Gaypappor

Vet inte hur många gånger vi blivit tillfrågade av folk vem av oss som är mannen eller kvinnan i vårt förhållande.

Som om dem ens har med det att göra.

Och vad menar dem egentligen?

Vem som sätter på eller blir påsatt?

Kanske man gillar bägge?

Ofta brukar jag fråga tillbaka ( i och med att det faktiskt är flest heteropar som frågar än flatpar )

Hur ser det ut hemma hos er då?

Är du kvinnan i förhållandet bara för att du är fyiskt kvinna och mamma?

Nej, brukar de då fnittra till och börja försvara sig med att hennes man visst brukar hjälpa till med tvätten och diska, då och då.

Men att det var så att ofta gör mamman de "typiska" mamma sakerna, medan mannen gör "pappa"sakerna.

Ohhh, jag blir så arg.....

Trodde verkligen att samhället hade kommit längre än att dela in folk i fack, snabbt dömande, ge folk en chans utan att bli bedömd.

Jag har en vän till som förut blev skitsur när främmande trodde han var bög. Idag bryr han sig inte om det.

Varför?

Jo, för att han är lite feminin i sina rörelser, han dansar, klär sig snyggt, och månar om sitt utseende.

Den metrosexuella mannen som termen kallas för. Och han är straight.

Nu låter han det bara vara.

Jag satt själv på bussen häromdagen och misstänkte att den manhaftiga bussföraren med prillan under läppen och kort hår var flata. Men så steg hennes pojkvän ombord och de kysstes och pratade med henne under hela färden. De var som ett nyförälskat par, sådär, småäckligt, då de småtittade på varandra hela tiden (för fan, titta på vägen när du kör ) och han småpillade i hennes hår och smekte henne på kinden.

Som - 60 kg lättare, vet jag hur det är att vara extremt stor. Att bli kallad fula namn för, många folk faktiskt är man är dummare i huvudet för att man är tjock, när man raggar måste man jobba extra mycket för sälja in själv, så att de bortser tjockheten.

kom på att jag nog behöver ha ett samtal på förskolan om hur man pratar om fördomar och genusperspektiv.

Då de leker mamma pappa barn, nämner de då också att man kan pappa pappa barn eller mamma mamma barn o.s.v.?

Även här hemma är vi sterotypa.

Inför lucia hade vi köpt en pepparkaksutstrysel och ett lucisärke med krona.

Elliot valde lucianattlinet med kronan och Emelie ville gärna vara pepparkaksgubben.

Men nej, jag ville helt tvärtom och började slita om kläderna på dem.

Och sen kom jag på.

Jag är ju inte bättre själv än andra.

Det är ju nu det börjas.

Hade det varit maskerad och Elliot velat gått som drottning och Emelie klä ut sig till prins eller groda, så självklart så ska dem få göra det

.

Jag dömer folk hela tiden, i butiken, på bussen, tunnelbanan, då jag promenerar.

Men jag försöker släppa det hela tiden och istället göra om tankarna till;

Undrar vad han eller hon har för historia.

Vart är han eller hon på väg?

Vad ska hon göra nu?

Aha, han håller i en Åhlenskasse, vad kan den innehålla?

Och så, liksom tänka vidare, fantisera ihop ett helt liv, utifrån bara någonting visst som fastnat hos mig

Nej, vi måste alla bli bättre på att ge folk en ärlig chans, oavsett vad ens första anblick visar.

Man vet aldrig vad eller vem som finns bakom.