Idag, för exakt 10 år sedan, träffades vi.
 
Eftr att ha chattat och pratat med varandra i telefon i 2 månader, tog vi modet till oss, och träffades.
31 oktober 2002, klockan 16.13, möttes vi på Rådhustrappan på Kungsholmen i Stockholm.
Det sade klick, på en gång.
Eftermiddagsfikan blev till lång middag.
Sedan var jag tvungen att fortsätta arbeta, men vi möttes upp senare på kvällen.
Jag kysste Anders i Vasaparken.
Det var kallt och det löven dansade kring våra fötter
Sdan gick det bara av farten.
Vi visste på en gång, att vi var varandras stora kärlekar.
Vi delade lägenheter och pendlade mellan Hägersten och Sthlm City.
Stora steget blev att flyta ihop på riktigt, till en gemensam lägenhet.
 
Och så fortsatte det.
Giftemål
Studier
Skaffa barn
Jobb
Sjukdom
Nytt liv.
Resor
Vänner
Sorg
Gråt
Skratt
Kärlek
Vardagsproblem
 
Det är inte många dagar, vi haft en tråkig stund i vårt liv.
Barnen har även berikat vårt liv och fått en annan betydelse.
 
Skål och Grattis för oss.
Och för många kommande åt....
 
Kram
 
På 70 talet, köpte mina föräldrar en sommarstuga, ca 30 minuter med bil från Stockholm.
Världens sötaste stuga, med brasa, rinnande vatten, toalett, dusch, flera sovrum och bastu.
Där tillbringade vi våra somrar, badade, lekte, fiskade och ja, sommarloven gick verkligen fort.
 
Då päronen nu börjar bli äldre, har det blivit så, att vi börjat ta hand om landet, mer och mer.
Så, i helgen, var vi där och krattade bort alla löven, eldade i brasan och bara njöt och var.
Vi lekte i lövhögarna, drack varm choklad, gick ner till sjön och tittade på första isen.
Landet är verkligen vårt andninggshål i vår stressiga vardag.
Barnen älskar landet och kan, precis såsom vi gjorde när vi var små, utnyttja varenda sekund.
 
Att se barnen leka och ha så roligt, är verkligen en fröjd och jag ser mig och min bror, i våra barn.
 
 
 
 
 
Barnen kan i vissa perioder, prata väldigt mycket om döden.
 
 
- Det är inte hela kroppen som kommer upp til himlen då man dör, sa Emelie.
- Nehej, hur menar du nu, sade pappa Anders.
- Jo, alltså, det är ju bara hälen som kommer till himlen, svarade hon.
- Vadå hälen, sade vi?
Och så pekade hon på sin häl och höll upp den och sa;
- Nej pappa, häääääälen.
Och vi smålog och småskrattade lite,
- Emelie, du menar själen, inte hälen
 
:)
 
 
 
 
 
 
 
 
Over and Out.ZZzzzzzz....
 
.Snälla, låt barnen sova en hel natt i sin säng, och inte över mig.
 
 
Snälla, låt Anders inte snarka i natt.
 
 
Snälla, låt hyresvärden sätta på värmen i pannrummet så att elementen kan börja funka.
 
 
 
 
- Pappa, raka dig, jag vill ju pussa dig, sade Emelie i morse
 
 
 
 
 
 
 
Kram och ha en skön helg.....
 
 
 
Häromdagen var Emelie hos tandläkaren.
I dagar, hade vi övar och lekt tandläkare.
Gapa stort, blåst i munnen, lekt med sugrör i munnen som föreställde instrument o.s.c.
Allt för att besöket skulle löpa fint.
Hon var så stolt och såg fram emot sitt besök.
 
Då vi kom in, satte hon sig i mitt knä i tandläkarstolen och gapade stort, innan tandläkaren ens hade hunnit be henne gapa.
Stora tjejen. I 10 minuter satt hon fint och gapade stort.
Finborstat och friska tänder.
 
Och, en lite lite lite vickande tand på gång:)
 
Efteråt fick hon ett äpple, som hon fick äta på kvällen.
Här är bild från den kvällen 
 
:)
 
sitter jag och tänker.
Tända ljus.
Barnen sover.
Anders sover.
Hunden sover.
Älskar ljudet av regnet som smattrar mor fönstren.
Stilla
Ser ut över lekparken, lövens färger som skiftat färg på så kort tid.
Från gatlyktans sken, ser jag ngåra ungdomar som sitter på en bän, i regnet och dricket öl.
 
 
Jag älskar denna tid, för mig själv.
Mycket tankar flänger och far i huvudet.
Egen tid.
 
Mitt i livet.
Gift, Barn
Arbete, lån på lägenheten, ansvar.
 
Vuxen
 
Mitt i livet.
Där jag vill vara.
 
Prioritera rätt.
Kommit till insikt.
Älska familjen.
Vara mer i nuet.
Så lätt att vi fastnar i samma gamla banor.
Påminns om livet.
 
 
 
 
 
Glad Kanelbullens Dag.
 
Som vi älskar dem.