Många har frågat vilka vi är.....
Denna blogg baseras på oss två män som levt tillsammans i 6 år, varit "gifta" i 3 år...
Vi har sedan 9 månader tillbaka en dotter som tillkommit via surrogatmödraskap.
Då var det min man.
Nu är det min tur.
Det är mest jag som kommer skriva denna blogg...
jag arbetar inom kulturvärlden medans min man befinner sig 10 000 meter i luften.
Dock inte nu när han är pappaledig.
Jag blir varm i hjärtat.
ibland kan det slå mig, oftast när jag byter blöja eller matar vår dotter, att fan, vi har ett barn, en dotter, en bebis.
Och hon är vår.
Och hon är älskad.
Och hon har det bra.
Och hon får oerhört mycket kärlek.
Det är inte alla som stödjer att vi gjort surrogat.
Till er säger jag, FUCK YOU.... Vi har redan brutit med varandra.
Det är roligt med vår familj, de är så glada att vår prinsessa finns i vårt liv. Något de aldrig hade kunnat föreställt sig, att deras söner, svågrar, bröder, en dag skulle bli pappor.
Likaså våra vänner, dem är sååååå glada för vår skull. Vi har inga problem med att skaffa barnvakt om jag säger så:)
Och nu väntar alltså ett syskon.
Vecka 8, 32 veckor kvar.
Inte klokt.....
Skål för livet.....
Låt oss skåla i champagne.
Surrogatmamman får skåla i mineralvatten.
För några år sedan var jag på en trevlig fest.
Nåväl, den var trevlig till en början.
Ju längre kvällen blev, blev jag och gästerna allt rundare runt fötterna.
Hamnade i samtal med en tjej som knappt hade pratat med under kvällen. Vi snackade en hel del och samtalet styred in på längtan efter barn. Från att haft ett trevligt samtal, började det vända åt andra hållet och varpå hon utbrister; "Men alltså, du är ju bög, då kan du ju inte vilja bli pappa."
Hade jag hört rätt?
"Min sexualitet har väl ingenting med att vilja skaffa barn eller inte" hör jag mig själv säga. "Men du är ju bög, då har du ju gjort ett aktivt val att inte skaffa barn". Jag var chockad. Jag insåg rätt snabbt att det inte var fyllan som snackade, utan att det var verkligen så hon tänkte.
Vi hamnade i en djup diskussion om detta och det hela slutade med att jag lämnade festen, för hon ansåg verkligen inte att man som bög skulle skaffa barn. Det låg ju inte i ens natur.
Den där festen har jag burit med mig ett bra tag....
Skulle inte jag vilja vara pappa bara ör att jag ligger med män?
Min sexualitet har ju ingenting med barnalängtan at göra.
Visst, jag hade kanske inte tänkt aktivt på att skaffa barn, utan planerna tog form, efter det att min man hade pratat om det.
Jag är såååå glad att jag lever här och nu och kan uppnå ett faderskap via surrogatmödraskap.
Leve onormen och onormaliteten....
Inne i vecka 7....
Vi har varit gravida i 47 dar, inte klokt.
233 dagar kvar tills bebisen tittar ut.
Långt tills det.
Innan dessa skall löven falla,
julen och förhoppningsvis snö,
en nyårsafton,
slask och påsk....
Vilken tur att man arbetar så mycket, så man inte hinner tänka på graviditeten....
Att gå runt och veta att man är i vecka 5, det känns helt....overkligt.....
Jag är så tacksam för alla kära vänner och familj som stöttar en.
Familjen är viktigast för mig, det är den uppfostran jag fått, att alltid ställa upp för alla. Visst, det kan vara på både gott och ont, men familjen är en central punkt i livet.
Jag hade aldrig drömt, att jag som man och bög, skulle bli pappa.
Hade liksom räknat bort den möjligheten, men tänk vad ödet ville annat.
Min DNA kommer leva vidare, inget jurassic park här inte.....
Visst, det är väldigt tidigt än så länge, vecka 5, men, blir det missfall så blir det. Naturens gång i sådana fall.
Vi måste glädjas ändå:)
Nu är det bara 35 veckor kvar:)
Under denna tid kommer löven skifta färg, vi ska genomgå en julmiddag, nyårsraketer och lagom till vårens första blomster kommer barnet titta ut.
Arbetsnamet är Rutger/Rutgerina 2, för det är verkligen de fulaste namnen vi kunde komma på:)
Surrogatmamman tror det blir en pojke.
Vi får se.
Några som vill dra igång en vadslagning?
