Att äta eller att inte äta, det är den dagliga fighten hemma hos oss.
Emelie har egentligen inga problem med maten, hon äter nästan allting.
Hon har även börjat med att fråga, varenda gång, inför varje tugga, vilken bit hon ska äta.
- Vilken ska jag ta nu, frågar hon.
Vi pekar på en bit och så antingen tar hon den eller så säger hon;
- Nej, jag tar den.
Ibland gör vi 1-2-3 leken.
Vi tar mat på gaffeln, räknar 1,2,3 och så äter vi alla samtidigt.
Avslutar varje tugga med hurrarop och applåder.
Däremot vägrar Elliot lite mer med maten.
Nästan varje middag, är det samma visa.
Han vägrar smaka på maten och bara sitter och har bestämt sig för att inte äta.
Så vi lockar honom med hurrarop, belöningar med efterätt om han äter några bitar.
Flyttar hans stol från bordet ca 1 meter, då gråter han floder och nickar att han ska äta.
Till slut, äter han.
Vi ger dem efterrätt som belöning, allt från frukt, till kanske choklad (om det är helg) eller annat.
Inte för att dem svälter ihjäl, men ibland undrar jag verkligen vad de lever på?
De gör ju sig av med så mycket energi då de leker och lär sig om dagarna.
Elliot har värsta söttanden och skulle mycket väl kunna leva på glass, bullar och kakor.
Medan Emelie inte har samma sötsug som bror sin.
Nåja, de äter då de är hungriga och det verkar inte gå någon nöd på dem.
