Semestern som blev till krig
1kommentarer
Då jag har arbetar oerhört mycket och hårt, bestämde jag mig i sista stund, att ta semester en vecka.
Detta var ok för min chef och självklart för Anders, min man, med önskemålet att ordna Falcorvakt.
Så, det gjordes så.
Valde att åka till värmen och tanka kärlek hos min släkt i Tel Aviv i Israel.
Sol, bad, samtal, lite regn, värme, läsa, sova och bara ta igen mig, några dagar.
Tills hela MellanÖsternkonflikten fick en nytändning och mord och missiler började anfalla varandra.
Jag tänker INTE gå in på kriget från en politisk fråga, detta avstår jag.
För mig var det helt overkligt, men ändock, så verkligen, deras vardag, som jag fick en inblick i.
Att höra varningssignalen ljuda över en hel stad, och att veta att i detta fallet, ha 1 1/2 minut på sig att ta ett skyddsrum, är något bland det hemskaste jag gjort.
Att leva med skräck att en missil eller bomb ska smälla.
Dagarna gick och larmet gick.
Samma rutin. Ner till skyddsrummet.
Till slut sov jag med kläderna på och skorna stod intill sängen.
Avståndet mellan Tel Aviv och Aza, är inte längre än Stockholm - Uppsala.
Så nära och man hörde smällarna.
En av dagarna, var jag vid stranden och badade i havet, då sirenen gick.
jag fick panik och krolade in till stranden för allt vad jag orkade och kunde.
Lämnade alla mina saker på stranden, förutom min väska och sprang mot restaurangen, då jag hörde missilerna.
Det enda jag kunde tänka på var mina barn och min älskade make.
Helt vettskrämd var jag och tog en taxi direkt hem till min moster.
När jag flög hem, visade det sig att jag hade tur, för vårt flyg var det sista som fick lämna flygplatsen på några timmar, då det valde att stoppa alla avgångar pga säkerheten.
Först, när jag satt på planet, kunde jag andas ut. Ordentligt.
Tårarna kom, som en bekräftelse på all rädsla, som försvann.
När jag kom, var det världens kram och pusskalas.
Elliot - Papsen, när du var i kriget, kunde inte du göra dig illa. För vatten gör ju inte ont. I ett vattenkrig.
Gullungen, vilken underbar kommentar.
Så, nu är jag hemma.
i tryggt förvar.
Tänkte på alla de som inte kan ta sig därifrån med ett flygplan.
Gör så ont, när jag tänker på alla civilia som dödas och skadas.
På bägge sidor.
Borta bra, men hemma bäst.
1 kommentarer
Carola
21 Nov 2012 23:06
Fy vilka hemska upplevelser och man kan nog inte sätta sig in i eländet, om man aldrig varit i ett land där det råder krigsföring :(
Kommentera