Vad hade Du blivit?

6kommentarer

Hela mitt liv, har jag vetat att jag skulle arbeta med teater.
För att komma dit jag är idag, har jag gått den långa vägen, från amatörteaterns värld, till att haft egna grupper, arbetat inom fria grupper, och då med precis allting och sedan utbildningar och sedan privatteater.
Vägen har blivit mer och mer glasklar och är idag där jag är idag.
Har dock gjort tusen andra saker däremellan och den gemensamme nämnaren är service.
Hade jag inte arbetat inom teatern, hade jag sökt som steward.
Jag älskar nämligen att flyga (därför jag gifte mig med en steward:)
Har alltid varit tokig i flygplan.
Ville även bli reseldare, men saknade ett språk:(
Maken min, har även han gjort tusen saker och också mest inom service.
Pizzabagare, tivoli, hemtjänst, restuarang, servitör., m.m.
Jag älskar mitt arbete.
Att få stå på en premiär och blicka tillbaka på projektet, som fota började två år tidigare, är en mäktig känsla.
At få möta publiken och se resultatet av det hårda arbetet, som ledare, att få produktionen i hamn, tillsammans med alla fantastiska medarbetare.
En av mina närmare vänner, har arbetat som musikalartist i måååååånga år och har de senaste åren känt;jaha, är det så här det skulle bli.
Så, han började plugga lite vid sidan av, gjorde egna produktioner, samtidigt som han stod på en av Stockholms största scener om kvällarna.
Och så häromdagen,fick han besked att han kommit in på universitet och en yrkesubildning, något han ville länge och så vips, vart resten av livet utstakat.
Jag är så stolt och glad.
För jag kommer själv ihåg när jag kom in på den utbildningen.
Ett lugn, att få landa i sin profession och få helhjärtat satsa på en utbildning och faktiskt bli något.
(Även om det ibland känns som om jag mest bluffar och kommer bli upptäckt)
Och nu min man, som vid 44 års ålder, sadlar om och ska bli förskolelärare. Helt fantastiskt....
Så, kära läsare, nu har jag frågor till er;
1. Vad jobbar/pluggar du med?
2. Vad hade du gjort annat/annars om du inte gör det du gör nu

6 kommentarer

Arga Anna

30 Mar 2012 01:10

Som 8-åring deklarerade jag högt och tydligt för alla som ville höra att när jag blev stor skulle jag få Nobelpriset i litteratur. Skriva var min stora passion och jag var bra på det.



Men man måste ju bli något riktigt med och jag med min fallenhet för matematik var skyldig världen stordåd. Så jag föll in på ingenjörslinjen trots att det inte passade mig.



Efter många år vid universitetet så är den enda examen jag hämtat ut Skapande svenska då jag föll in i gamla mönster till slut.



Efter att ha prövat niotillfem-världen och dagspendling så längtar jag endast efter mitt lugna hus på landet där jag kan skriva mina bästsäljare och en dag få mitt efterlängtade Nobelpris.



Jag hade kunnat bespara mig mycket tid och smärta om jag bara lyssnat på min inre 8-åring.

Nina

30 Mar 2012 20:12

Jag utbildade mig till förskollärare och blev färdig när jag 21 år. Arbetade som det i 1.5 år och kände sedan; är det det här jag ska göra i 43 år till? Flyttade till Israel där jag i fyra år arbetade i receptionen på ett stort hotell och sedan i sex år på en resebyrå. Flyttade tillbaka till Sverige och arbetade ytterligare fem år på resebyrå innan jag för 11 år sedan(38 år) bestämde mig för att börja arbeta som förskollärare igen.

Jag är glad för att gjorde ett uppehåll med förskolläraryrket, för nu har jag inte hunnit bli sliten (som många av mina kollegor är) och älskar mitt yrke. Hälsa Anders att han väljer helt rätt yrke!

Isabel

30 Mar 2012 20:28

När jag var barn, när man fick frågan vad ska du bli när du blir stor hade jag aldrig ngt svar, förutom att jag skulle minsann aldrig bli polis (som pappa, lång historia). Åren gick, och jag visste absolut inte vad jag skulle välja till gymnasiet, förutom att det inte skulle vara en total återvändsgränd så jag valde efter vad kompisarna valde. Under gymnsiet fick jag dock upp ögonen för grafisk teknik, har alltid älskat att måla, teckna och skulptera, så det kändes som ett bra alternativ. Efter gymnasiet lästa jag således in tekniskt gymnasium och gick grafisk/media ingensgörsutbildning. Nu jobbar jag som grafisk designer sen 14 år tillbaka. Stormtrivs med det jag gör. Men har även förstått att om jag inte kunde jobba med detta, skulle jag kunna tänka mig att bli polis! :-) fast det skulle jag aldrig få, har för dålig syn för det! Långt inlägg men kul att refleketera lite över livets val!

Fröken iDA

31 Mar 2012 13:55

När jag var liten ville jag bli lärare. Sen växte jag upp och ville absolut inte bli lärare. Skulle jobba med media fick jag för mig. Kom in på en journalistkurs, packade mina saker och insåg att jag ville nog trots allt jobba med barn. Sökte lärarutbildningen sent som tusan och kom in på efterhandssöket.



Har inte ångrat mig en sekund. Ungarna älskar jag, men det administrativa är lite tungvint ibland.



Har ingen aning om vad jag skulle göra annars! Jag har verkligen funderat, men inte kommit på nåt. Får hoppas att jag gör ett bra jobb så att jag kan stanna kvar i branchen.

Johanna

03 Apr 2012 22:29

Jag läser till sjuksköterska :) är inne på min andra termin. Jag kom på att jag ville bli det för ett år sedan, jag hade redan då ett tag tänkt att jag vill jobba med människor på något vis men det tog lång tid innan jag kom på att sjuksköterska är nog rätt för mig, och nu ser jag verkligen framåt att få hjälpa och vårda människor och finnas där för dem när de är i en situation de måste söka vård, jag älskar att träffa nya människor och hjälpa människor så jag tror det kommer bli ett bra jobb. Samtidigt tycker jag om att jobba med barn så jag hoppas att jag kan jobba som skolsköterska eller liknande i framtiden.

Skulle jag inte läst till sjuksköterska skulle jag nog bli plattsättare eller någonting med bygge att göra,inte snickare, men allt annat som har med byggen att göra, isolering, måla, tapetsera osv, tycker jag verkar väldigt roligt.

Nea

11 Apr 2012 12:56

När jag var liten, har jag sagt att jag ville bli präst(min farfar var präst) Jag jobbar nu som flyktingsamordnare i en liten kommun, och många gånger får jag klienter som kommer till mig och vi samtalar om allt, och jag inser att det inte är långt till de ord jag sa som liten. Hade jag inte gjort detta, hade jag nog bott i en stuga vid havet i skåne, skrivit dikter och artiklar, eller jobbat på någon ambassad utomlands, men vem vet..

Kommentera

Publiceras ej