Gaypappor

Och därefter se min sons leende och vänliga ögon, sittandes på golvet och bara, ja just det, le...

Jag blir helt varm i hjärtat och den känslan bär jag med mig resten av dagen.

Oavsett hur ont jag har eller på dåligt humör.....

Och sen att jag har världens bästa man, det är bara en bonus:)

Ska till Bryssel för jobbet torsdag - fredag.

Känns nervöst, men roligt:)

Måste ju för fan leva lite, är så trött på att vara sjuk.

Och ja, jag ska ta det lugnt

Emelie har legat intryckt till mig och hostat och jämrat sig hela natten.

Jag hade sådan värk när jag vaknade i morse.

Anders tappade upp ett hett bad med badskum och tända ljus.

Jag sank mig ner och kände hur kroppen började vakna till liv.

Efter 30 minuters badande hade jag piggnat till och musklerna och lederna var som de ska vara.

Till frukost färska jordgubbar med vipsgrädde och en tunnbrödsrulle med kyckling och baconröra.

Idag blir det en soft och sömnig söndag.

I morogn, måndag, ska jag opereras igen..... Samlar kraft för detta.

Det kommer säkert gå bra, men är lite nervös och orolig.

Ett ingrepp är ändå ett ingrepp.

Förhoppningsvis är detta sista operationen och vi borde få bukt med alla problem.

Hoppas.

Sänd mig god energi och goda vibbar under hela morgondagen.

Kram och ta hand om dig....

Han har varit på väg länge, men idag så tog han stöd med sina armar och hivade sig upp mot soffan och ställde sig upp.

Där stod han ca en minut och insåg att hans arma benmuskler var för svaga och så ramlade han ner och satte sig på rumpan igen.

I morgon blir han 9 månader.

Vad tiden går.

Emelie mår lite bättre....

Nu är det jag och mannen som är på väg och bli sjuka istället.....

På måndag ska jag opereras för magen igen, sy ihop det lilla hålet i magsäcken.

Hoppas det funkar denna gång......

Anders är ute i käket och gör frukost.

Jag ligger med datorn i famnen och skriver dessa rader.

Njuter av att höra barnens tunga andningar.......

Våra barn.

Ligger här, bredvid oss.

Overkligt.

Stark känsla....

Febrig, loj, inte sig själv, hostig, hes och tappat rösten.....

Stackaren.....

Att vakna på morgonen och Emelie springer mot en, lika glad varje morgon och utropar "pappa" och slänger sig halsen om mig.

Att äta en god måltid

Att se en bra film

Att sova en hel natt, utan att vakna av att Emelie sparkar ut mig ur sängen.

Att vakna en morgon utan smärta

Att tänka på mina mor och far föräldrar.

Att resa och bekanta sig med nya länder och städer

Att få umgås med nära vänner och familjen.

Att sova bland nytvättade sängkläder, som luktar så gott.

Att få en blöt puss från labradoren min.

Att känna doften av nyutslagna blommor.

Att få lyssna på mina musikalcdskivor.

Att mysa en kväll, med tända ljus och sitta bredvid mannen min i soffan och bara vara.

Att storhandla på Lidl. Mycket mat för lite pengar.

Att vara omtyckt

Att vara frisk.

Att få älska min man och han mig. Jag har världens bästa man....

Att smyga sig in i sovrummet och se Emelie och Elliot sova.

Att ligga på en vit strand och höra vågorna slå.

Att ha konfliktfria möten.

Att njuta av ett hett bad med badskum, tända ljus och soft musik.

Att se en heliumballong flyga upp hundratals meter i luften för att sedan försvinna i det evigt blå.

Att ha så fina vänner

Att älska och bli älskad.

M.m.

Vad är glädje för dig????

........................

........................

........................

........................

........................

Andas ut............

Barnvakt bokad.

I och med att vi bägge älskar musikaler, betade vi av 9 stycken på 1 vecka!!!!

En väninna till mig sade att vi bara måste se en förhandsvisning av den nya musikalen WICKED. Den handlar om landet OZ och vad som hände innan Dorothy kom dit, och förklarade hur plåtmannen, fågelskrämman blev som de blev och historien om de röda rubinskorna. Den skulle ha världspremiär samma dag vi skulle åka hem.

Väninna hade sett en provföreställning och hade fullkomligt förälskat sig i den.

Det visade sig att det var helt utsålt, och vi försökte varje dag få biljetter, men, förgäves.

Sista eftermiddagen i New York, stod vi som vanligt vid Times Square och skulle köpa musikalbiljetter för halva priset, samma dag på TKTS. Jag sade till Anders, vet du vad älskling, jag springer upp till teatern och ser om de fått något återbud. Så, jag sprang dit och det var helt tomt i kassan, inget folk alls. Jag kände på mig att det skulle vara helt kört. Hur stor chans var det egentligen att vi skulle få två biljetter, genrepet och dagen innan världspremiären. Jag ställde mig i kassan i alla fall och harklade fram frågan om det fanns någon möjlighet till 2 biljetter. Och det visade sig, att hon precis hade fått ett återbesök, mitten parkett för 95 dollar styck...... Så, 180 dollar senare och ett mobilsamtal senare till Anders var vi överlyckliga.

Spänningen var stor i salongen. Ingen visste ju någonting om föreställningen, ingen hade hört musiken och spänningen var olidlig. Så fort de första ackorden till prologen började, förstod vi att detta var ny Broadwayhistoria. Scenografin, kläderna, musiken, handlingen och framförallt musiken var helt underbar. Vi grät, skrattade och mådde så bra av föreställningen. Föreställningen handlar ju b.la om smaragstaden Oz och föreställningen är en kärlekshistoria.

Vi blev helt förälskade i musikalen.

När vi kom hem till Sverige youtuba vi om musikalen, gick in på hemsidan och lyssnade på klipp från musiken och njöt och återupplevde föreställningen på nätet, kväll för kväll.

lagom till julen släppte de soundtracket.

Jag och Anders gav varandra varsitt paket och bägge skrattade då vi öppnade dem.

Bägge hade köpt soundtracket åt varandra.

Är inte det kärlek så säg?

Musikalen berörde oss så starkt, så att t.o.m vårt bröllop gick i smaragdgrönt:)

Sångerna kan vi inann och utantill.

Jag sjöng t.o.m i mitt tacktal på bröllopet en sång från föreställningen, som liksom är min och anders sång.

Soundtracket har nästan spelats sönder under dessa år.

Ikväll, satt vi i bilen på väg hem och jag satte på skivan, som vi inte hört på ett tag.

Vi bägge grät och sjöng med...

Är inte det kärlek så säg?

http://www.youtube.com/watch?v=a0m6sclZkH0

KOPIERA LÄNKEN I NYTT FÖNSTER OCH FÅ ETT LITET SAMKPROV

Jag har börjat arbeta. Det känns.....läskigt men roligt. Det kommer ta tid tills jag kommer in i det hela igen.

Jag tar verkligen dag för dag och jobbar inte riktigt fullt ut än.

Emelie har börjat dagis igen och är sååååå glad att få leka med sina vänner igen.

Elliot har börjat hiva sig upp, han längtar sååååååå efter att få stå upp på sina ben.

När han väl kommit halvvägs upp, blir han så glad, så han tappar balansen och ramlar ner. Kraften finns inte riktgit i armarna än heller.....

Liver hos oss flyter på bra.

Min bror har kommit från usa med mellanbarnet.

Nästa vecka kommer min svägerska och barn 1 och barn 2, det ska bli såååå roligt...

Emelie och Jonah, som är halvåret äldre än Emelie, möttes igår för för första gången och de började leka på en gång.

Sanna fina riktiga kusiner........

Jag är så glad att familjen snart kommer vara samlad. Jag har saknat dem så......

Ha en bra dag på er

:)

Tankar som jag aldrig trott att jag skulle tänka, bekantade jag mig med.

Då man svävar mellan liv och död, för man ett slags uppvaknade och inser vad som är viktigt i ens liv.

Min familj och vänner.

Under denna svåra tid, har jag haft ett enormt stöd av vänner och familj.

Så, i eftermiddags var alla hembjudna till oss på knytis och mysstund.

Det var oerhört känslosamt och härligt att ha alla samlade tillsammans.

Det var många timmar av kärlek, glädje och tårar.

Jag är så tacksam för mina vänner som ställt upp för mig och som jag vet, oavsett vad, finns där.

Att mamma och Anders hamnar på första plats, har jag redan tidigare nämnt och Anders är, likaså min mor, min största vardagshjälte

Vid ett annat tillfälle ska jag fira min mamma, den störste hjälten i mitt liv.

Som trotsar trötthet, sina smärtor och egna bekymmer, finns där för mig, älskar mig för den jag är och hjälper till.

Jag älskar dig, du är bäst.

Jag älskar livet.

Igår var jag och inhandlade en ny garderob för jobbet i  storlek small och lite i medium. Haha, ett skämt, men sant. Har nu gått ner 55 kg...... Måste dock gå upp ca 10 kg, för min sjukdom verkligen tär på mig.....

skönt nummer att skriva:)

I år har jag bestämt mig för att inte ge några nyårslöften.

Igår kväll, nyårsafton, sade jag till Anders klockan 21.15, att antigen går vi och lägger oss nu, eller så sätter vi på en dvd, för att hålla oss vakna till midnatt.....

Det blev en dvd och vi öppnade upp champagnen och smådrack fram till nyåret.

Vi gick ut och sköt lite raketer i minusgrader, nästan fullmåne och gnistrande snö.

Det var så vackert...

Nu är vi åter i stan, skönt det med.

Gott Nytt År och hoppas ni haft ett bra nyår

Kram