Är återigen på landet.
Emelie älskar att vara här
Elliot ler som vanligt
Blå himmel, vattenmelon och jordgubbar.
Snart kommer det fler bilder....
Sverige är underbart när det är sådant här fint väder...
Började skriva ett låååångt utlägg om min väninna AnnaCarin som vi var hos igår.
Men då jag nästan skrivit klart det, insåg jag, att vår historia är allt för intern och privat, så jag behåller den för oss och våra vänner.
Däremot, vill jag gärna säga att hon är en underbar tjej, förlovad med fina Jessica, de är gravida i vecka 22, bor i ett underbart hus på Ekerö, långt åt helvete, men det är superfint.
Vi badade igår, premiärdopp liksom... Underbart.
Missa inte hennes novellfilm på SVT på Victoriadagen, Jenny ger igen, med bla Regina Lund.....
Idag vid 12.00, mötte vi upp några vänner, på Mälarpaviljonen.
Det är ett skönt ställe, lummigt, grönt och softish, nere vid Norr Mäkartrand...
Vi drack drinkar, åt lunch, fikade, barnen skrek, barnen grät, barnen sov.
Det var härliga 4 timmar, kändes nästan lite som ett underbart Sex and The City avsnitt.
Vem som är vem, ska jag låta vara osagt, men alla karaktärerna var representerade:)
Vi gick, t.o.m. Emelie hela vägen till Fridhemsplan och sedan åkte vi hemåt.
Två vänner, ett killpar, hängde med oss hem och käkade middag.
Det var länge sedan vi sågs, så vi hade mycket att prata om....
Falcor är bortlämnad några veckor hos världens bästa Staffan. han har landställe utanför Linköping, och de trivs ihop, så varför inte. Han älskar gräset, den underbara tomten, att bli extra matad, utveckad även en kofobi, samt att få sova i samma säng som Staffan... Bortskämd labrador vi har:)
Mannen dammsuger just nu, Emelie och Elliot sover och jag sitter på balkongen och skriver dessa rader.
Det är typ 22 grader, blå himmel och himlen är skön.
Ska snart hälla upp lite rosévin och läsa en bok, mannen ska göra detsamma.
Det är precis så som jag har föreställt våra balkongkvällar:)
Och så frodigt det har blivit här.....
Hoppas du haft en fin helg.
I morgon, söndag, ska vi besöka ett tjejpar, där den ena är gravid i vecka 27. Hon var toastmaster på vårt bröllop och hon och jag har en egen speciell historia. jag berättar mer om det i morgon.
Kraaaaaam
Jag och familjen är i stan några dagar, för att fixa en hel del.
Då vi skulle byta tunnelbana, så stod vi och väntade på hissen, i och med att vi hade dubbelvagnen.
Vi väntar, väntar och väntar.
Till slut kommer hissen och ut kommer en äldre herre, med kryckor. Vi backar bak någon meter, för att han ska få plats.
Mannen går förbi oss och säger; Ni kunde väl ha flyttat lite mer på er, så man kom fram bättre, bögjävlar.
Det tog en mikrosekund tills jag förstod vad han hade sagt.
Mannen exploderade och gick fram till honom och skällde ut honom efter noter.
Jag gick också fram och sade att om mannen bara hade bett oss att backa lite mer, så hade vi mer än gjort det, men i och med att han inte gjorde det, bedömde vi att han inte behövde med plats. Samt att han tog dig förbi oss, utan problem. GUBBJÄVEL, lade jag till. Och så sade jag, jag må vara bög, men jag är stolt över den jag är, men det är du som är en jävel Gubbjävel..
Och så kryckade han sig därifrån.
Och alla svenssons som stod runtomkring oss gjorde det svenssons är bäst på, d.v.s; ingenting. Ingen reagerade, ingen ingrep, ingen gjorde någonting.
Jag försökte verkligen skaka av mig händelsen, men det dödade en del av vår glädje som vi hade, för resten av eftermiddagen.
GUBBJÄVEL!!!
I morse möttes jag av beskedet av att popkungen somnat in.
En legend.
Hans thriller var typ första musikvideon för MTV, och den hade verkligen allt.
Då jag är född -77, är jag uppvuxen med BAD-lp´n, den gick om och om igen.
Jag har aldrig brytt mig om alla rykten, om att han skulle sova i ett syrgastält, eller enbart äta gurka, eller att hans barn egentligen inte är hans eller att han aldrig lyckades komma tillbaka på scenen den senaste tio åren.
Vem är vi att döma hur man lever sitt liv? Att han hade problem med att vara färgad, är ju verkligen något som präglat hans liv, då han blivit vitare och vitare. Nyligen kunde man läsa att det var en sjukdom som gjorde honom vitare.
Vad för ting kan ha hänt honom som barn, som ännu inte avslöjats? Vi lär få reda på en hel del nya saker de kommande dagarna, förmodligen fler rykten.
Michael, thank you for the music.
Du var grym....
Hurra......
Elliot har blivit svensk medborgare.......
Hurra....
Ikväll skall champagnen flöda...
Hurra....
Den bästa sammanslagningen någonsin av två namn;
EMILLOT
Som vi skrattade när jag råkade säga det, jag var så trött och stressad...
hahaha
Så fort Emelie hör ett flygplan tittat hon upp i luften och vevar med armarna och säger flygplan.
Hon pekar på mitten av bröstet och säger hjärta
När vinden blåser i trädens kronor, sträcker hon upp armarna i luften och ler
Då maten serveras och man säger att vi ska äta, springer hon fram till sin barnstol och klättrar upp i den.
När hon bestämmer sig för att ha pusskalas, då kan hon hålla på hur länge som helst, först pussa pappa1 och sen pappa2.
Hon pratar hela tiden och rycker tag i allting och är på allting, hela tiden.
Att vattna buskarna älskar hon, med sin vattenkanna.
Elliot är 2 månader men ser nästan ut som 4 månader.
Han tycker inte om att ligga ner i famnen, utan sitter gärna upp och tittar och är med.
Han är stark och använder sina ben. Igår stod han upp i famnen.
Rutiner, rutiner, rutiner....
För varje år, ju äldre jag blir, lika många år är det sedan hon gick bort.
Mormor gick bort 2 månader och 4 dagar efter det jag föddes.
Efter att ha överlevt Auschwitz, kom hon till Sverige, hon hade ingen familj kvar, inga pengar, knappt hennes hälsa.
Men hon överlevde.
Fann min underbara morfar, och de bildade familj, fick två barn, min moster och min fantastiska mamma, mein mamele, som jag kallar henne för.
Mormor och morfar gav mein mamele och moster en bra uppväxt, där tradittionerna vuxit vidare, som fördes över till deras barn, d.v.s mig och min bror, och nu våra barn.
Tyvärr gick mormor bort allt för tidigt i cancer. Hon kämpade sig igenom mammas graviditet för att få hålla mig i hennes armar. Vilket hon gjorde. Och sedan gick hon bort.
Under hela min uppväxt har jag blivit präglad av mormor och hennes berättelser. Många har tom sagt att jag är lik henne, både utseendemässigt och personlighetsmässigt.
Genom åren, har hon följt mig, guidat mig och beskyddat mig. Hon är min skyddsängel och hon lever vidare genom oss hennes barnbarnsbarn....
Morfar, som gick bort för snart 2 år sedan, älskade henne innerligt och han var familjens överhuvud fram tills hans gick bort. Alla kände honom och han kände alla.
Gick på Hötorget, handlade frukt och grönsaker, hos samma torghandlare sedan 30 år tillbaka.
Hur han hejade på alla i Hötorgshallen, då han köpte sitt bröd varje fredag.
Han var stolt över sin familj, sitt liv och hade alltid nära till ett skratt.
Fint och ståtligt klädd, även in i det sista, tills han gick bort i en lång och utdragen sjukdom.
Inga överlevande kvar, ingen kvar från den generationen.
Vi känner en enorm saknad, en tomhet, som vi aldrig kommer över. Tänker på dem varje dag.
När jag och mannen ser våra barn, skratta och leka framför oss, fylls våra hjärtan av kärlek och vi kan inte låta bli att le.
Tänk om dem hade vetat att deras traditioner och historier lever vidare?
Jo, det vet dem.
Dem sitter där uppe, tittar ner på oss och vinkar.
Och tar en paus i deras kortspelande...
Zeide och Bubbe, jag älskar er........
Mannen min skulle hjälpa pappa att såga ner några träd med motorsågen, så att vi tjänar sol en extra timme till på eftermiddagen.
Jag sitter inomhus och leker med Emelie, då mannen kommer inspringande med ena armen högt upp och blodet på underarmen. Det visar sig att han slant med motorsågen och skar upp ett ganska brett och djupt jack.
Jag tog ett djupt andetag, samlade alla mina tankar, trängde undan tankarna om kallbrand och enarmad man, till att tvätta rent och tejpa hårt.
Tog snabbt fram informationen om närmsta närakut som kunde tänkas hålla sig öppet på midsommardagen.
Vi kastade oss in i bilen, mamma och pappa tog hand om barnen som precis skulle läggas och jag körde i 140 km till akuten.
Vi fick gå före i kön och allt som allt tog det 25 minuter. De tvättade rent, såg att det inte var allt för djupt och bestämde sig för att tejpa ihop det, för det blir snyggare ärr än att sy det. Antibiotika och så snabbt, utskriven. Vi var nog ganska chockade, allesamman.
Men vilken tur han hade. Änglavakt.....
Han mår bra och allt är ok, även om han inte får lyfta allt för tunga saker på en vecka. Men hellre det än att han kunnat kapat av sig ena armen...
Solen skiner här på landstället, sakta kommer lugnet inpå mig. Emelie sprang runt hela morgonen och hällde vatten på sig, och Elliot sover gott i skuggan. Idag "fyller" han 2 månader. Tiden går fort.
Älskar vardagen och rutinerna.....
Ska snart lägga upp lite bilder....
Ser att jag har helt unika nya besökare till bloggen, välkomna:)
Midsommarafton var mysigt härligt, med några av våra bästa vänninor och deras dotter. Vi klarade oss faktiskt från regnet och vågade oss ut för att leka lite med barnen i parken. Jag älskar midsommatmat, och thank god, att man inte äter den allt för många gånger om året.
Det är ungefär som jag en gång om året inte äter saker med bröd, utan då är anpassad till maträtter helt utan. Finns en underbar sorts pannakaka som jag då äter till frukost. Super gott, men enbart några gånger om året....
Idag hade vi så mycket jordgubbar över, så jag gjorde en underbart god jordgubbspaj till efterätt till lunchen. Den kom att smaka lite som rabarberpaj av någon märklig anledning, men såååå gott.
Och mina glasögon är helt borta. Jag skyller på Emelie....:) En av alla goda anledningar till att ha barn. Nej då, skämt åsido, men dem är förlagda någonstans. Alla har letat överallt och vi kan inte hitta dem. Vilken tur att jag inte har allt för dålig syn, så jag klarar mig utan dem, men jag märker att nu efter ca 5 timmars icke användande av dem, är jag lite trött och matt.
Jag hade ändå planerat att köpa nya, men,,,,Nåja, dem kommer väl fram... Någon gång.....
Vi har det mysigt här på landet. Mamma och Pappa är här med, så vi lever verkligen som storfamilj. Emelie springer runt i gräset, finner nya saker att göra och upptäcka hela tiden. Och Elliot sover gott om nätterna, häromdagen firade vi hans 2 månaders dag:) Tänk vad tiden går fort.....
Falcor tigger mat som vanligt... Och pappa ger honom, som alltid, ett antal ostskivor till frukosten. Utöver allt annat han får av alla.....
Trots morgonregn, körde vi en powerwalk, även om den var lite kortare än vanligt....
Vi sover underbart gott här på landstället, den lantliga luften gör oss verkligen alla gott......
Solen skiner och inga moln på himlen. Mannen har semester en vecka till och vi ska verkligen bara vara......
Hjärta - sa Emelie och pekade på mannens I love New York tshirt.
Ordet hjärta har vi präntat in i henne i 2 dagar och så i morse sade hon; hjärta.
Vi blev så glada och stolta....
Elliot sover numera nätterna igenom, han fyllde 2 månader igår, wonderful:)
Han ler och småpratar lite grand. Det är underbart.
Ha en underbar midsommarafton.
Vi ska vara med kära vänner och ha en skön picnic i regnet, säkerligen.
Kram på er.
Vi är på mina föräldrass landställe
Solen skiner, himlen är blå och gräsmattan behövs klippas.
Bilen var överpackad och lastad...
Här blir vår bas, de kommande veckorna, underbart.
Mamma kommer även hjälpa till med barnen, när mannen min börjar arbeta igen om 2 veckor.
Så vackert och skönt är det här.
Ska försöka lägga upp lite bilder under veckan.
Ska försöka ta lite semester, så bli inte allt för besvikna på jag inte skriver varje dag.
Puss och kram på er
I augusti är det 4 år sedan jag och mannen registrerade vårt partnerskap.
Det var en ljuvlig och kärleksfull dag.
Vi hade planerat allt in i minsta detalj.
Då vår ekonomi inte var den bästa, fann vi ett ställe, som vi erbjöd att måla om invändigt, mot gratis hyra.
Ägaren accepterade det. Så, en härlig sommarhelg, bjöd vi in våra vänner och hade köpt färg och penslar och målade om hela festlokalen, köket och toaletterna. Ägaren var så nöjd, så han bjöd oss på lunch, middag, glass och läsk, då vi arbetade. ( Det visade sig sedan att han hade ökat sin försäljning med 20 % för att det nu hade blivit mer fräscht och inte så sunkigt som det en gång var )
Dagarna innan bröllopet regnade det.
Men dagen innan, började det klarna upp och på lördagen, vår bröllopsdag, var det blå himmel och sol.
Vi var SÅÅÅÅÅ lyckliga.
Vi kunde genomföra bröllopet utomhus. Runt om, hade vi förstorat upp bilder på oss från våra år tillsammans, som hängde.
Ca 120 personer närvarande.
Min bror och mannens syster var marsalker.
Introt till 20th century musiken startades och det var signalen till våra inbjudna att nu började det, följ av Canon. Bror och Syster gick före oss.
Jag minns hur nervös jag var, för jag hade planerat bröllopet i över ett år och nu, helt plötsligt, hade jag ingen kontroll. Jag kunde inte göra någonting, det var svårt att släppa.
Bara att insupa atmosfären och njuta av stunden, vilket vi gjorde.
Det var en underbar ceremoni, där vi hade sång, tal och kärlekslöften.
Det finns en underbar bild där vi står tillsammans och jag är så rörd, att jag inte kan titta på min man, för då vet jag att jag skulle brista i gråt. Så jag tittar upp på ett passerande flygplan och får en tår i ögat, för jag klarar inte av att möta mannens blick. På bilden är vi bägge upprymda av kärlek, så stolta, så att vi nästan ska spricka.
Då vi avslutade ceremonin, spelade det högt från spelaren "this is it" och tusentals blåsbubblor bubblades ut över alla.
Färgtemat för bröllopet var smargdgrönt, från Trollkarlen från Oz:) Smaragdgröna tyger, som vi hade köpt utomlands, syffes om till dukar, smargadgröna champagneglas stod vid varje matkuvert på borden, med en liten lapp där det stod handskrivet på en lapp; Tack för att ni kom, puss och kram, A och D. Detta blev våra tackkort, som folk fick med sig hem. Vet att många sådana champagneglas står hemma i folks vitrinskåp.
Borden var musikal och flygbolagsteman:)
Alla gäster fick en namnlapp, som de fick sätta väl synligt på bröstfickan.
Ex. Daniel, bridgespelande vegan. Och på så vis kunde man inleda ett samtal med en främling
På bröllopstårtan stod ett manligt par, varav den ene hade vi målat blond och den andre mörkhårig, så dem skulle likna oss.
Vi dansade en(bröllops) salsa istället för bröllopsvals.
Vi hade gående buffé.
Cheescake som bröllopstårta
Fantastiska tal
Min stolta morfar, som hade betalt bröllopet.
Fina och vackra kläder
God stämning
Mycket dans.
När festenv ar slut, vid 03.00, satte vi oss i en taxi, och jag band för mannens ögon.
Chauffören hade i förväg fått reda på vart vi skulle.
Jag smsade ett sms till någon. Mannen var nyfiken och hade ingen aning om vart vi var på väg.
Efter ett tag, stannade bilen och vi klev ur.
Jag lät taxin åka iväg och där stod vi, i nattens tystnad. Jag tog av bindeln och mannen förstod först inte var vi var någonstans. Till slut såg han att vi stod utanför vår port, där vi bodde i Hägersten. Längs grusgången, stod tända värmeljus, som vi följde.
Vi gick in och följde trapporna upp, 3 trappor. På vartannat trappsteg var doftljus tända och vi följde spåren av rosblad som låg på trapporna.
När vi kom upp till oss, bar jag mannen in i mina armar. Vi möttes av tända doftljus som ledde in till sovrummet. Där, med nybäddade sängkläder, var det rosblad över hela sängen och på natduksbordet stod mousserande jordgubbsvin med två glas och blommor i en vas. Det var SÅ romantiskt.
Det var grannen jag hade smsat i taxin, som i förväg hade fått våra extranycklar och jag hade samma dag handlat doftljusen och rosorna. Och hon hade gjort så fint, då vi kom hem där mitt i natten. Efteråt berättade grannen att hon hade smygtittat på oss, genom sitt titthål, då vi gick upp för trapporna. Hon var lika rörd som vi:)
Morgonen efter åt vi en underbar lyxig lunch på Villa Källhagen på Djurgården och därefter åkte vi till mina föräldrars landställe, där vi grillade med våra närmsta vänner.
Det var verkligen en lycklig dag och en dag som vi aldrig kommer glömma:)
Vad många sade efteråt, att de aldrig hade känt en sådan kärlek, också mycket för, att de inte visste vad de hade att förvänta sig av ett gaybröllop. För många, var det deras första gaybröllop.
Och många kände kärlekens närvaro.
:)
Nu när vi bögar får kalla oss för make och make och ordet gifta, funderar vi på om vi kanske ska fira vårt 5 årsjubileum nästa år med ett giftermål. Men då lär det bli mindre och kanske i stads huset.
Jag tycker verkligen att det är konstigt att alla registrerade partnerskap inte ändras automatiskt till giftemål, utan man måste själv göra den ändringen hos skatteverket.
Nåja, vi får se vad som händer......
Men för oss, så är vi ju gifta redan. Bara ett litet ord som gör skillnaden....
Igår var vi på bröllop.
I och för sig så registrerades dem som partners förra året, men i och med den nya lagen, att vi bögar får gifta oss och heta make och make, bestämde de sig för att gifta sig på riktigt igår.
Trots ösregn, var det en underbar ceremoni, där inte ett öga var torrt.
Så mycket värme,
så mycket kärlek
Fantastisk god mat, underbara tal och trevlig och festlig stämning.
När jag och mannen promenerade hem i regnet, var vi så upprymda av kärlek, så att vi nästan var på väg att spricka
När barnvakten hade gått hem, smög vi in i sovrummen och tittade på våra underbara barn som låg och sov.
Vi är så glada och stolta, att leva, här och nu, och att vi funnit varandra.
Visst kan vardagen ibland vara tråkig och full av rutiner, men vi påmindes igår om den kärlek som förde oss samman för snart 7 år sedan och att vi älskar varandra så mycket. Ibland kan man glömma bort det i vardagens stress.
Nästa år firar vi 5 år som registrerade partners, kanske gifter vi om oss då :)???
Ha en underbar regnig söndag.
idag, ska jag rensa förråd med min bostadsrättsstyrelse, ta bort gamla cyklar och barnvagnar, sedan hem till svärmor på fika, sedan hem till herrarna som gifte sig igår på grillning.
Imorgon berättar jag om när vi ingick partnerskap för 4 år sedan, ett av våra livs lyckligaste dagar.
Efter att ha powerwalkat imorse igen, gjorde vi oss i ordning och åkte in till stan.
Vi passade på, för i eftermiddag börjar Emelies 8 veckors sommarlov från förskolan.
Jag, mannen och Elliot åkte till Galärvarvet vid Vaamuséet på Djurgården och såg utställning om Titanic, som Sjöhistoriska muséet anordnar. Super fin utställning. Jag har alltid varit fascinerad över detta skepp och dess historia.
Så tragiskt, att det enbart "överlevde" 5 dagar, från det att det sjösatts, till det att sjönk.
Tänker på alla liv som gick till spillo och hur detta enorma vackra skepp, aldrig mer fick skåda världen...
Ett annat starkt minne är ju filmen Titanic med Winslet och Di Caprio. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den och jag fullkomligt älskar den och kan den innan och utantill. När den kom och jag såg den på bio, dejtade jag en kille som hette Pekka, som jag var superkär till. Kommer ihåg hur jag brukade låtsats att jag var jack och han var Rose. Jag vet, superfjantigt, men, man var kär...
Jag vet att många inte håller med om att filmen ens är sevärd, men som sagt, jag älskar de. jag är ju väldigt blödig för amerikanska snyftar historier
En mindre känd titanic version, är musikalen Titanic - the musical, som gick på Broadway för några år sedan. Jag missade den med en dag..... Men jag har sett en på dvd och har musiken och bitvis är den riktigt fin.... När jag i Amsterdam för några år sedan, skulle den komma dit och jag missade den återigen...
Nåja, jag älskar Titanic.
Den sista överlevande damen från titanic, gick bort nu den 31 maj....
Nu är det bara skrönor som gäller, för så länge det finns ögonvittnen, så finns det alltid möjlighet till sanning.
Ha en fin fredag.
Vi ska käka tacos med grannarna....
Och jag bakar en sockerkaka till dem..
kraaaaam
Inför midnattsloppet som jag ska springa (läs, jogga eller krypa ) har jag börjat träna. Jag powerwalkar nästan varje morgon, 4 km och sedan gör jag en massa armhävningar och situps när jag kommer hem
Har fått med mig mannen med, så vi peppar varandra.
Fann en gammal stegräknare i en låda som jag börjat använda. totalt har jag idag promenerat 15736 steg och det känns mycket bra.
Efter träningen i morse, så gjorde jag mig i ordning och åkte sedan in till stan, och promenerade runt med Elliot. Vi mötte upp mamma som bjöd på lunch på en underbar restaurang . Där passerade några vänner som jag inte sett på ett tag, så jag snackade lite med dem.
Sedan gick vi hem till mamma och mannen och emelie anslöt sig, så käkade vi middag.
Nu är vi hemma, barnen sover, vi har hyrt dvd och dricker rosévin. Och använder underlägg för glasen på vårt nya soffbord, med glasskiva. Tantigt va:)
Jag och mannen vaknade vid 05.00 i morse av att vi bägge trodde att den andre hade missat att ge Elliot flaska i natt.
Men han sov så sött och har alltså sovit för första gången hela natten igenom, 6 timmar på sträck, utan flaska....
Igår fyllde han 7 veckor :)
Och papporna känner sig lite mer utvilade...
Dock träningsvärk i hela kroppen, i och med att vi har börjat powerwalka och träna hemma :)
Klockan är nu 06.30 och Emelie sover fortfarande, även det är rekord....
Jag ÄLSKAR blocket.
Man kan verkligen finna allting där.
Jag älskar second hand marknaden, återvinningskänslan.
På Blocket har vi sedan tidigare köpt både barnvagn och bokhyllor
Ikväll, svängde vi förbi Söder och köpte detta soffbord för 100 spänn, som hittat....
Hurra.
Elliot har fått sitt svenska personnummer.....
Inte ens en vecka tog det, och jag ringde skatteverket mest bara för att kolla att dem hade fått in ansökningen.
Och då säger hon, men jag ser här att han fått ett personnummer.
HURRA, skriker jag ut i telefonen, JAG ÄLSKAR DIG......
Och så ringde jag Norge.
Jag har även idag fått egen vårdnad om Elliot
HURRA
Nu ska vi fira med tårta.
Och jag som börjat träna:(
Nåja, undantag göres....
Regn, regn, regn.
grått, grått, grått
Idag är Elliot 6 veckor och 5 dagar gammal och vi var på BVC i morse
Han väger 6270 gram och är 60.5 cm lång.
Ligger lite över kurvan, han kommer bli en ståtlig karl:)
Igår kväll hade vi Elliots namnceremoni på gården.
Det var ca 60 personer, vänner och familj.
Vädret höll i sig, även om det var lite väl kallt och halvt vindigt, men, man har ju firat midsomrar kallare än så:)
Vi hade hängt ballonger mellan träden och dukat långbord under det.
Vi hade gjort pizzasticks, ägghalvor med caviar, urgröpta cocktailtomater som fylldes med getost och creme fracishe, dekorerad med persilja, vegetariska vårrullar, små kokta potatisar med matjesill och en god röra till, godis, rosévin, chips, mineralvatten, cola och ett gigantsik fruktfat med jordgubbar, ananas och kiwi. Det var super smarrigt och allt hade vi gjort själva.
De äldre och dem som lyckades få en stol fick sitta, medan resten fick stå.
Inger, vår älskade Inger, höll i namnceremonin. Hon är mamma till en av mina bästa väninnor och hon genomförde vårt giftemål för 4 år sedan, samt Emelis namnceremoni. Så det var underbart att hon även kunde genomföra gårdagen. Hon läste en fin dikt och berättade att hon kände sig ärad av uppdraget:) Men det var ju vi som var det.
Sedan läste hon statistik om hur många som hade samma namn i Sverige.
Därefter tog hon fram våra skyddsänglar, som vi kallar dem för. Ja, det kanske heter gud mor och gud far, men vi har valt att kalla dem för skyddsänglar. Dem är 5 styckna, familj och närmsta vänner. Vi är så glada att de vill älska Elliot lite extra och finnas till hands :)
De sade kort några ord var, och deras ord värmde
Avslutningsvis tackade jag och mannen alla för att de kom och jag höll ett tal, direkt ur hjärtat. Kommer inte riktigt ihåg vad jag sade, men folk sade att det var bland det finaste jag sagt. Något om att jag är glad att få leva här och nu och dem är många som följ oss i vårt liv. Att barnen får en harmonisk och kärleksfulls uppfostran och hur kan folk tycka det är fel, bara för att vi är två pappor? Det handlar om att leva livet här och nu och livet är till för att levs och det ska levas genom kärlek.
Inte ett öga var torrt
Därefter började ett stort kramkalas och alla avnjöt maten och drickat.
Alla fick dessutom en inslagen present.
Vi hade gjort färgglada avtryck av Elliots fötter, skrivit under och ramat in dem.
Dem som var med på Emelies namnceremoni för lite mer än ett år sedan, kunde på så vis, få ett syskonpar ramar:)
Skillnaden är bara att Emelies var tryckta i rosa och Elliots blåa...
Vi var mer lugna denna gång och kunde ta in mer av stunden och våra vänner och familj.
Det var en underbar och lycklig kväll och vi är sååå tacksamma för all kärlek och stöd vi har från våra nära och kära.
Och namnen?
Elliot ( från Peter och Draken Elliots, musikalfilm från 1984 ) Arthur ( från Mannens pappa ) Chaim ( betyder liv på hebreiska och var även morfars namn )
Dopklänningen är stickad av farmor, som även Emelie hade på sig på sin namnceremoni.
Just det ja, glömde ju lägga upp bilder från balkongen.
Typ så här ser det ut.
Fint va?
Själva håller vi på att förbereda inför Elliots namnceremoni som skall äga rum i morgon....
Mamma satt barnvakt till barnen ikväll och det har gått super bra.
Vi gjorde någonting oerhört lyxigt.
Vi gick och åt och drack supergott, med några av våra närmsta väninnor.
Man kan säga att vi är varandras likar och vi tycker så mycket om varandra.
Jag och mannen är sååå glada att vi funnit varandra.
Och vi pratade knappt något om våra barn eller om deras.
Vuxensnack helt enkelt.
Gött mos
Igår sov Elliot nästan hela dagen.
Både jag och mannen var orolig över att vi inte skulle få någon natts sömn.
Men gissa om vi var förvånade bägge två klockan 03.35 i morse då han ville ha flaska.
Vi möttes i köket och tittade på varande och sedan på flaskorna.
Vi konstanterade att ingen av oss varit uppe i natt och gett honom flaska, och att han sovit hela natten igenom från 22.00 till 03.30:)
Gav honom en flaska och han somnade om igen.
:)
Nu sitter jag själv har i vardagsrummet och kan inte somna om....
Nåja, ska göra ett försök till:)
Inför mitt besök på skatteverket, kontaktade jag en personlig kontakt som jag haft sedan tidigare, som hjälpte oss med Emelie. Sade att jag skulel göra samma process, som förut. Inga problem, sade han, men om det skulel bli det, så kan du be dem kontakta mig. Skönt tänkte jag, alltid bra med en backup plan...
Efter 1 1/2 timmes kl, var det min tur att få träffa en handläggare på Skatteverket. Som tur var sov Elliot hela tiden. Jag legitimerade mig och förklarade att jag är svensk medborgare och biologisk far av detta barn och att jag ville göra ett svenskt personummer.
Inga problem sade hon. Vi började fylla i en massa papper, och jag tänkte, vad enkelt det här är.....
Javisst, eller hur. - Har du egen vårdnard om barnet?
- Nej, det har jag inte ännu, men det är på gång, sa jag.
- Jo, det behöver du visst.
- Nej, det behöver jag inte. Det står ingenstans om det, någonstans.
Och så förklarade jag om hur vi gjorde förra gången. jag visade ett intyg där surrogatmamman skrivit och godkänt att göra ett svenskt personnummer, samt att hon godkänner att han får ett svenskt medborgarskap. Samt födelsebevis och en andra massa papper, för att styrka att jag är fader och att barnet existerar....
- Men, hennes underskrift ska stå på din anmälan. Bägges signaturer, måste stå på med.
- Ja, men du har ju hennes signatur på det här papperet, sade jag och visade hennes intyget från henne.
- Det spelar ingen roll, det måste vara på samma papper.
Ok, tänkte jag, andas, ta det lugnt och var ännu mer charmig:) Så, jag lade in växel 5 på charm och fortsatte;
- Tror du att jag kan få ett personnummer under dagen?
- Nej, det tar flera veckor, vi har lång handläggningstid.
- Jag förstår det, men detta är bara början av en lång process, så jag skulle verkligen uppskatta om du kanske kunde skriva prioritet.
- Jag ska se vad jag kan göra.
- Dessutom undrar jag, om jag skulle kunna få ett kvitto på att jag lämnat in denna ansökan? (ja, ni hör, jag är projektledare ut i fingerspetsarna)
- Det brukar vi inte göra.
ANDAS!!!!!!!! Andas in och ut... På med leendet igen...
- Det kanske ni inte brukar göra, men jag skulle gärna i sådana fall ha en kopia på anmälan, med din signatur, som ett bevis på att jag gjort denna anmälan. Så jag har något bevis, ifall den skulle komma bort eller så.
- Saker och ting kommer inte bort här på Skatteverket.
AAAANNNNDDDAAAASSS!!!!!
- Som sagt, en kopia tack, sa jag och tittade henne djupt i ögonen.
- Ett ögonblick, så ska du få det.
För övrigt lade till min personliga kontakt på skatteverket, som de även kunde kontakta, för övriga frågor...
Seger till mig... Så, nu är anmälan inne, jag ska själv ringa om en vecka för att göra en uppföljning.... I
Innan vi åkte utomlands, inför förlossningen, fick jag reda på att Emelie skulle få börja gå deltid på dagid 1 juni. I Stockholm får man ha sitt första barn på dagis 30 timmar per dag, medan man är hemma med barn två under tiden. D.v.s 9-15, måndag till fredag. Det är sådan lyx och min kommun har bäst i hela sverige. I vissa kommuner och städer finns det dem som har typ 3 timmar per dag...
Nåja, när vi kom hem, visade det sig att det var nya regler och att Emelie skulle få börja deltid dirket, d.v.s den 1 maj Ok, inga problem tänkte jag. Men när jag gick igenom mitt konto häromdagen, upptäckte jag att de dragit fullt för maj.
Så, jag kontaktade Stadsdelsnämnden och frågade om de hade glömt att justera mitt autogiro.
- Nej, det nya och lägre beloppet ligger inlagt från 1 juni, d.v.s deltidsavgift. -
Jaha, så bra, men hon har ju redan gått deltid från den 1 maj...
- Nej, enligt våra papper, så är det först från den 1 juni.
- ja, det kanske står så i era papper, men i min anmälan som jag gjort, så står det att det är från den 1 maj.
- Ett ögonblick.....
Och sedan blev det tyst...... Länge i telefon.....Sedan kom hon tillbaka.
- Alltså, det är nya direktiv, och det gäller från den 1 juni. Du får prata med din förskola om det, för det är dem som har gjort fel.
- Ok, bara ni drar av 420 kronor till nästa räkning, i och med att jag har betalat för mycket för maj, för min dotter har ju redan gått deltid...
Sedan började en absurd diskussion med henne, om det verkligen var värt att tjafsa om 420 kronor.
WHAT!!!! Vem är hon, en handläggare på stadsdelsnämnden att döma. - Du, 420 kronor är för mig en hel del. Framförallt att jag missar 12 000 kronor i månaden på att vara pappaledig, istället för att arbeta.... Och ditt jobb är inte att sitta och tala om för folk om hur lite pengar det rör sig om.... Jag slutas aldrig förvånas över svenska myndigheter
Idag kom Elliots utländksa födelsebevis och personnummer på posten:)
Det var sådan glädje när vi läste dem...
I morgon ska vi gå till skatteverket och påbörja processen att göra honom svensk, dvs, ordna honom ett svenskt personnummer. Först då hamnar han i de svenska rullarna och kommer existera. Eller så som min man säger, han är en illegal båtflyktning, haha....
Hoppas vi kan få utländksa skatteverket och göra en överflyttning av honom.
När allt det är klart, kan jag påbörja processen att göra till svensk medborgare. För det är han inte automatiskt.
Spelar ingen roll att jag är svensk, för allt går på modern, vilket jag aldrig förstått....
Och när han väl blivit svensk, gör vi sista delen, vilket är att min man ska göra en närstående adoption, en process som kan ta flera månader.
Min närstående adoption tog 6 månader....
Men vilka goda nyheter det var när de kom.
Dagen före min examen från Dramatiska Institutets, förra året.
Jag hade verkligen all anledning till att fira,dagarna i två....
Men, i morgon börjar vi med att ansöka om det svenska personnumret, så vi kan göra pass och åka på ev. semester....
Hurra.......
Idag var jag och mannen på stan och fixade tusen saker.
Vi slank in på en kinarestaurang för att han ville käka buffé, vilket jag verkligen inte ville. Dessutom var jag inte så hungrig.
När vi kom in, tittade hon i kassan på oss misstänksamt när jag sade att jag ville betala för en.
Men ni är ju två, sade hon.
Ja, men jag ska inte äta, sa jag.
Så, jag betalade för en.
Vi slog oss ner, elliot sov gott i vagnen och mannen åt, åt och åt.
Hela tiden kände jag hur hon i kassans blick följde oss.
Mmm, vad god den här var, sade mannen och pekade på något friterat.
Så, jag smakade.
Då, kom hon, hon från bakom kassan, framrusandes till oss och sa;
- Du har bara betalat för en, DU FÅR INTE SMAKA, och så vände hon sig om.
Folk runtomkring oss tittade frågandes på oss, och jag kände hur jag bara ville sjunka ner genom golvet.
Nu trodde alla att vi vår sådana snåljåpar, att vi hade som system, att lura restauragnen och att jag skulle äta gratis, från min mans tallrik...
Så pinsamt...
Jag blev helt paff, så jag hann inte ens säga någonting....
Dagens skämt, men visst var det roligt......
När jag hämtade emelie på dagis igår, sken hon upp som en sol och sprang fram till mig och kramade mig hårt och länge.
Och hon var såååå glad:)
Det värmde i hela kroppen..
Om några timmar är jag åter hemma i Stockholm.
Det har varit två intentiva dagar med det kreativa teamet till West Side Story.
Det är helt underbart att sitta och ha ett kretivt flow och spåna idéer. Ska bli roligt att läsa protokollet igen nästa år, för att kunna jämföra hur produktionen faktiskt blev, jämfört med gårdagens första möte:)
Har bott hos min äldsta och bästa barndomsvän. Underbart att få tid tillsammans, det blir inte så ofta. När jag har varit i Göteborg, så har Benjie varit i Sthlm coh vice versa.
Så, trots att bägge två var supertrötta om kvällarna, har vi suttit och samtalat sent in på nätterna. Så mysigt.....
Jag och Benjie delar många minnen, han var den första jag berättade för att jag var bög, jag var den första han berättade sina hemligheter för. Vi har stöttat varandra genom alla år. En sann god vän, som jag är så glad att jag har i mitt liv.
Vänner är viktiga.....
OM några timmar är jag åter hemma i Stockholm.
Längtar så efter mina barn, har pratat med mannen och Emelie i telefon varje dag, flera gånger om dagen. På stan har jag sett massor av barn, och jag tycker alla ser ut som Elliot och Emelie..... Guuuud vad jag ska pussa och krama på mina barn när jag kommer hem. Jag älskar min familj.
Nu har jag en härlig X2000 resa framför mig. Hörs i morgon.....
