Gaypappor

De har en snart 4 årig tjej och ett par tvillingdöttrar på över året.

Vi var där och lekte och hade superroligt.

Runt klockan 11, gick mammorna iväg för att käka lunch och få egen tid.

Under tiden lekte vi med alla våra 5 barn, 3 av dem sov även lunch :)

Vi hade urmysigt.

Vid 14.00 kom mammorna och då var det var tur.

!5.00 klev in genom Hotel Rivals snurrande dörrar.

Brunch skulle intagas för Malin som fyllt år.

Vi var ett gäng som satt och snackade, käkade och hade roligt i några timmar.

klockan 18.00 var vi återhemma hos mammorna och barnen hade haft så roligt.

Barnen och kvinnorna har vi känt så länge sedan vi fick våra barn och vi älskar dem och ser dem som en i familjen.

Allt hade gott så bra, de hade lekt, busat, emelie och deras dotter hade sprungit runt och lekt och skrek att de var bästistar.

Elliot var nog mest nöjd att få vara ensam pojke, herre på täppan.

Och att det även bjöds på tårta.

Innan vi åkte hem, bytte vi på dem och klädde om dem i pyjamas.

För det var väl lika bra, för de nästan somnade i bilen.

Tänk er själa, lekandes nästa hela tiden från 10.00-18.00 :)

När vi kom hem, var det vara in i marsch och borsta tänderna.

Sedan sjön vi våra godnattvisor, läste saga och sedan släcka för att sova.

Emelie somnade på  5 röda.

Medan Elliot inte ville sova.

Rättare sagt, kunde inte sova.

Han var så glad, han sprudlade av glädje.

Han var så glad och log bara och skrattade och kunde inte komma till ro.

Låg där och tittade på mig.

Pussade på mig, drog sina fingrar genom mitt skägg och återigen pussa mig.

Sedan tittade han mig allvarligt i ögonen och sprack upp i världens leende och sade;

TÅRTA och skrattade.

FÖr de hade ju fått tårta tidigare.

Och han var så glad, så glad.

Till sist, efter lite trick, somnade han till slut.....

Vi skulle egentligen haft det här samtalet för länge sen,men av flera anledningar har det blivit uppskjutet.

Först och främst, vi har verkligen superbra pedagoger på vår förskola.

Och kock dessutom:)

Vi började med att berätta hur mycket vi uppskattar deras arbete och att de verkligen verkar trivas.

Därefter pratade vi om hur Emelie och Elliot blivit till, även om de redan visste detta.

Pratade kring etik och moral, om det är rätt eller fel att köpa sig barn.

Antingen genom adoption, donation eller surrogat.

Det var ett väldigt öppet samtal och där vi enbart bollade samtalet mellan varandra.

Emelie börjar bli väldigt medveten om leken kring mamma pappa barn och att det finns dem som bara bor med en mamma.

Häromdagen satt Elliot i lekrummet och mumlade ordet mamamamamama.

Då sade Emelie; Nej Elliot, ingen mamma. Pappa och papsen har du.

Så, hon har ju förstått att hon inte har en mamma.

Men hur bemöter man de frågorna ju äldre hon och hennes bror blir?

Detta pratade vi mycket om och att vi helt enkelt får se och ta det då.

Så länge vi alla är öppna med det och säger samma saker.

Och att man även i det vardagliga spontana samtalet på dagiset pratar genus och queerperspektiv.

Det visade sig att någon annan förälder hade frågat om barnen inte hade någon mamma och att det var underligt.

Men då hade personalen snällt hänvisat henne till oss, att om hon undrade, så skulle hon ta det direkt med föräldrarna, d.v.s, oss, Pappa och Papsen.

Vi avslutade samtalet med att tillägga att Emelie är inne i en välidgt pusslande/pysslande period just nu, leker mycket själv och även med andra barn. Älskar att lägga pusssel, nästan fotografiskt minne och leka med playdough. Emelies tal utvecklas enormt fort och hon är som en svamp, tar in allt hon ser och hör.

Helgen bjöd på säsongens första semla.

Som Elliot älskade det.

Sådan sockertand han har

Emelie var dock enbart förtjust.

Sedan bus och lek med vänner.

Ett besök vid Aquaria på Djurgården.

Barnen var helt förtjusta.

Hajar och clownfiskar simmade förbi.

Färg, form och lek

Förenat i livets vatten.

Ljus.

Livet.

Middag hos mamma och pappa.

Firade mammas återkomst från hennes utlandsresa.

Presenter, trerättersmiddag och återigen presenter.

Emelie ville dansa.

Elliot likaså.

Dock ingen barnmusik hos mor och far.

Då väcktes ett minne.

Dammig.

Orörd.

Lämnad kvar, i sitt stiltje, ensam i ett hörn.

Den gamle grammofonen.

Som inte ljudats sedan cd-skivorna gjorde sitt segertåg på 90-talet.

Och där var dem.

Skivorna.

Mina gamla lp-skivor.

Återfödelse.

Ur högtalarna, barnvisorna hördes.

Återigen spelades.

Kanske 25 år sedan sist?

Barnen skrattade och dansade.

Jag skrattade.

Kände hur skrattet förvandlades till gråt.

Där, mitt i livet, i just den sekunden.

Ett mirakel, sa mor.

Se mina barn dansa och sjunga, till mina gamla skivor.

Mina barn.

Mitt liv.

Mina livsverk.

Något jag aldrig hade trott eller hoppats på.

Men livet blev så.

Trots allt.

Trots alla motgångar.

Trots all okunskap och oförståelse.

Trots allt bråk, skrik, svek och gråt.

Men kanske just därför.

Stärkt av mig själv.

Stärkt av vänner, goda viner och musikalbesök.

Stärkt av resor.

Stärkt av kärlek.

Kärlekar.

Kär.Lekar.

Kärlek.

Min kärlek, min man, som fick mig att inse.

Att barn var en självklarhet.

Är en självklarhet.

Bror, mor, far, fina farmor.

Finaste morfar.

Genom dig, via mor, via mig, lever vi vidare.

Mitt i livet.

Mitt i barnmusiken.

Någonstans i Stockholm.

Slipar på ett nytt inlägg med bilder.

Kommer under måndagen.

Hoppas ni haft en bra helg, för det har vi verkligen haft.

kram så länge

Låter som en dålig inledning på en porrnovell.

Emelie har återigen nattskräck, skriker och gråter och somnar om.

Då bli Elliot väckt av detta.

Han lyckas dock somna om.

Emelie kommer senare in till oss mitt i natten.

Jag lägger om henne mellan oss.

Sedan somnar jag oftast om på natten.

Emelie sparkar på mig.

Lägger mig då på soffan och somnar om.

Hör Elliot som är på väg genom lägenheten, mot vårt sovrum.

Möter honom i hallen, tar hans hand och går tillbaka.

Han somnar om i sin säng och jag ibland bredvid honom, i Emelies sängs.

Sedan vaknar jag av att jag är för stel i kroppen, för hennes säng är ju mindre.

Går då återigen till soffan och lägger mig.

När Emelie vaknat med Anders och går upp och tittar på barnvtv runt 6,

då går jag och lägger mig i sängen och försöker sova någon timme till.

Så, det är oftast ett nattvandrande här hemma, som leder till att jag försöker sova en timme eller två under dagen, för att orka med eftermiddagens schema.

Det är egentligen bara Anders som sover still på sin sida.

Men i morse, så hade han vaknat upp av att han inte kunde röra sina ben.

Då hade Elliot, på något vis, klättrat upp och lagt sig över honom, längs fotändan.

hahahaha, vilken röra.

Men mysigt, för det bästa jag faktiskt vet, det är när vi alla lyckas sova alla 4 tillsammans.

Om då alla ligger still.

Höra varandras hjärtslag.

Min mans och mina blickar och småleenden då vi tittar på våra barn sova.

Den känslan, den känslan är.....oförklarbar.

Man bara sprängs av lycka.

På Södra Teatern i Stockholm pågår just nu en väldigt vacker, stark och behövlig fotoutställning som heter Jerusalem av fotografen Elisabeth Olsson - Wallin.

Det är fantastiskt knivskarpa ögonblick, tagna, just i stunden.

Många tycker att bilderna är provocerande.

Kanske vissa, men inte alla.

Det finns en bild, som är min favorit, där en naken jude och naken arab ligger tillsammans, med jerusalem omkring sig. Det är en väldigt stark,sexuell, politisk och vacker bild.

Jag själv övergav min religion då jag insåg att homosexualitet var förbjudet.

Då Elisabeth gjorde sin fotoutställning ECCE HOMO, var det rabalder i Sverige.

Mordhot och jag vet inte allt.

Samma sak hände nu, 13 år senare.

För 11 år sedan, producerade jag en föreställning som heter CORPUS CHRISTI, skriven av Terrence McNelly.

Kort handlar föreställningen om Jesus sista del av livet, där han hade förhållande med Judas och alla hans lärjungar var homosexuella. Ett mycket vackert och fint teaterstycke som spelats överallt i världen, råkade ut för samma kravaller som vi hamnade i.

Vi hade skandinavienpremiär och blev bombhotade inför premiären.

Polisen med hundar bevakade varje föreställning och folk demonstrerade med plakat och skrek med hat och rädsla. Och okunskap.

Och vi bjöd in dem att se föreställningen, men de vägrade. Kanske rädda för att bli berörda av jesus budskap. Kärleken övervinner allt.

Att få ha rätten att älska och bli älskad, är ack så viktigt.

Att kombinera älskandet med din sexualitet och religion och om du är man eller kvinna, religiös, troende eller inte, kan vara svårt nog för en del.

Alla kan inte göra sin röst hörd.

Därför är Elisabeths utställning så viktig. Hon vågar att ge dem en röst, att ge ge dem hopp, om att en dag, en vacker dag, ska de ha modet och rätten att få visa sig själv och sin kärlek öppet. Utan att bli riskerad att bli dödad.

För mer information om utställningen, som blivit förlängd, surfa in på www.sodrateatern.com

Utställningen ska även ut på turné i Sverige, så kolla om den kommer till en stad nära dig.

Vet inte hur många gånger vi blivit tillfrågade av folk vem av oss som är mannen eller kvinnan i vårt förhållande.

Som om dem ens har med det att göra.

Och vad menar dem egentligen?

Vem som sätter på eller blir påsatt?

Kanske man gillar bägge?

Ofta brukar jag fråga tillbaka ( i och med att det faktiskt är flest heteropar som frågar än flatpar )

Hur ser det ut hemma hos er då?

Är du kvinnan i förhållandet bara för att du är fyiskt kvinna och mamma?

Nej, brukar de då fnittra till och börja försvara sig med att hennes man visst brukar hjälpa till med tvätten och diska, då och då.

Men att det var så att ofta gör mamman de "typiska" mamma sakerna, medan mannen gör "pappa"sakerna.

Ohhh, jag blir så arg.....

Trodde verkligen att samhället hade kommit längre än att dela in folk i fack, snabbt dömande, ge folk en chans utan att bli bedömd.

Jag har en vän till som förut blev skitsur när främmande trodde han var bög. Idag bryr han sig inte om det.

Varför?

Jo, för att han är lite feminin i sina rörelser, han dansar, klär sig snyggt, och månar om sitt utseende.

Den metrosexuella mannen som termen kallas för. Och han är straight.

Nu låter han det bara vara.

Jag satt själv på bussen häromdagen och misstänkte att den manhaftiga bussföraren med prillan under läppen och kort hår var flata. Men så steg hennes pojkvän ombord och de kysstes och pratade med henne under hela färden. De var som ett nyförälskat par, sådär, småäckligt, då de småtittade på varandra hela tiden (för fan, titta på vägen när du kör ) och han småpillade i hennes hår och smekte henne på kinden.

Som - 60 kg lättare, vet jag hur det är att vara extremt stor. Att bli kallad fula namn för, många folk faktiskt är man är dummare i huvudet för att man är tjock, när man raggar måste man jobba extra mycket för sälja in själv, så att de bortser tjockheten.

kom på att jag nog behöver ha ett samtal på förskolan om hur man pratar om fördomar och genusperspektiv.

Då de leker mamma pappa barn, nämner de då också att man kan pappa pappa barn eller mamma mamma barn o.s.v.?

Även här hemma är vi sterotypa.

Inför lucia hade vi köpt en pepparkaksutstrysel och ett lucisärke med krona.

Elliot valde lucianattlinet med kronan och Emelie ville gärna vara pepparkaksgubben.

Men nej, jag ville helt tvärtom och började slita om kläderna på dem.

Och sen kom jag på.

Jag är ju inte bättre själv än andra.

Det är ju nu det börjas.

Hade det varit maskerad och Elliot velat gått som drottning och Emelie klä ut sig till prins eller groda, så självklart så ska dem få göra det

.

Jag dömer folk hela tiden, i butiken, på bussen, tunnelbanan, då jag promenerar.

Men jag försöker släppa det hela tiden och istället göra om tankarna till;

Undrar vad han eller hon har för historia.

Vart är han eller hon på väg?

Vad ska hon göra nu?

Aha, han håller i en Åhlenskasse, vad kan den innehålla?

Och så, liksom tänka vidare, fantisera ihop ett helt liv, utifrån bara någonting visst som fastnat hos mig

Nej, vi måste alla bli bättre på att ge folk en ärlig chans, oavsett vad ens första anblick visar.

Man vet aldrig vad eller vem som finns bakom.

Efter många dagars ledighet från dagis, är de nu sedan en vecka tillbaka.

Leker och har roligt.

Och vi, är åter i vår vardag.

Julen är nerplockad.

Plötsligt kändes lägenheten lite mörkare, lite tristare, lite tråkigare.

Så, fram med ännu värmeljus :)

Sitter och skriver dessa rader, vid Elliots fötter i hans säng.

Han snarkar lätt, Emelie somnade på 5 sekunder.

Varje kväll, i 3 års tid, har vi spelat samma vaggsång på speldosan, en sång av Back, som spelar i 15 minuter och sedan, beroende på hur läggningen går, så får sätta på den igen.

Undrar hur många gånger den spelats totalt fram tills nu?

Musiken gör dem verkligen trygg och så fort vi sagt god natt och sätter på speldosan, så vet dem vad som gäller.

Skönt med rutiner...

De sover så gott.

Anders flyger.

Jag har nån timme för mig själv innan han kommer hem.

Ett glas vin fram tv´n kanske och bara andas och vara?

Som många av er läsare vet, har jag varit svårt sjuk en längre tid.

Då jag låg på sjukhuset, alla dessa månader, var det oftast kvällarna som var svåraste.

Att inte närvara och kunna natta mina älskade barn.

Så, ofta tog jag mina insomnings/sömntabletter, tidigare, bara för att somna tidigare, för att slippa kvällarna.

Emelie grät.

Jag grät.

Min man grät.

Tänk, vår 3åriga dotter, tog tillfället i akt för att uttrycka sina känslor.

Vi var så berörda och pratade länge om situationen och förklarade hela historien och att jag nu är bättre o.s.v.

Hon lyssnade och ville bara bli kramad och omhändertagen.

Stackarn, vad har inte hon gått igenom och känt?

Jag som åkt in och ut, fram och tillbaka till sjukhuset.

Ena dagen hemma, sedan borta flera dagar och sen återigen hemma, för att kanske återigen åka in några dagar och nätter.

Jisses, vår älskade prinsessa.

3 år.

Stora tjejen

Jag fick en kommentar från en av er läsare, som undrar hur våra dagar ser ut.

Roligt tyckte jag och här kommer svaret, för en generell dag.

---

Ca 05.30- 06.30 brukar barnen vakna upp (Oftast i en annan säng som de somnat i kvällen innan.

07.30 Frukost, leka lite, byta om, borsta tänderna, gå till dagis. Emelie väljer numera sina egna kläder och klär på sig vardagskläderna själv.

08.30 Lämning på dagis, numera utan skrik och gråt från Elliot.

Mellan 08.30 - 16.30, äter de 2 mellanmål, en lunch, är oftast ute minst 2 timmar, och även innelekar med estetisk och pedagogik, sång, rörelse m.m.

16.30, hämtar oftast Pappa barnen. Emelie visar alltid upp stolt sina teckningar hon gjort.

17.00 Middag hemma

17.30-19.00 Lek, tv, rita, läsning.

19.00 När man säger "nu går vi och borstar tänderna, är det som att trycka på en knapp. Barnen går och borstar tänderna, med hjälp av oss och sedan går de oftast till sin säng och lägger sig.

Där bäddar vi ner dem och sjunger oftast 3-4 sånger.

---

På dagarna går de glatt i stämma dur med koreografi.

Till nattningen sjunger vi dem i dur, sakta och vaggandes.

1. Bä Bä, (kan sjungas hur många gånger som helst och Emelie ÄLSKAR den)

2. Imse Vimse Spindel (Roligast med koreografi på dagarna, men funkar även som godnattvisa)

3. En elefant balanserade ( Här älskar bägge barnen att gå på lina och göra snabel )

4. En Sockerbagare.

5. Trollmor ( fast vi sjunger trollfar och pussat dem alla i pannan, istället för att binda fast dem i svansen )

När vi sjungit klart och sagt god natt, sätter vi på speldosan, som spelat samma visa i 3 års tid, varje kväll.

För dem brukar det oftast inte ta mer än 15-30 minuter att somna.

Oftast sitter en av oss bredvid dem, och smyger sedan ut då de somnat, eller tidigare.

---

Just nu är Emelie inne i en period då hon sover oroligt om nätterna och brukar vakna, skrikandes och gråtandes. Mardrömmar och nattskräck.

Hon kommer då in till oss och somnar alltid om mellan oss.

De senaste nätterna har även Elliot börjat göra detsamma.

Just nu, har vi inte kraft, ork eller energi att lägga om dem i deras sängar.

Ja, vi tycker att vi gör fel, men vi får korrigera detta längre fram, för tro mig, jag och mannen min behöver vår sömn.

Emelie sparkar väldigt mycket i sömen (läs, sparkar på mig), så oftast går jag och lägger mig på soffan och fortsätter min nattsömn där.

Har även börjat använda vår uppblåstbara gästsäng, som vi förberett kvällen innan, som står standby, om jag hellre släpar mig till lekrummet än soffan. Bra att ha alternativ.

Några timmars sömn och sedan kör man schemat igen.

---

Vissa dagar känns allting monotomt, långsamt, ibland bara längtar man tills de ska gå och lägga sig.

Ibland är de griniga, ibland är de på toppenhumör och hur mysigt som helst.

Men, det är bara och leva och ta dag för dag.

Och varje kväll, är jag tacksam för att våra barn finns och hur mycket kärlek vårt hem har och ger.