Gaypappor

Vi har haft en underbar semester.

Vår första riktiga utomlandssemester på 4 år.

Hela familjen.

Jag var lite rädd för att leka Svenssonliv.

Jag har själv så starka minnen från när jag var banr och vi åkte utomlands med mamam och pappa.

Pappa arbetade så mycker om året, och han hade mest ledigt under jul och når.

Så oftast bled det 2-3  veckor på någon av kanarieöarna eller Miami.

Jag, brosan och mina päron.

Dagarna fylldes av sol, bad, mycket glass i fantastiska kreationer med paraplyer och tomtebloss. Och dagarna liksom fortlöp.

Nu var det vår tur, att ge våra barn det bästa.

Som vi har sparat pengar för denna resa och.känslan av äntligen få komma iväg, var helt fantastiskt.

Så där stod vi, vid incheckningen på Arlanda, väldigt tidigt morgon.

Jag var livrädd för att barnen skulle gnälla och skrika på flyget.

Är det något jag verkligen avskyr, så är det skrikiga barn.

Visst, sedan jag blivit pappa, så har jag fått mer förståelse men tycker fortfarande det är jobbigt. Desto jobbigare är de föräldrar som inte ens gör någonting åt det, utan låter barnen få fortsätta skrika, styra och ställa.

Nåväl, barnen satt som tända ljus hela flygresan, skrattade, lekte relativt tyst och fint och såg det hela som ett stort äventyr.

Jag kommer bära med mig deras glada skratt, då vi landade på Gran Caaria och de skrattade, Emelie slängde armarna upp i luften och tjöt av glädje, ” Gran Canaria – semester”. Vi var många vuxna som satt i hennes närhet som smålog.

Transfern gick bra och vi checkade in på lägenheteshotellet, som låg högst upp på berget, mellan Puerto Rico och Amadores, utiskt över hela Atlanten. Det dröjde inte länge innan vi invide den uppvärmda poolen.

I och med att Emelie hade haft feber, hostat och varit snuvig dagarna innan vi åkte, tog vi det lite lugnt de första dagarna och besökte b.la. Palitos Park, en underbar djurpark, med b.la. delfinshow. De älskade det.

Och mycket lek i en fin parklek.

Och fotboll.

Shoppande.

Åka karusell.

Åka glasbåt, se delfiner och besök i en mindre stad.

Jag och maken tog fiskpedikyr. Jisses så det kittlade i början, men gav sådant fint resultat. Och mycket bad i havet och poolen. Och barnen sov någon timme här eller där i vagenen, djupt parkerad i den tunga sanden.

Första dagen vi var nere på stranden, sprang barnen till vattenbryner och doppade fötterna och tjöt av glädje. Snabbt fram med hink och spade, sandslott, kratta och ja, jag vet inte allt vad de gjorde.

Jag själv? Gick försiktgit i vattnet, upp till höfterna.

Lite kallt.
Stod där och blickade ut över Atlanten med gassande sol över mig.

” Det här är för 2 års sjukdomshelete” tänkte jag, och slängde mig ut i havet och badade.

Kände saltsmaken från havet.

Det var så skönt, sådan befrielse.

2 års sjukdsomshelvete.

Det kom att bli mitt och makens mantra under den veckan.

Vi verkligen unnade oss kärlek, presenter, glass i stora lass.

Inga direkta rutiner eller tider att passa.

Att bara vara.

Ta det som det kommer

Och framför att finna tid för varandra och prata, drinka på balkongen och få vuxentid.

Elliot har på kuppen blivit stor. Plötsligt börjat kissa på toaletten och börjat vägra blöja.

Bara så där.

Emelie. Vår fina stora prinsessa.

Så ansvarstagande och omhändertagande, med precis allt.

Sargad efter min sjukdomstid.

Hör henne säga, ” vi får se”.

Skadad av mina ord, då vi inte kunde planera saker och ting då jag var sjuk

Lärde mig då att inte lova någonting, ifall vi inte skulle kunna hålla det.

Papsen – kan vi leka i morgon?, kan vi handla det, kan vi laga det, kan vi se det?

-       Emelie, vi får se.

4 år.

Stora tjejen, som fattat att inte förvänta sig saker och ting utan ta saker och ting som de kommer.

Jag blir tårögd jag bara tänker på det.

Och barnen har börjat kalla mig för pappa.

Pappa och pappa.

Ibland förtydligar de genom att säga,- nej, den andra pappan, eller Pappa Anders.

Det har varit en helt underbar och fantastisk semester.

Jag börjar inse att jag gillar att leka Svenssonliv.

Det är faktiskt lite coolt.

Och skrämmande.

Att veta att man är ansvarig för andra och inte bara sig själv.

Att fylla dagarna med något slags innehåll och ge dem bra kvalité.

Även om det bara kanske handlar om att hänga vid poolen en halvdag, men ändcok att kunna ta det beslutet och kunna finna ro i det.

Underbart.

Idag kom skattebeskedet och beskedet om ”tillbaka på skatten”. Det är i alla fall en början till nästa resa.

Om några år vill vi göra DisneyWorldJ

Men det är långt kvar till dess.

Ha en fin helg.

Tack!

Ett ensamt, men ack så starkt ord.

Ordet tack.

Tack för kommentarer, sms, brev, mejl till och med en blombukett.

Tack för ert stöd.

Många har sagt att vi var modiga som ställde upp i programmet på SVT.

Dumdristigt har jag skämtsamt sagt.

Men så, insåg jag att ni kanske hade rätt.

Modigt att dela med sig, av vår utelämnade historia, inför ca 1 miljon tittare.

Vi valde att göra programmet för att officiellt sätta punkt för vår svåra tid.

Att dela med oss av vår berättelse.

Många är ni som säger att vi är förebilder, hjältar och att vi fick er att gråta och bli påminda om kärleken.

Vi är röda.

Glada och lite genererade för allas värme.

Det är härligt att få kunna ge er läsare något extra.

Ni är många som följt oss i flera år, ni vet vilka ni är.

Och också ett sätt att välkomna alla nya läsare.

För många till har ni blivit och det är vi glada för.

Bloggen kommer fortsätta, med fokus på barnen, vardagslunk, förskolansliv och annat matnyttigt.

Precis som förr.

Fortsätt gärna sprida bloggen till andra och skriv gärna kommentarer.

Kram så länge