Gaypappor

I alla år som jag kan minnas, har jag alltid på ett eller annat sött medverkat inom Pride,

Var det inte för RFSL UNGDIMSFÖENINGEN BHUS, så har det varit för WWW:SURROGAT,NU

Kommer ihåg hur mitt förslag mottages med jubk att medverka i Proide garden och informerade om surrogat,. Super skojigt och väluppskattat och det fick igång flera proscesser våde i USA och Indien, med oar som faktiskt kommit hem sina surrigatbarn, En underbar känsla för våra medlemmar.

Men så i år, är jag då jag återigen sjuk och har knappt några krafter ork kvar,

Så, efter väldigt motstånd och tjat från mina familj, har jag nu fått en väska oackad med choklad som jag kan suga mig i, varma kläder, en filt strandsstol,kuffr ixh kamera.

På så vid, kommer jag kunna se paraden, jag har varje år gått den, men som sagt,  i år, orkar jag inte,

Så, det firas med kärlek och mina närmsta vänner istället, underbart;(

Mamma och Pappa tar barnen,så jag och Anders frår lite för oss själva så.

Ska ändock få antibitoika klockan 17.00, på sjukhuset så verkligeheten gör oss ändå påmindna om....

HAPPY PRIDE; FIRA I KÄRLEKENS TECKEN....

börjae skriva ett lååååååångt ilägg här, men det blev allt för patetiskt, ledsamt och deprimerande.

Så, jag skrver så här i alla fall;

vi håller på och testar olika smärtgränser på mg, för att se hur mkt smärt a jag kan utstå.

Det är både skönt och avslappnande.

Jag mumlar, hög på morfin, saker som jag verkligen intr kan görat ill d

Jag älskar er.

NI vet vilka ni är....

Jag älskar oss

Och ja, mamma, du skulle också varit med på den bilden, ,en jag fann inget på oss.

Svårt och sriva 0.442 på morgonen, ögonen går liksom hop på dataskrämen....

Samma Sjukhus

Samma Personal

Samma speciella doft som bara återfinns på sjkhus.

Inlagd, återigen, för nya prover, ny stark atnitibiotiakur.

Sovit dåligt inatt, inte Anders bredvid mig, känns konstigt.

Delar rum med 3 snarkandes främlingar.

Vill bara härifrån

Vill bara bli frisk.

Jag var ju så nära:(

utanför fönstret och jag kan inte sova.

Klockan 03.43 när jag skriver dessa rader och jag har så fruktansvärt ont.

Kissat och tagit mina morfinabletter och suppar.

Kan inte somna om.

Tankarna snurrar, snurrar och snurrar.

Känner hur jag blir tröttare och svagare för var dag som går.

Jag gråter när ingen ser.

Orkar knappt le längre, eller ens delta i några samtal.

Om ca 1 månad kommer jag, tyvärr, återigen genomgå en operation.

Dock är denna en mycket stor och komplicerad sådan med stora risker för komplikationer, men det finns inga alternativ.

Tycker mest synd om Anders, min man, som ska behöva köra denna rulijans igen, fast att han nu ska börja arbeta.

Tycker synd om mina underbara föräldrar, som avskyr sjukhus, som kommer sitta vid min sida från det att besökstiden börjar till att den slutar.

Tycker synd om våra vänner, som kommer behöva ställa upp dubbelt så mycket än förra gången, i form som att hämta barnen från dagis och så.

Och Falcor måste vi lämna bort några månder.

Någon som vill låna en söt och gosig ljus labrador?

Fram tills operation handlar det om att samla energi, kraft och ork.

Och acceptera att jag får vara ledsen.

Emelie tittar på mig och säger med frågande ögon;

-Pappa Daniel inte vara ledsen.

Jag vänder mig om för att hon inte ska se tårarna falla ner för min kind.

Så,återigen, andas in, andas ut.

Solsken i mitt hjärta....

jag älskar mitt liv och min familj så.

Det känns så orättvist att vi ska behöva gå igenom samma sak igen.

Har inte vi lidit tillräckligt?

Har nu fått svar från min kirurg.

Och tyvärr visar det sig att såret i magen, återigen läcker och har gått upp.

Vi är helt förkrossade, ledsna och förtvivlade.

Detta innebär att det blir en ny operation augusti/september, men en mycket större och mer avancerad operation.

Om allt går som det ska, så kommer jag vara borta ca 6-8 veckor, inklusive sjukskrivningen i hemmet.

Det känns.....helt jävla orättvist:(

Jag hade så sett fram emot att få göra en utomlandsresa innan jag skulle börjat arbetat.

Att få hand om Elliots inskolning på dagid.

Att få börja arbeta gen.

Istället blir det återigen en höst med prover, röntger, narkos och slangar och sjukhus.

Känns supertugnt just nu.

Klart vi kommer ta oss igenom detta, men för tillfället är vi jävligt ledsna och knäckta:(

Den sista vecka har hennes tal och ordförråd, totalt exploderat.

Hon böjer ord, säger saker rätt grammatsikt och sätter ihop flera ord som bildar meningar.

Hon är eftertänksam, är nästan alltid glad och på gott humör och älskar att pussas.

Elliot är nu 1 år och 3 månader.

Han går nu helt stadigt, älskar bli buren och gnäller så fort han inte får sin vilja igenom.

De bägge syskonen älskar varandra oerhört mycket och leker för det mesta fint tillsammans.

:)

Relativt bra vägar.

Kör genom små samhällen, som jag aldrig hört talas om.

De har alla en kyrka, ett konditori, en matbutik, en sybutik, ett vackert torg, korvmoj, fin park och en mack.

Detta är standardutbytet.

De lite större samhällena har även någon mer lanthandel, nu under sommaren skyltar med ANTIKT och LOPPIS, längs vägarna och butiker.

Kanske någon kanal som rinner under bron.

Nedlagda sågverk.

Öde städer.

Gama städer som byggt och hjälpt till med Sveriges välfärd och byggt upp det land det var en gång.

Jag undrar vilka som bor, där ute på landet?

Vad gör dem?

De ser glada ut, där, i sina små samhällen.

Själv är jag en stadsbo och älskar enbart livet på landet då jag är på besök.

Det har varit en bra bilresa, även om det var lite tröttsamt att köra 45 mil.

Tack Käre Staffan.

Tack Virre och Susanne och Grattis Noah på 4årsdagen.

Nu blir det fortsatt bosatt på landet, med en del pendlande in till stan för olika ärenden, såsom ny röntgen, läkarbsök, födelsedagar o.s.v....

hej svejs...

Hett.

Skönt.

Kära vänner och underbart sällskap....

Och högtrycket fortsätter.....

I dag är andra dagen på raken, som Emelie inte sov lunch.

Vilket glädjer oss enormt, för det tar bara 5 minuter nu att lägga henne på kvällen.

Bilresan genom landskapen med slutdestination Östergötland gick superbra.

Emelie älskade sin "dator" (nya portabla dvdspelare). Hon kollade både på Bamse och Nalle Puh.

Elliot sov nästan hela resan.

Barnen älskar att vara här på landet, det är så vackert, och kossorna står nära och betar.

Barnen är helt fascinerade.

Nu sover dem, jag och anders tittar ut över den mest fantastiska solnedgång vi har sett i Sverige.

Så vackert.

Snart naklas ett parti Yatzt ( som jag köpte i lanthandeln för 19 kronor, det fanns en massa andra fantastiska fynd man kunde göra, men haye dock inte orken att inhandla dessa)

Kanske gör jag ett nytt försök i morgon, efter alla har badat i sjöni morgon.

Nu har jag en kossa som står och stirrar på mig, 5 meter från mig.

Hjälp, Lite läskigt.

Föredrar dem mest som hamburgare faktiskt.

P.s. Jag är verkligen en stadskille, men det luktar gott med dygnan.

Känns som om vi är på landet.

Just det, och det är ju det vi är....

:)

Första anhalten blir en av mina bästa vänner, den underbara regissörens fantastiska sommarställe.

Beläget på gränsen mellan Östergötland och Småland, ligger det så vackert till.

Där blir vi tills på onsdag och drar då till Växjö, till några nära kära vänner och deras son.

Åter hemma på fredag kväll.

Skönt med lite omställning.

Fortsätta sola och bada:)

Och jag, jag håller fortfarande på med mitt dropp.

Snart, om typ 10 dagar får vi återigen svar på den sista röntgen.

Om den visar att allt ser bra ut, får jag äntligen börja äta igen.

Håller tummarna....

Ha en fortsatt skön sommar.

För der har vi....

Är fantastiska.

Emelie utvecklad något enormt och pratar och sjunger från morgon till kväll.

Elliot har börjat lyssna mer och börjat förstå ord mer och mer.

Han har även börjat visa själv vad han vill och vad han inte vill.

Emelie är så stolt över sin bror.

Häromdagen, när hon inte såg att vi såg dem, satt hon och tittade på tv i en egen nyinköpt minifåtölj.

Elliot sade sig bakom henne och hon blev lite rädd, för att någon helt plötsligt fanns bakom henne.

Hon vände sig om, såg att det var Elliot. Tittade på honom och klappade honom på kinden två gånger.

Sedan vände hon sig om och fortsatte titta på tv

Vi blev så rörda.

Dagens ord är bajsgurka av Emelie.

Och ibland har vi världens puss och kram kalas:)

Emelie är en liten skvalerbytta, en riktig liten polis.

Kommer till oss, om Elliot gör något som han inte får eller borde.

DÅ kommer hon ropandes, "lollo, inte göra". Lollo är alltså Elliot.

Emelie kunde inte säga Elliot, så hon sade Lollo.

Det roliga, är att vi alla i familjen, samt närmsta vänner, börjat kalla Elliot för Lollo.

Han lyssnar till bägge namnen.

Något säger mig att han kommer kallas för Lollo för hela slanten.

Det är som jag, jag har alltid velat haft ett smeknamn och alltid velat kallad bli för Lillebror.

Dels för att jag är en lillebror, samt att jag älskar Karlsson på Taket, där pojken heter Lillebror.

Men, blev aldrig kallad för det.

Så, en dag, då jag skulle börja på gymnasiet, tänkte jag att jag skulle ta chansen.

Då vi skulle ha presentation i ring, hade jag bestämt mig för att jag skulle göra en kupp.

Att då det blev min tur, skulle jag säga; Hej, jag heter Daniel, men kallas för Lillebror.

Ja, så skulle jag göra.

Jag var sist i ring.

Nervositeten växte, allt närmare som det blev min tur.

Och så blev det min tur.

GULP.

Hej, jag heter Daniel.

Och sen kom jag inte längre.

Men, jag har alltid sett mig som en lillebror inombords:)

En gång kallade jag barnen för Emillot, då jag var mycket stressad.

Men, Emelie lyssnade på det med :)

Som Falcor, som folk trodde hette, Falcon, Falcur och Falukorv.

Folk hör det dem vill höra....

BAJSGURKA!

Nu har jag snart varit fastandes i 3 månader.

Jag får min näring i form av ett nutriotionsdropp.

Ett vitt dropp, som rymmer 2.5 liter och 1910 kalorier.

Det tar ca 12 timmar att få i mig det droppet.

Dgligen

I början, var jag såååå hungrig.

Helt plötsligt upptäckte jag hur mycket reklam det gjordes på tv för mat och dricka.

Och på tunnelbanan.

Och på bussen.

Och i tidningar.

Och mitt luktsinne blev ännu starkare

Tänk, när ens basala vardagliga saker, tas ifrån en, blev jag tokig.

Fast jag hade droppet, var jag så hungrig.

Tänkte bara på mat och dricka.

Drömde om mat och dricka.

Jag blev besatt av att baka kanelbullar.

Och att laga luncherna och middagarna hemma.

Matlagning, som jag alltid tyckt om, kom att bli en slags terapi för mig.

Jag kunde inte äta maten, men väl avsmaka den.

Och det smakade så gott.

Jag lägger chocklad på tungan, och låter den smälta.

Likadant med lite lösgodis. Suga länge på en och låta den omvandla till magsaft.

Så länge jag inte sväljer tuggade bitar, går det bra.

Nu när det är sommar, har jag börjat tuggat det grillade lammet, eller den gravade laxen, bara för att få smaken.

För att sedan spotta ut det.

Men, herre jisses så gott det smakar.

Om 2-3 veckor, får jag besked om jag får börja äta och dricka igen eller inte.

Hungern är i alla fall borta sedan lång tid tillbaka.

Så, fram tills jag får äta, kommer det fortsättas tuggas och spottas ut.

Det finns inget som är så underbart, som att flytta ut till landet och göra iordning rabatterna.

Både jag och Anders drömmer om den där prunknande rabatterna, där det bara sprakar av färg.

Och så blev det igår.

När jag handlar perenner och sommarblommor, finns det liksom inget stopp.

Jag köper hur mycket blommor som helst.

Resultatet blev fantastiskt vackert:)

Inte för att jag eller Anders har någon riktig koll på vad vi gör, men vi prövar oss fram.

Ingen av oss har några direkta gröna fingrar, men vi har väldigt roligt medan vi håller på och planterar.

På kvällen, innan vi gick och lade oss, gick vi en tur runt huset.

Ack, så fint.

Och så ska vi köpa några lyktor och sätta in värmeljus i, och hänga i stuprännan på andra sidan huset.

Kan bli vackert och titta på, om kvällarna då vi sitter ute och spelar Alfapet, Yatzy eller bara läser en bok.

Mmmmmm, jag börjar komma ner i varv.

Men för att riktigt hamna där, måste jag göra alla mina projekt.

Rabatterna måste göras.

Gräsmattan måste klippas.

De döda rosengrenarna måste beskäras.

Jag MÅSTE ha ett internet.

Om jag inte gör allt detta, DÅ blir jag stressad.

Men när jag nu börjat beta av listan, börjar jag känna mig mer lugn och avslappnad.

Och hälsan?

Går framåt.

Mina prover och värden ser för för första gången bra ut på 10 månader.

Om 2 veckor ska jag göra en ny kontraströntgen för att se att hålet i magsäcken fortfarande håller tätt och att det inte läcker, och om så är fallet, får jag äntligen börja äta. Efter 3 månader

Jag känner mig pigg, alert och framåt.

Tungt bara och bära runt på ryggsäck med min flytande nutrition, men, det är det värt:)

1910 kalorier, 2.5 liter vätska, som pumpas in i en portal i min arm på 11.5 timmar.

Det blir mycket kissande...

Läkaren sade, att om allt går åt rätt håll, kommer jag bli friskförklarad den 1 september.

Det betyder att jag då kommer ha varit sjuk i exakt 364 dagar.

Håller tummarna för att så blir fallet :)