Gaypappor

Inte dansa vad som hest, utan balett.

Hon har nog pappa Anders dansgener i sig, för hon dansade på tå, gjorde försök till några piruetter och dansade återigen på tå. Och travade med benen framåt, så som en häst gör:)Allt för gulligt att beskåda.

i 4 dagar, skolas han in med de 6 andra barnen, samt en förälder per barn.

De två första dagarna är man med och är väldigt aktiv.

Dag 3 och dag 4 ska man hålla sig mer i bakgrunden och låta pedagogerna ta över mer och mer.

Och sedan är tanken att dag 5 ska han gå själv och vi ska kunna finnas till hands om det inte skulle fungera.

Men det hade fungerat relativt ok idag, roligt och leka med andra barn, men lite grinig var han visst, åt knappt något till lunch och sov enbart 30 minuter.

Tänk, det blir ju en gigantisk omställning för honom med.

Idag har vi signat mäklare.

Fotografering sker redan nästa onsdag.

Visning den 12 och 13 september.

Här går det undan......

Spännande och läskigt......

Vi har köpt en större lägenhet.

I samma bostadsrättsförening t.o.m.

Huset bredvid.

En stooooor 4a, med nu ett extra rum än vad vi har, samt ett extra sovrum.

Köket och toaletterna är nyrenoverade och de andra rummen behöver bara en målarhelg med några vänner, med öl och pizza och la voila, så har man målat om 4 rum på en helg:)

Inflyttning 1 november.

HURRA :)

Så, nu ska måste vi sälja vår fina 3a.

Ska börja dra i några mäklare idag, men vi har nog redan en.

Utskriven från sjukhuset.

Mår bra.

Ny och förhoppningsvis sista operation om ca 2-3 veckor på sjukhuset.

Idag firar jag och Anders 5 år som gifta.

Grattis min älskade man....

Barnen blev superglada av att se mig.

Hela förmiddagen låg vi allesamman i sängen, skämtade, skrattade och bara va liksom.

Helt underbarrt.

Efter lunch kom några nära vänner till oss och vi gick ut på fältet och picknickade.

Härligt, varmt och behagligt.

Efter någon timme drog vi oss tillbaka till hemmet.

Jag bad Anders massera min axel för jag hade så himla ont i den.

Eftet det passade jag på att somna 20 minuter.

Då jag vaknade, var våra vänner på väg att gå och jag började frossa, huttra och frysa som bara den.

Gick och lade mig igen, tog en alvedon, och på 1 timme hade jag kommit upp i 39.9 graders feber.

Ambulans in och direkt till avdelningen.

Picclinen, själva infarten som jag har i armen, där man tar prover och där jag får min nutrition, var alldeles grönkladdig och infekterad.

Jag bara låg och skakade, andades  och var på väg att brinna upp igen.

Till slut fick man ner febern.

Detta var ju exakt samma sak som hände då jag fick akut lodförgiftning för ca 6 månader sedan, inte klokt.....

Igår var min kropp helt utslagen, nästan som urladdad. Jag sov större delen av dagen, helt slut.

Nu är jag på bättringsvägen, går på flera olika pensciliner och så får vi väl se när/om jag kommer hem.

Ska försöka pressa läkaren idag på ronden, om de tror sig veta när jag får min operation.

Vill ju gärna gå vidare med livet vårt....

Är med i familjen.

Vi gör inte så mycket.

Bara är och myser med familjen.

Gosar i sängen.

Läser.

Leker.

Och bara är.

Njuter av att vara fri från sjukhuset några dagar.

Blir eventuellt utskriven på måndag och sedan vankas 2 veckors väntan inför den nya stora operationen på Huddinge, eventuellt sista veckan i Augusti.

Sedan måste det ju fanimej bli bra.........

Vill ju fortsätta våra liv.

Elliot skolas in på dagis.

Anders börjar flyga igen.

Emelie älskar vara tillbaka på dagis igen...

Har fortfarande fruktansvärt ont, även om det är lite bättre.

Det tackar vi för..

Kram i sensommarvärmen..

Anders, Malin, Elliot och Emelie har precis varit och besökt mig på sjukhuset.

Vi pratar, skrattar och försöker verkligen göra tiden rolig för barnen.

Men, precis innan de ska gå, spänner Emelie ögonen hårt i mig och säger;

-Pappa Daniel kommer hem snart.

Och så gav hon mig en låååååång kram, medan jag grät i tysthet.

Det började med då jag låg i ambulsansen och småfnitrrades. Insåg att Anders typ hade precis packar ner exakt samma saker, som han hade bara hade packat upp i hemmet några dagar tidigare.

På sjukhuste kunde de ändå inte öra, för det var ju mitt i natten och förklarginen"ja, der är ju ändå heg, så ni vet ju ändå..... Förstår inte hur ett sjukhus, ett land, lilla Sverige, rom är välrdsberömt för sina sjukhus, inte fungerar under helgera. Man vill helst inte överbelasta de avdelningar som redan har mycket o.s.v.

Så, under natten fick jah enbart fortsatt morfin och stesotolid, fast jag föreslog man skulle göra en ultraljudsundersökrning över magen, för att se hur mycket vätskeansamling som samlat på dig. Men, det, kunde vi vänta med på tills på måndag, då den ordinarie personalen var tillbaka. Onödigt anser jag, för då försvinner redan 2 dagar.

Under dagen fick jag mer och mer ont och på ronden, tog jag återigen upp mitt förslag till röngen, eller åtminstone få träffa en smärtläkare, för nu hade jag ju mer ont än någonsin i axelns.

Han gick med på att jag skulle få träffa en narkosläkare.

Halva dagen gick och när vi sågs, undrade hon spontant om varför det dröjt så länge tills hon blivit inkopplad!!!!!

SÅ, jag fick åka ner med mamma och caroline, en av mina bästa vänner. Man hade bestämt sig för att sätta ine n smärtpump i min piccline, som jag redan har i armen.

Det tog timmar för att det starka medlet skulle börja verka och ingenting hände. Ny doktor tillkallades och då bestämde man sig för att sätta in en extra skjuts, en extra dog liksom i och med att jag haft så ont i så många timmar, utan blivit bättre. Under hela denna tiden, försvann jag in mellan sömn och vakenhet, dröm och sanningen, regnet som smattrade mot rutorna och den friska luften.

Och så, till slut, slog den extra kicken in och det var som en våg av..........frihet.

För första gången på flera dagar kunde jag andas djuapa andetag, utan att få ont.

Det var helt fantastiskt.......

Efter ytterligare några timmar fick jag komma upp på avdelningen och då hade ju mamma åkt hem för länge sen.

Vad narkospsecialistläkaren hade förvarnat mig, om att man kan få starka hallucinationer och mystiska undeermedvetdna drömmar.

Hela natten har jag drömt på tyska, fast jag kan inte ett ord.

Bara en sådan grej b.l.a.

Jag har ju fortfarande ont, men det är betydligt bättre.

Och snart är det ju mådnag igen så, :)

Det är med sådan stor värme och kärlek jag läser era alla kommentarer.

Ni är verkligen underbara.

Ni är många som be mig att inte lägga upp era kommentarer offentligt, men tack för att ni ändå skirver.

Jag har nu varit hemma i några dagar från sjukhuset.

Jag mår skit, har verkligen ont och vet inte var jag ska ta vägen.

Tar starka morfinsprutor 8 gånger om dagen, för att klara av smärtan.

Skall opereas vecka 35 på Huddinge Sjukhus.

Hos en ny specialistläkare, en mycket svårt, komplicerad och tuff operation.

Familj och släkt kommer utumlands för att närvara för att jag tyvärr återkigen sväva mellan livet och jorden.

Jag kämpar på, försöker, kan inte göra några planer, tar dag för dag.

Har avbkat våra planer, då jag skulle överraskat anders.

Vi firar snart 5 års brölllopsdag, hade bestämt vi skulle åkt till Bomans hotel i trosa och o sedan en herrgård i nyköping 2 nätter.

Fixat barnvakt och allt, bara han och jag, få komma bort lite.

Men, nu kan vi inte göra det.

Har alltdleles för ont.

Ligger och gråter när barnen inte ser.

Kramar och kryper upp i föräldrarnas och mannens famn.

Känner mig så ledsen och livet känns orättvist.

Jag hade sett fram emot att få börja leva mitt liv igen.......

Få börja arbeta igen.

Vara social.

Allt gick ju bra tills, för några dagar sedan, då jag återigen fick knallont och röntgen visade att hålet i magsäcken hade spräckt upp igen.

GÅr och väntar.

På vad?

Tar dan som den kommer.

NU ligger jag bara på en madrass i tvrummet, stirrandes i taket, lyssnar op musik, ska gå ut och köpa en glass och fortsättta ligga här och stirra i taket.

Kanske se en film

Så trött, ojämn regelbunden sömn,

så tungt morfinerad.

Ont i hela kroppen

Kräver massage flera gånger om dagen runt vänxter saxel, där jag har så ont.

Emelie kommer fram och säger, pappa daniel, inte ledsen, och kramar mig,

Tårarna sprutar.

Nej, liget suger hästballe just nu....

NU ligger det ute, två sueperfina finalägeheter til fösäljing på vår gata.

Dem har allt vi kan önska oss, samt två stora bonus, dagssol samt ett extra rum :)

Och det är bara och flytta in, man behöver inte göra ett jota med det.

Vi jar lånelöfte, men frågan är, om vi mäktar med en flytt just nu:(

Men, det hade varit så underbart och bott kvar på samma gata som vi redan gör:(

Samtidigt har jag funnit ett fint litet friliggiande villahus i Högsalen, som t.o.m skulle bli billigare, och där man kan ju bara släppa ut ungarna om man så vill.

Och ena sidan, det kan man göra ju med dem på landet, över hlelgerna om man vill.

ÅHHH; blir galen.....

En flytt är inte vad vi behöver just nu,men tänk om liknande objekt inte dyker uoo igen då.

Och just 4or där vi bor, dem går sällan åt.........

Det är just dem lägemheterna vi alla barnfamiljet vill ått.

F-UCK

Man måse ju bänka sig minst 30 minuter framför tv+n, i tvrummet på sjukhuset  om det är ett visst program man vill se. Då har man liksom markerat sitt revir och sin kanal.

Och alla vet ju att jag att jag ÄLSKAR Amazin Race på Kanal 6.

Så, ju närmare klockan blir, desto fler folk kommer det in och som vill se nyheterna.

Jag förklarar vänligt, men bestämt att det finns en teve till i det andra tvrummet och att det går alldeles urmärkt att se nyheterna där.

Det är fler än jag som vill se Amazing Race, men som vanligt, är det ju inga svenssons som vågat ta en fight.

Så, vi börjar se programmet, och vilket programmet, det är om vilka tre par som hamnar i finalen för att vinna 1 miljon dollar.

Jag ÄLSKAR programmet, dock somnade jag ifrån lite här och där, i och med att jag fortfarande tar mycket morfin och stesosolid.

Så, jag vaknar till i en oaus, kanske sovit någon minut, var på den där mannen från från första början sade; ska man verkligen behöva se sådan här pausreklam skit eller kulturskit?

Jag sätter mig uoo, kan inte tro mina öron och svarar stenkoolt; ( Du, i flera veckor har vi vanliga människor fått stå ut med ert jälva Vm, Em och och Friidrottsgalor och jag vet inte vad mer för skräp som kulturrogram fått avstå för att visas för,  men att kalla ett tv programm som handlar om välrdens kultur skulle vara ett skräprprogram, så säger det mer om dig än om mig. Och som jag sade förut, vill du titta på nyheterna, så kan du sätta dig i lilla rummet och titta på nyheterna, där visas nyheterna flera gånger om kvällarma.

Ingen av de andra svenssons sade något.

Men, ingen ska fanimej komma och störa sig på mig och mina tvprogram.