Svåra beslut
4kommentarer
Vi är åter i våra rutiner.
Barnen på dagis.
Nyinflyttade i vår lägenhet.
Allting är uppackat.
Lugnet börjar lägga sig över familjen.
Då, som en smäll på käften, kom en fråga.
Om att flytta och arbeta på en stor teater.
Inte i Stockholm.
Inte ens i Sverige, utan i ett av vårt kära grannländer.
Åhhhh, så lockande.
Inte bara ekonomiskt, utan även ett enormt karriärskliv.
Funderade i några dagar på hur det skulle vara att flyga fram och tillbaka under helgerna.
Tvinga hinna med allt man ska göra på 2 dagar hemma i Stockholm
Vara med familjen, träffa föräldrarna och vänner och allt därtill.
Oro inför ny stress och kanske hur min sjukdom och kropp skulle reagera på detta.
MEN, framförallt att vara ifrån familjen.
Så, igår kväll, då jag skulle lägga Elliot, var han extra gosig och kramade sig fast på mitt bröst och somnade så.
Fick sedan lägga honom försiktigt i hans säng.
Därefter ville Emelie bara mysa med mig, inte med pappa.
Vi lekte groda, under filten i sängen.
Det var mörkt och vi kvackade i takt och pussades hela tiden.
Så spänner hon ögonen i mig och säger, Papsen, jag älskar dig. Jag smalt, återigen.
Emelie är inne i en ljuvlig period då hon tycker om att hjälpa till och att pussas och att komma sin pappa och sin papsen närmare.
När hon väl hade somnat, efter att jag läst bok på bok, bestämde jag mig.
Jag KAN inte vara ifrån min familj just nu, inte efter allt jag varit med om.
Jag KAN inte missa mer tid.
Kanske om det hade varit under andra omständigheter, om jag inte redan varit sjuk och varit ifrån min familj i nästan ett år.
Kanske om barnen hade varit lite äldre.
Kanske om jag hade haft samma glöd som tidigare.
Så, det var ett tungt mejl att avstå från erbjudandet, men ändå ett lätt beslut för mitt inre.
Jag behöver lugn och ro, vara med min man och mina barn.
Det är tusen gånger mer värt än ett prestigejobb.
Så, nu gäller det bara att ha is i magen och se om jag kan finna annat arbete.
4 kommentarer
Lina
11 Nov 2010 08:47
Du kommer då fler erbjudanden abra som du skriver tat ha is i magen, att vara med sin familj är värt så grymt mycket mera än att vara borta och tjäna mycke pengar. Tycker du gör helt rätt
marianne
12 Nov 2010 10:09
Du får vänta lite med det där nu, efter allt
Anna
12 Nov 2010 13:22
Du gör rätt i att stanna hos din familj. Du har redan gått miste om så mycket, den tiden kan du aldrig få tillbaka. Men framtiden är din/er :-))) ta vara på den, ta vara på er. Kram
Lucas
12 Nov 2010 20:14
Mycket klokt beslut! Barnen är i den där åldern bara en gång. De behöver dig som bäst nu och du har nog inte återhämtat dig såpass att du fixar all den stress det skulle bli!
Coola ner dig grabben - det kommer nya tag!!
Kommentera