Min bror flyttade -97 till New York , där han hade funnit kärleken.
Bror min, arbetar inom flyget.
Och han arbetar oerhört hårt och mycket.
Men han fann en lucka med ledighet på några dagar, för han ville så gärna komma och umgås med oss och framförallt med mig innan jag genomgår min gigantiska operation nästa vecka.
Så, i lördags morse hämtade jag honom på Arlanda.
Jag bara grät, grät och grät, som ett litet barn i ankomsthallen.
Där stod vi, 2 bröder som inte sett varandra sedan Januari.
Då, var jag ännu svagare och sjukare än vad jag är nu. Eller som han uttryckte det "doktor död" såg jag ut som då.
Vi åkte hem till mamma och överraskade henne.
Hon blev helt chockad och grät av glädje.
Vi stod alla i hallen, ja, i minst 4 minuter, kramandes och bara grät av att hade kommit.
Så hela lördagen var vi hemma hos mamma och pappa. Barnen tyckte det var super roligt att farbror Micke var här.
Och i går, söndags, var vi här hemma hos oss hela dagen. Var en del i lekparken, det var ju så fint väder.
Avslutade kvällen med att köpa hem thaimat, så gott, (för dem som får äta:)
Bror hjälpte mig med lite installationer av datorn, skrivaren och allt trådlöst, han är en fena på såna där datorsaker.
idag, måndag morgon, flyger han hem igen.
Bror och jag, vi är så olika och har alltid varit.
Det är 4 år mellan oss, och utseendemässigt har vi mer eller mindre sett likadana ut.
Jag har kunnat följt hur jag ska se ut, de kommande 4 åren, då jag var yngre.
Både mamma och pappa har svårt att se vem som är vem på kort, från då vi var runt 3-6 års åldern.
Generna är starka.
Han har 3 barn, vi har 2.
Hans mellan pojke, är en kopia av mig när jag var liten, samt att han och Elliot är väldigt lika varandra.
Att han flög över Atlanten, fast han mycket väl hade kunnat gjort annat på sina lediga dagar (de har nämligen precis flyttat och hemmet är kaos), så kom han.
Han kom.
Bror min kom.
Hem till sin bror.
För att ge honom styrka, kraft,kärlek och ork, inför den kommande kärleken det.
Det, är äkta syskonkärlek det.
Bror, jag älskar dig.
