjöt hon i form av rostat bröd med smör och ost.

Därefter gick vi hem och sov allesamman en kort stund:)

Ja, första dagen på dagis....

Härligt:)

Har avnjutit handplockade bohusländska ostron till middag med nära goda vänner.

Jag älskar att höra dessa äldre teaterrävar prata om gamla minnen och om hur teatern har förändrats genom åren.

Jag hyser en enorm respekt för regissörer, kostymskapare, scenografer.

Jag älskar verkligen mitt arbete.

Det har varit en bra vistelse, jag har gjort ett bra jobb och jag lyckades skapa intresse för min föreställning som jag producerar.

Nu åker jag hem till Sthlm för att skola in dottern på dagis.

Nervöst, men väldigt roligt...

Göteborg - tack för 3 fina dagar......

Utsikt över Göteborgs Hamn. Inte allt för långt bort ser jag GöteborgsOperan och Läppstiftet.

Det känns bra att vara här. Dock lika grått och regnigt som alltid:)

Fast jag fikar med vänner, har jobbmöten och strosar runt på stan, så tänker jag på med min man och dotter. Vad gör dem u?

Vad har hon på sig?

idag pratade jag med henne i mobilen och hon skrattade och mannen sade att hon tittade konstigt på telefonen, men bara skrattade då hon hörde min röst.

Lycka.

I morgon, onsdag ska vi börja att skola in henne på dagis.

Spännande:)

För er kära läsare, här kommer en bonus, en relativt nytagen bild på vår dotter.

Ack, du sköna Göteborg.

En underbar stad.

Jag bodde där från 1997 - 2002, kom in på en teaterskola, då jag fortfarande hade de drömmarna.

Det var där, jag fann mig själv. Flyttade hemifrån, komma bort, bara få vara. Saknade mamma mycket, men det var nödvändigt.

Det var i Göteborg jag fann mig själv, hade ett av mina mer seriösa förhållanden ( ja, tom förlovad) ,började driva egna teaterprojekt, jobbade som farfar kanin en gång på Liseberg och två säsonger som levande spöke på Hotel Gaten(ja, jag var en av dem som fick revbenen knäckta av att blivit sparkad av en gäst).

Det var också i göteborg, jag fann två  av mina bästa vänner, Kosmos och Tommi. Vad har inte ni och jag gått igenom.11 år senare, håller vi fortfarande ihop, i vått och tort.t

I göteborg har jag skrattat, gråtit, förlorat en nära vän till andra sidan, dansat och partat till sent om mornarna, älskat mig själv, avverkat 5 lägenheter, 

Kommer ihåg en högtid, jag kunde inte åka upp till familjen i Stockholm. Mamma sände ner mat via en konduktör med x2000. 3 timmar senare tog jag emot paketet på centralen i göteborg och åt mammas hemlagade mat och firade själv i min lägenhet i göteborg. Bara en mamma kan göra sådant. Finaste mamma. Jag älskar dig.

Göteborg kom att bli mitt hem, jag andades göteborg och ville aldrig flytta tillbaka.

Men så blev jag svårt sjuk och jag kände att jag inte klarade mig ensam och jag behövde stöd från min familj.

Så, efter fem år, tog eran slut.

Flytttlasset gick tillbaka.

idag, 6 år senare, kan jag fortfarande känna att det är som att komma hem till Göteborg. Jag ringer alltid mamma och mannen min och säger att jag ska flytta tillbaka. De börjar tröttna på mina telefonsamtal från Göteborg.

Nej, nu ska jag arbeta några dagar i Göteborg och presentera min teater och föreställning som jag arbetar med.

I sista stund bestämde vi att mannen och dottern inte skulle följa med, för hon behöver återigen komma in i sina rutiner, inför inskolningen på onsdag.

Så, jag får träffa mina gamla vänner och minnas min gamla goda era.

Men, så som jag lever nu, är inte heller helt fel.

Att jag skulle ha en fantatiskt familj med man och barn och hund och underbart arbete, kunde jag inte veta då.

Gött mos, som vi säger i Göteborg.....

.

Det är soluppgång över Stockholm, hunden ligger med mig i ena soffan och dottern med mannen min i andra.

Så mysigt:)

Är så mätt, orkar inte äta frukost, vi var på middag hos mamma igår och som alltid, trevligt sällskap och såååååå mycket mat.

Mamma bjuder alltid av hela hjärtat, mycket mat och mycket kärlek....

Idag skav i köpa galonbyxor och regnjacka och stövlar till dottern, hon sa skolas in på förskola på onsdag.

Tänk, att hon är så pass stor att hon ska börja förskola. Vi ska lämna bort henne, till andra, som ska rå om henne om dagarna. Kommer kännas superkonstigt och märkligt, men samtidigt spännande.

Jag och mannen har redan fått börja pussla med våra scheman

Hon börjar bli stor vår flicka:)

sa vår dotter i morse, helt perfekt.

I flera månaer har hon sagt dada och förstått att det är det ordet som är pappa. Men idag kom ordet med ett p istället för d.

Snacka om att jag och min man var lyckliga i morse. Vi bara skrattade och överröste henne med pussar...

Hunden vaknade till liv från soffan i vardagsrummet och kom inspringandes till oss och hoppade upp i sängen för att delta i pusskalaset.

Så där låg vi, hela familjen, 4 varelser.

Om 84 dagar är vi 5 i familjen.

Ja, kanske 6, för jag vill utöka med en guldfisk med.

I torsdags kände vi att vi bara var tvunga och komma bort från allt och alla....

Så vi åkte till vårt landställe, som ligger söder om Stockholm och där vi inte har varit på flera månader.

Vi har njutit av långa promenader, myst framför brasan, åkt pulka, gjort snölyktor, ätit god mat och däckat i soffan framför både lets dance och körslaget. Men det var mysigt det med.

Det är verkligen viktigt att ta vara stunden med familjen.

Och dessutom sover man så gott av lantluften.

Funderar på om jag inte ska flytta ut till landet och ha det som min bas från typ maj till augusti, jag och barnen:)

Landet är så förknippat med min lyckliga barndom.

Det var där vi alltid var på somrarna.

Mamma, jag och brosan flyttade alltid ut till landet, första dagen på sommarlovet och sedan flyttade vi tillbaka till stan, dagen före skolan började på höstterminen.

Det var där jag lärde mig simma och cykla.

Jag och brosan delade rum och våningsäng.

Läste Kalle Anka och badade varje dag i insjön

Lekte med kompisar.

Plockade blåbär. Jag och farmor kunde sitta i timmar och plocka. Eller tja, hon plockade och jag åt.

På midsommar så åt vi alltid ås mycket och god mat. Efter middagen så drog sig männen tillbaka och spelade boule på uppfarten medan kvinnorna satt och snackade.

ja, det var härligt.

och nu känner jag att jag vill ge mina barn, detsamma.

Det är så fridfullt och mysigt därute, både jag och mannen slappnar av och njuter.

Mina föräldrar orkar inte lika mycket längre, så förra året planterade jag och mannen nya perenner:)

Det blev sååååå fint....

man får göra lite saker i taget, haha, tänker på när jag gjorde en ny grusgång förra året, blev så fint....

Och ni, ja, snart kommer bilderna från lägenheten, ska försöka hinna att fota i morgon

Hej så länge....

Nu när renoveringen är över och lägenheten klar, så börjar vi hamna i våra vardagsrutiner.

Dottern har börjat mata sig själv med sked.

Dottern går nu helt själv, och håller fin balans och babblar hela tiden och leker fint i sitt egna nya rum.

Jag ha dragit fram de gamla gravid böckerna och läser om vilket stadie vi är i med barn nummer 2.

Igår kväll kom vi på att det är mindre än 100 dagar kvar tills barnet kommer:)

Mindre än 3 1/2 månad, inte klokt...

Under dessa veckor har jag en kommande premiär att producera, dottern börja på förskola, mannen lite mer pappaledig, snön har säkert kommit och gått.

Vi är så glada och nervositeten börjar komma.

Tänk, vi ska bli pappor igen, herre jöses...

Ska börja titta på syskonvagn, en växa säng för dottern, så barn 2 kan ta hennes spjällsäng.

:)