Barnen är jullediga.
Vi pysslar.
Ritar.
Målar
Läser.
Tittar på film
Leker i snön.
Barnen har tre osynliga vänner var.
Idag, på tvärbanan, skrek Elliot då en kille satte sig på en tom stol.
- Flytta på dig. Du sitter ju på min osynliga kompis, skrek Elliot högt över hela vagnen.
Rollspel.
Mamm, Pappa, Barn
Pappa, Pappa, Barn.
Nakna rumpor är det roligaste som finns nu.
Likaså att byta pyjamaser, varje kväll, när man går och lägger sig.
- Nej, mina pussar är slut, säger Elliot och vet att det retar gallfeber på mig.
- Pappa, titta, jag skriver, säger Emelie och stavar sig genom de ord hon lärt sig skriva.
Med sådan iver, inlevelse och tålamod, skriver hon nya ord, dag för dag.
Falcor börjar halta och lukta gammal. Vår trogna gamla labrador, som blir 11 till sommaren.
Sådan empati och kärlek barnen visar gentemot honom.
Håller gärna kopplet då vi går ut.
Jag ber att vi får behålla honom minst 1 år till.
Så att barnen ska hinna få mer fina minnen av honom.
Och vi pappor?
Vi jobbar på.
Vardag och allt vad det innebär.
Påminner oss om kärleken och vad vi gått igenom.
Ser fram emot ett nytt år.
Vi har många nervösa, dallrande steg framför oss.
Nya äventyr.
Men mer om det, längre fram
