Gaypappor

Då jag har arbetar oerhört mycket och hårt, bestämde jag mig i sista stund, att ta semester en vecka.

Detta var ok för min chef och självklart för Anders, min man, med önskemålet att ordna Falcorvakt.

Så, det gjordes så.

 

Valde att åka till värmen och tanka kärlek hos min släkt i Tel Aviv i Israel.

 

Sol, bad, samtal, lite regn, värme, läsa, sova och bara ta igen mig, några dagar.

 

Tills hela MellanÖsternkonflikten fick en nytändning och mord och missiler började anfalla varandra.

Jag tänker INTE gå in på kriget från en politisk fråga, detta avstår jag.

 

För mig var det helt overkligt, men ändock, så verkligen, deras vardag, som jag fick en inblick i.

Att höra varningssignalen ljuda över en hel stad, och att veta att i detta fallet, ha 1 1/2 minut på sig att ta ett skyddsrum, är något bland det hemskaste jag gjort.

Att leva med skräck att en missil eller bomb ska smälla.

Dagarna gick och larmet gick.

Samma rutin. Ner till skyddsrummet.

Till slut sov jag med kläderna på och skorna stod intill sängen.

 

Avståndet mellan Tel Aviv och Aza, är inte längre än Stockholm - Uppsala.

Så nära och man hörde smällarna.

 

En av dagarna, var jag vid stranden och badade i havet, då sirenen gick.

jag fick panik och krolade in till stranden för allt vad jag orkade och kunde.

Lämnade alla mina saker på stranden, förutom min väska och sprang mot restaurangen, då jag hörde missilerna.

Det enda jag kunde tänka på var mina barn och min älskade make.

Helt vettskrämd var jag och tog en taxi direkt hem till min moster.

 

När jag flög hem, visade det sig att jag hade tur, för vårt flyg var det sista som fick lämna flygplatsen på några timmar, då det valde att stoppa alla avgångar pga säkerheten.

Först, när jag satt på planet, kunde jag andas ut. Ordentligt.

Tårarna kom, som en bekräftelse på all rädsla, som försvann.

 

När jag kom, var det världens kram och pusskalas.

Elliot - Papsen, när du var i kriget, kunde inte du göra dig illa. För vatten gör ju inte ont. I ett vattenkrig.

 

Gullungen, vilken underbar kommentar.

 

Så, nu är jag hemma.

i tryggt förvar.

Tänkte på alla de som inte kan ta sig därifrån med ett flygplan.

Gör så ont, när jag tänker på alla civilia som dödas och skadas.

På bägge sidor.

 

Borta bra, men hemma bäst.

 

 

 

Jag ÄLSKAR att överraska.

Planera och göra det bästa.

 

 

I lördags, "slumpade" det sig att Anders bror och fru, kom och hämtade barnen för 1 dygn.

Och att hundvakten ville ha Falcor 1 dygn.

Anders tyckte det var värsta slumpen och så lyxigt.

-Slumpen?Eller ödet? Eller är det kanske rentav förutbestämt, sade jag, med ett finurligt leende på läpparna:)

- Du har nu 30 minuter på dig att packa för en övernattning.

- Va, vad säger du? Vadå?

Han hamnade nästan i ett chocktillstånd:)

jag berättade inget mer än så.

Vi åkte till Tcentralen och steg på ett tåg.

Väl på tåget, berättade vad vi skulle göra:)

Han blev så glad.

 

Vi åkte till Norrköping.

I och med att Anders har avverkat ca 2000 hotelnätter genom sitt jobb, ville jag finna ett hotel som var lite mer personligt och lyxigt. Vi skulle ju ändå fira 10 år:)
Så, jag fann The Lamp Hotel.

Ett design och boutique hotel, mitt i smeten i Norrköping, med Eurpoas största hängande bordslampa.

 

Jag hade bokat och betalat för flera veckor sedan, ett vanligt dubbelrum.

Då vi checkade in, blev vi väl omhändertagna och ägarinnan plingade på en klocka.

Hon berättade att vi hade blivit uppgraderade till lyxsviten på 85 kvm.

Varje månad har de en tävling, om man har betalt och bokat via nätet, så har man chansen att bli uppgraderad. Något de inte går ut med innan.

 

Döm av vår förvåning då vi klev in i lyxsviten. Vi smällde av.

85 kvm av lyx, allt i silver och stort. Vår lägenhet är på 88.5 kvm, så, fint.

Allt gick i grått och silvet och så fräscht, fint och läckert. Espressomaskin, badrockar, två toaletter, gigantiskaa 3 st!!! tv, lounge, enormt badrum med badkar, där man kunde ligga helt utsträckt, plus en stoooor dusch med vattenfall..... och ännu mer.

Ja, urmysigt.

Hela hotellet andades lyx, design och hade butiker såsom leksaksbutiker, eget bageri och minisaluhall. Helt underbart, varm personal som var så gulliga och tillmötesgående.

 

Efter vi hade packat upp, fikade vi med ett pappapar, som vi känt några år. De har en dotter, också via surrogat, som är 17 månader. Det är alltid roligt och träffa andra pappor och höra hur de gör, för rutiner och hur de har blivit bemötta o.s.v. Riktigt mysigt.

 

Sedan gick vi till Östgötateatern och såg musikalen The Addams Family -the musical, som hade europapremiär för några veckor sedan. Det var riktigt bra och roligt att se.

 

Sen tog vi ett glas och middag med några i ensemblen som jag känner och arbetat med.

 

Njöt av ett låååååångt vamrt bad i lyxssviten.

Sov sedan så gott, i skön hotelsäng och framförallt, inga barn som trängs med i en säng.

 

På morognen njöt vi av en god frukostbuffé. Frukostbuffé är verkligen så gott. Vi satt länge och läste tidningen, åt sakta och bara myste.

 

Därefter tog vi en härligt två timmars promenad längs Motala Ström och de gamla industiområden i Norrköping. Så satans häftigt att man byggt om det mesta till kulturlokaler. Fantastisk mysig stad, med fin arkitektur och mycket kultur.

 

Sedan tog vi tåget hem.

 

Visst saknade vi barnen, men det var riktgit nice, att bara få tid för varandra och inte bli störda, utan bara vuxen och egen tid.

 

Grattis för 10 underbara år :)

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag, för exakt 10 år sedan, träffades vi.

 

Eftr att ha chattat och pratat med varandra i telefon i 2 månader, tog vi modet till oss, och träffades.

31 oktober 2002, klockan 16.13, möttes vi på Rådhustrappan på Kungsholmen i Stockholm.

Det sade klick, på en gång.

Eftermiddagsfikan blev till lång middag.

Sedan var jag tvungen att fortsätta arbeta, men vi möttes upp senare på kvällen.

Jag kysste Anders i Vasaparken.

Det var kallt och det löven dansade kring våra fötter

Sdan gick det bara av farten.

Vi visste på en gång, att vi var varandras stora kärlekar.

Vi delade lägenheter och pendlade mellan Hägersten och Sthlm City.

Stora steget blev att flyta ihop på riktigt, till en gemensam lägenhet.

 

Och så fortsatte det.
Giftemål

Studier

Skaffa barn

Jobb

Sjukdom

Nytt liv.

Resor

Vänner

Sorg

Gråt

Skratt

Kärlek

Vardagsproblem

 

Det är inte många dagar, vi haft en tråkig stund i vårt liv.

Barnen har även berikat vårt liv och fått en annan betydelse.

 

Skål och Grattis för oss.

Och för många kommande åt....

 

Kram

 

På 70 talet, köpte mina föräldrar en sommarstuga, ca 30 minuter med bil från Stockholm.

Världens sötaste stuga, med brasa, rinnande vatten, toalett, dusch, flera sovrum och bastu.

Där tillbringade vi våra somrar, badade, lekte, fiskade och ja, sommarloven gick verkligen fort.

 

Då päronen nu börjar bli äldre, har det blivit så, att vi börjat ta hand om landet, mer och mer.

Så, i helgen, var vi där och krattade bort alla löven, eldade i brasan och bara njöt och var.

Vi lekte i lövhögarna, drack varm choklad, gick ner till sjön och tittade på första isen.

Landet är verkligen vårt andninggshål i vår stressiga vardag.

Barnen älskar landet och kan, precis såsom vi gjorde när vi var små, utnyttja varenda sekund.

 

Att se barnen leka och ha så roligt, är verkligen en fröjd och jag ser mig och min bror, i våra barn.

 

 

 

 

 

Barnen kan i vissa perioder, prata väldigt mycket om döden.

 

 

- Det är inte hela kroppen som kommer upp til himlen då man dör, sa Emelie.

- Nehej, hur menar du nu, sade pappa Anders.

- Jo, alltså, det är ju bara hälen som kommer till himlen, svarade hon.

- Vadå hälen, sade vi?

Och så pekade hon på sin häl och höll upp den och sa;

- Nej pappa, häääääälen.

Och vi smålog och småskrattade lite,

- Emelie, du menar själen, inte hälen

 

:)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kram och ha en skön helg.....

 

Häromdagen var Emelie hos tandläkaren.

I dagar, hade vi övar och lekt tandläkare.

Gapa stort, blåst i munnen, lekt med sugrör i munnen som föreställde instrument o.s.c.

Allt för att besöket skulle löpa fint.

Hon var så stolt och såg fram emot sitt besök.

 

Då vi kom in, satte hon sig i mitt knä i tandläkarstolen och gapade stort, innan tandläkaren ens hade hunnit be henne gapa.

Stora tjejen. I 10 minuter satt hon fint och gapade stort.

Finborstat och friska tänder.

 

Och, en lite lite lite vickande tand på gång:)

 

Efteråt fick hon ett äpple, som hon fick äta på kvällen.

Här är bild från den kvällen 

 

:)

 

sitter jag och tänker.

Tända ljus.

Barnen sover.

Anders sover.

Hunden sover.

Älskar ljudet av regnet som smattrar mor fönstren.

Stilla

Ser ut över lekparken, lövens färger som skiftat färg på så kort tid.

Från gatlyktans sken, ser jag ngåra ungdomar som sitter på en bän, i regnet och dricket öl.

 

 

Jag älskar denna tid, för mig själv.

Mycket tankar flänger och far i huvudet.

Egen tid.

 

Mitt i livet.

Gift, Barn

Arbete, lån på lägenheten, ansvar.

 

Vuxen

 

Mitt i livet.

Där jag vill vara.

 

Prioritera rätt.

Kommit till insikt.

Älska familjen.

Vara mer i nuet.

Så lätt att vi fastnar i samma gamla banor.

Påminns om livet.

 

 

 

är att få komma hem.

 

Med teknik som videosamtal på mobilen och datorn, gör att, även om jag är på andra kusten av Sverige, eller andra sidan jordklotet, ändock vara så nära familjen.

Älskar att prata med dem i telefon och småler, då de visar sina teckningar de gjort för dagen.

 

På två dagar har jag rest 160 mil och denna gång, längtade jag något enormt efter barnen.

Så, det var med glädje då vi förenades idag.

Anders hade verkligen fått hålla dem hårt, för att de inte skulle väcka mig på morgonen (då jag hade kommit hem och i säng 03.00 på natten)

 

Älskar dessa varma kramar och pussar och få tusen frågor om hur resan var och hur de säger: papsen, jag har saknat dig.....

 

Blir lika glad varje gång :)

 

 

Det bästa med kalas, är att få klä upp sig:)

 

 

 

Förra året, önskade sig Elliot röda gummistövlar.

Och vi hade väldigt svårt att finna det, så därav, en hel höst utan röda gummistövlar.

I somras fann jag röda gummistövlar i en butik och köpte dem på en gång

Elliot blev överlycklig och i flera veckor, även när det var strålande sol, skulle han bära dem, t.o.m sova med dem.

Han var så glad, så glad :)

Igår,i regnet, tog han på sig gummistövlarna.

Eller så som han sade;

- Mina Önskestövlar.

- Vad är det för något, frågade vi?

- Mina Önskestövlar....Mina röda gummistövlar som jag önskade mig i ett helt år. Om man önskar sig något riktigt mycket, så blir det av.

Vi pappor, log gott och kramade honom ordentligt.

" When you wish upon a star"

 

Våa barn har ju två farmödrar.

Redan i tidigt stadium, ville vi göra det enkelt för dem och valde då att nämna de två olika namn.

Farmor, Anders mamma och Bobbe (som betyder farmor på jiddish), min mamma.

Så, detta är vad våra barn har kallat sina farmödrar för.

 

Nu, är de i en ålder, Elliot 3 1/2 år och Emelie snart 5 i November, då de börjar första blodsbanden.

De undrar vad ordet farmor betyder. PappasMamma, konstigt, säger de och skrattar.

- Bobbe, är ju min mamma, alltså farmor.

- Men farmor är ju Pappa Anders mamma, säger barnen.

- Ja, ni har ju två farmor, svarar vi.

- Nej, vi har ju farmor och bobbe och bobbe är ju inte farmor, hon är ju bobbe.

Vi vuxna skrattade med och förklarade saken och de förstod, även om lite förvirrat.

 

Ännu ett härligt inlägg i den queera vardagen.

 

 

av de sköna höstdagarna.

idag har vi varit på barnens teaterskola, samma skola som jag själv började på för 31 år sedan.

Det är verkligen en märklig känsla, att se mina barn, gå i samma spår som mig själv,

Vart jag än ser, ser jag mig, i dem.

I väntsalen.

I repetitionssalen.

I trappan.

Det är som om tiden stannat, för det ser verkligen likadant ut som när jag var liten.

Under den timmen de går, i olika grupper, får de lära sig att samarbeta, arbeta med kroppen, sång, rörelselek, koordination, berättelseteknik, social, empati och lära känna andra barn.

Allt detta mynnar ut till en föreställning, som de spelar upp vid terminens slut.

Där, sitter vi föräldrar, med digitalkameror, filmkameror, iphones och spelar in våra barns bravader och visar därefter stolt upp dem för alla i vår närvaro.

 

Efter det åt vi lunch hos mor min.

 

Solen sken och unerbart väder, så vi hamnade i en av våra favoritlekparker i Stockholm.

Kan tipsa er om den.

Den ligger bakom Handelshögskolan på Sveavägen.

Stor lekpark, som barnen älskar.

Efter två timmar, åkte vi till Gamla Stan och åt glass på Stortorget.

Vi satt alla i solen och bara njöt, av glassen, varandras sällskap och av glassen.

Satt och tittade på alla turister.

Barnen lekte i vattnet vid fontänen.

Vi strosade sedan mot tunnelbanan.

På vägen hem, satt en snygg kille, som spanade in både mig och maken, men fick inte riktgit ihop ekvationen med oss och med barn.

Jag älskar när detta händer:)

Ögongodis är alltid trevligt, hahahaha

 

När vi kom hem, stannade vi till vid vår park och återigen njöt av solen som smekte kinderna och värmde oss. Barnen lekte med några kompisar och vi fick släpa hem dem....

 

Ja, en riktgit skön familjelördag, bara vi.

ibland behöver det inte vara mer än så :)

 

 

 

Jag har några tankar och frågor.

Denna blogg har nu levt sitt liv i snart 4 år och jag undrar vad för riktning vi ska gå.

Hur ska jag fortsätta?

Vad ska den handla om?

Hur ofta vill ni ha inlägg?

Bilder?

Känner att jag behöver lite input och feedback.

 

Ni är ganska många som läser, så det vore roligt att få veta lite om er också:)

Skirv gärna, lite vem du är är, var du bor, och hur ditt liv ser ut.

Hur länge har du följt bloggen och hur fann du hit?

Skriv också om jag får godkänna och publicera era inlägg eller inte.

 

Längtar efter att få höra lite från er.

 

Kram i dessa underbara höstdagar.

 

 

Dagarna går.
Känns som om det var länge sedan det var semester.
Vardag igen.
Vi försöker bevara semesterlugnet, men svårt.
Återkommer inom kort med några underbara inlägg:)