Måndag förmiddag, Ersta Sjukhus, i väntrummet, 2 pensionärer sitter och tittar på den fantastiska utsikten över Stockholm. Fjällgatan är ett måste om man är turist i Stockholm. Så vacker utsikt över huvudstaden.........
Jag och mamma sitter bredvid paret och väntar på att få träffa min läkare.....
Läses bäst högt, och lågmält som om du tog dina sista andetag och är helt ointresserad...
Kvinnan - Jaha, där kommer en till buss.
Mannen - Ja, och vänder blad i tidningen Metro.
Paus.
Kvinnan - Och där är en tlll buss.
Mannen - Ja, där ser man
Paus.
Mannen - Och nu kommer det en till.Verkar vara tyskar?
Kvinnan - Är det inte japaner?
Mannen - Vet inte. Men det är i alla fall en till buss.
Måndag eftermiddag, Jag på väg hem från Södersjukhuset, buss 164.
2 barn i åldern 4 sitter bakom mig och leker en lek som tydligen går ut på att man ska samla ihop så mycket pengar som möjligt, beroende på hur glänsande bilarna är som de ser.
Läses bäst högt, utifrån ett barns perspektiv :)
Flickan - Åh, en buss
Pojken - Åh, en till.
Pojken - En Silverbil
Flickan - En guldbil
Pojken - Jag så en till. Woow, då får vi mer pengar.
Flickan - En vit bil. Och en gul bil.
Pojken - Nej, en svart taxibil.
Flickan - NEEEEj, alla vet ju att svarta bilar ger avdrag i pengar.
Flickan - Men titta, en bil. Den är mörkblå, men det är lite ljusblått i den.
Pojken - Och solen glänser i den, så det ser ut som en silverbil
Flickan - Ja, men då är det ju en silverbil, så då får vi pengar för den.
Och så fortsatte dem.
Underbart, eller hur:)?
Puss och Kram till er,
alla fantastiska Mödrar.
Tack för att ni alltid finns där,
stöttar oss,
vakar över oss,
tar hand om oss
och älskar oss för dem vi är....
Vi Älskar Er!!!
Daniel och Anders
OM du har vägarna förbi Årsta torg,  den 29 & 30 MAJ, ALLTSÅ i morgon lördag och söndag, typ någon gång mellan 9-17, kommer vi stå på marknad/loppis och säljer begagnade fina barnkläder, samt böcker och dvdér för vuxna. Allt ska bort och till billigt pris. Vi behöver varenda krona och så är det alltid roligt att träffa folk. Trotsa regnet och kom och säg hej och köp någon present till någon vän, eller varför inte till dig själv...
Hahaha, känns som denna barnblogg blivit mer och mer en matblogg. Ni får säga till om det blir för mycket mat. Men som försvar, att laga mat, hjälper mig att ta mig igenom min fasta, hur märkligt det än låter....
Efter att ha varit inne större delen av dagen igår, fick jag för mig att gå ut och handla råvaror för att laga mat, mitt i ösregnet.
Så jag tog farmors gamla dra-maten och gick upp och handlade i två olika matbutiker.
När jag kom hem, 500 kronor mindre på kontot, med typ fyra fulla matkassar, hade jag fortfarande ingen aning om vad jag skulle laga.
Vad jag dock visste var, att jag ville ville laga mycket mat, för våra grannar har fått bebis och jag ville laga en liten festmåltid åt dem. Och även spara lite åt oss. Samt en matlåda till kokerskan Pia på förskolan (som jag berättat om tidigare:)
Så, jag började och här kommer receptet;
Färska kycklinglårben, jag hade gjort 15 st.
Där gjorde jag ett hål, mellan köttet och skinnet.
Pressade in chevreost.
Kryddade med kycklingkrydda, olika salter med smak av citron, rosmarin och chili och färsk persilja över kycklingen.
In i ugnen, 170 grader ca 60 minuter.
När det gått ca 35 minuter (man får gå på känsla), hällde jag över denna sås över kycklingen, samt att det täckte hela plåten;
Passerade tomater på burk
5 dl vispgrädde.
Krydda med MYCKET timjan (något Anders lärt mig)
Vitlökspulver, svartpeppar och ca 6 stora teskedar socker.
Koka upp försiktigt och smaka av.
Låt såsen få vila lite innan du häller den över kycklingen.
Vad som sedan viktigt är, de resterande 25 minuterna av kycklingen i ugnen, är att ösa såsen över kycklingen, ca vart 5:e minut.
Annars kan den bli för torr och bränd, och det vill ju inte...
Kolla noga att kycklingen är genombakad.
Till detta gjorde jag potatisklyftor, rödlök i ringar och hackade morötter i ugnen, med olika oljor, rosmarin, timjan, återigen, salter i olika smaker, in i ugnen, 170 grader, ca 1 1/2 timme. Även här är det bra om man rör då och då.
Till detta serveras vitlöksbröd.
Jag köpte ett grövre tunnbröd, delade dem i trekanter.
Olijolja, solrosolja, färsk persilja, vitlök och lite salt. Samt blanda i flytande smör.
Pensla över bröden och in i ugnen ca 10 minuter på 200 grader.
Mmmmmmmm, anders, emelie och mamma ska få denna måltid till middag ikväll, och grannarna får den till lunch.
Hoppas du tycker om det, för det doftade och smakade underbart.....
mina kreativa tankar och händer....
För första gången på flera månader har hjärnan börjat spinna loss på vad för projekt jag skulle vilja göra...
Det är väl ett friskhetstecken eller?
Fått tillåtelse från min läkare att då och då få lägga en chokladbit på tungan och låta den smälta,
inte tugga, bara få smälta.
LYCKA, då man är fastande :)
Elliot går nu helt fritt, ramlar fortfarande lite, men på bara en vecka, är han så stadig
Och Emelie pratar, från morgon till kväll.
Nya rutiner, nya ord varje dag.
Blir rörd varje kväll då hon fått välja sin två nappar,
så kommer hon springandes till mig
pussar mig, säger god natt och jag säger att jag älskar henne.
Jag älskar dig, säger hon med ett leende och skratt och springer till sovrummet.
Barnen är helt fantastiska.
Så orädda och oblyga.
ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet) kommer kväll och morgon och sätter och tar bort min nutritionsdropp, spolar rent, tar prover och sådant.
Bägge barnen är helt fascinerade över sprutor.
Så de hat fått flera styckna egna, plastsptrutor och springer runt och ska ge varandra och oss medicin.
Och så gör de ett psch ljud då de låtsas spruta in medicin i armen.
Hahaha
Här kommer de bilder jag utlovat :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår, anordnade vår förskola en gårdsfest för att välkomna våren och sommaren. Det har dem varje år.
Mycket trevligt, med tårta, saft, ballonger, utsmyckningar på gården, trollkarl och lotterier.

Barnen älskar det, likaså vi föräldrar. Roligt och träffas och umgås lite mer och prata och liksom bara vara.

Jag hamnade i ett samtal med underbara Pia, kokerskan, som jag tyckt om från första stund.
Vi utbytte lite recept och fann att vi hade en del gemensamt.
Bland annat Havsaltet med tillsatta smaker från Falksalt.
Jag måste verkligen rekommendera dem

Smakerna finns I;
Naturell
Citrus
Rosmarin
Wild Garlic
Smoke
Chili
Karl Johan.

Jag har köpt hela serien :)

Pia är så gullig. Jag fick provpåsar på andra kryddor. Hon berättade att hon även läser min blogg (tack och vad roligt ) och att hon hade lagat ett recept som jag lagt upp här för en tid sedan. Och att hon tyckte väldigt mycket om det. Så pass mycket att hon t.o.m hade lagat det till alla barnen på förskolan. Jag blev lite glad och stolt.

För, vad jag har kommit fram till, enda sättet för mig att ta mig igenom min hunger och matkoma, är att laga mat. Inte bara för att underlätta för Anders, men för att jag känner mig bättre och starkare. Och det är roligt...Har aldrig tittat på så mycket matprogram som nu och läst recept. Det stora nöjet, är att smaka av, bara genom att slicka på maten och njuta av smaken. (1 månad kvar av fasta Daniel, bara 1 månad kvar av fasta)

Anders är så glad, för att slippa laga mat, vilket han nu gjort i 9 månader, samt att bli så gott bortskämd med underbar lagad mat.

Igår bjöds det på;
 
Falukorv, som jag hade späckat med getost däremellan, Wild Garlic saltet, flytande smör över, timjan och rinnande honung över allt.
In i ugnen i c 20 minuter på 175 grader.
Serverades med makaroner och gurka. (Emelie älskar gurka)

Ser att TV4 söker folk till Hav 8 hos mig, ett matagningsprogram, där amatörer lagar mat för en kväll. Älskar programformatet. Men vet inte om jag skulle våga ställa upp...

Bilder från gårdsfesten kommer om några dagar.
Min datorsladd till macen är nämligen trasig, därför kan jag lägga upp bilder för tillfället.
Men, förhoppningsvis blir den färdig idag.

Då ska ni få se på bilder.......

Solen skiner, ska in i dag och "luncha" med min bästa väninna som snart ska bli mamma.
Igår kväll, hade vi ordnat barnvakt och koordinerat med ASIH som kommer om kvällarna för att sätta nattdroppet på mig.

Stockholm Stadsmuseum har nämligen en fotoutställning om kärlek som berättas b.la. genom bröllopsbilder. Den första bilden som är arkiverad är från 1880 och sedan följde utställningen fram till idag.

Utställningen avslutas med mitt och Anders bröllopsfoto. Den utställningsansvarige ville gärna ha ett samkönat par och frågade runt bland sina vänner, varav en av dem hade varit på vårt bröllop och även sett bröllopsfotot. Så hon föreslog oss och tja, resten är historia.

Igår hade jag klätt upp mig i mina nya inköpta finbyxor, och jag var så stolt över mig själv. Jag kände mig så snygg och ännu märkligare, frisk. Jag har inte klätt upp mig på månader. Jag kände mig som en frisk människa, och inte som en sjuk individ. Jag får ju inte drica, men jag gurglade runt champagnen i munnen och diskret spottade ut det i ett annat glas :)

Efteråt satt vi på en bänk vid slussen och pratade, njöt av friheten och kvällen.

Även om vi bara var borta 2 timmar, så betydde det enormt mycket för oss.


Så, om ni vill se vårt bröllopsfoto, hänger det där från den 22 maj till 29 augusti.

Stokholms Stadsmuseum är gratis och är en helt underbar miljö att vistas i. Fina utställningar, vacker omgivning och även ett bra café som är värt att nämna.

Bilden på mig kommer upp om en dag eller två....


Igår var jag, mamma, anders och Elliot i nya fina Liljeholmsgallerian för att shoppa lite.
Efter ett tag, behövde jag gå på toaletten.
Betalar fem kronor och börjar mitt besök med att tvätta händerna.
Det är rent, fräscht och luktar gott på hela toaletten.
Där är även en städtjej som städar toaletterna.
Det är unisextoalett, så man kan välja viljet bås man vill.
Ni vet, sådana där bås, där det är öppet längst net och upp till.
Jag AVSKYR sådana toaletter, för jag vill inte att andra ska höra när jag bajsar eller pruttar.
Känns som en ganska privat sak.
Dessutom behövde jag tömma min dränagepåse, som jag har fastsurrad kring mitt ben, som går från en slang i magen, för att tömma mig på bakterier och innestängd vätska.
Jag ser att det finns en handikapptoalett, så jag går mot den.
Då säger städtjejen att den får jag inte använda, utan att jag måste använda de vanliga toaletterna.
En LÅÅÅÅNG diskussion pågår mellan oss där hon förbjuder mig att använda handikapptoaletten och jag ifrågasätter varför jag inte får använda vilken toalett jag vill. Jag har trots allt betalt 5 kronor.
Hon är otrevlig och vägrar ge mig namn och nummer till hennes chef, då jag ber att få prata med ansvarig.
Jag säger återigen att jag vill använda handikapptoaletten.
Då säger hon;
- Den är bara för handikappade, och du ser inte handikappad ut.
- Jaså, inte? Säger jag och drar upp skjortan och visar mitt dränage och påse på benet.
Hon ber så hemskt mycket om ursäkt och säger att jag mer än gärna får använda handikapptoaletten.
Jag avslutar diskussionen med att säga att hon inte har någon som helst rätt att tala om för kunderna vilken toalett man får använda eller inte och att alla kanske inte vill dela med sig att man är handikappad. Vilket jag i detta fall.
I alla fall i lättare benämning.
Ringde driftansvarig för gallerian när jag kom hem och återberättade allting och han berättade att de haft problem med personalen och att han skulle ta upp detta.
Kände mig genast mer tillfredställd.
Men fortfarande förnedrad....
Häromkvällen lagade jag mat till familjen.
Emelie ville sitta på diskbänken och titta på.
Anders kom in i köket och pussade mig.
Då ville Emelie också ha en puss.
Så då fick hon en av pappa Anders.
Och sedan ville hon ha en av pappa Daniel.
Och sedan ville hon att vi alla skulle pussas alla 3.
Och sedan bara pappa Anders och pappa Daniel.
Och sedan alla igen.
Och sedan skulle vi turas om och pussa henne på munnen.
Vi höll på i säkert 4-5 minuter bara och pussas och skratta
På kvällen när Emelie skulle gå och lägga sig, sade jag, Pappa Daniel älskar dig.
Då svarade hon, Jag älskar dig. God Natt, Hej då och gick och lade sig.
KÄRLEK
ÄR LYCKA FÖR MIG ATT HÖRA NÄR EMELIE SKRATTAR,
ATT SE ELLIOT GÅ,
ATT KYSSA MIN MAN GODNATT,
ATT HA VÄRLDENS BÄSTA FÖRÄLDRAR OCH VÄNNER
OCH ATT BARA FÅ VARA HEMMA

Efter 8 månaders svår sjukdom, fortsätter den.
Jag har nu i alla fall fått komma hem. Hem, till mitt hem, min familj, mina saker.
Jag är fri om dagarna och om kvällarna kommer ASIH (Avancerad sjukvård  i Hemmet) och sätter mitt nutriotionsdropp, som går hela natten. På morgonen kommer de och plockar allt, tvättar och rengör och lägger om alla sår och infarter.
På så vis är jag fri om dagarna.
Jag kommer inte få äta eller dricka på 3-4 månader, allt för att magen och magsäcken ska få vila. Förhopningsvis kommer hålet i magsäcken på så vis läka ihop av sig själv. Om inte, kommer man genomföra en väldigt avanceras operation på Huddinge Sjukhus i Augusti/September.
Alla planer har lagts på is. Återigen. Ingen GranCanariaresa. Kanske ingen bilresa.
Det handlar om att vara på landet, vila och ta igen mig.
Jag är trött, mycket trött.
Det kommer verkligen bli en prövning att inte äta. Midsommar utan jordgubbar. Sommar på landet utan grillat kött och hallomi.
Men, jag är säker på att jag kommer stå ut på något vis, och kommer kunna ta mig igenom det.
Vissa dagar känns förjävliga, orättsiva och helt enkelt skit.
Vissa dagar mår jag bättre och försöker enbart ta mig igenom dagen.
När jag mår som sämst, tänker jag på familjen, att jag måste bli frisk och stark för deras skull.
Sjukskriven, kanske resten av året??? Vad göra med all tid?
Kanske skriver jag den där barnboken i sommar, om två pappor som skaffar barn....
några steg.
och sedan så glömmer han bort sig, så ramlar han på rumpan.
Och så på´t bara igen, resa sig, gå några steg och sen sitta på rumpan.
FÖr härlig syn :)
vita sjukhuskorridorer
provtagningar
febertagning
stirrandes ut genom fönstret
samma utsikt
tung andning
den köpta blomman i present blommar för fullt
läst ut alla skvallertidningar
sett typ alla dvderfilmer från biblioteket
samma rutiner varje dag
fina mamma och pappa som kommer och besöker mig varje dag
läkare som inte vet hur de ska gå vidare med mitt fall
proverna börjar vända till det positiva
saknar barnen så
Elliot har börjat gå flera steg, något jag missat
Emelie pratar och sjunger för fullt
Sjukskriven ytterligare 3 månader.
GranCanaria resan inställd
Kanske orkar vi med en liten bilfärd genom Sverige hos vänner istället
Svårt att inte kunna planera sitt liv
Kuratorsamtal
Hemlängtan
Pendlar mellan ledsen, glad och nollställd.
Humöret är satt på paus, eller överlevnad som kuratorn säger.
Fastandes i 2 månader.
Nutritiondropp kommer ges nattetid.
Inte dricka eller äta på 2 månader.
Ingen midsommar med jordgubbar
Ber till övre krafterna att såret i magen kommer läka ihop av sig självt.
Läkarna ska ha en speciell konferens om mig i veckan, med flera läkare från andra sjukhus
Får se vart det landar någonstans
Livet känns orättvist, det var inte så här det skulle bli
Livet är satt, återigen, på paus.
Försöker hålla humöret uppe, svårt, men försöker.
Mina vänner, familj och barnen, är det som får mig att hålla mig uppe.
Tack för att ni finns.....
sjuk.
Det är som om kroppen skjuter ifrån sig läkningen.
Operationerna har ju gått super bra, men det är när kroppen ska läka, som om om den inte orkar eller vill.
I morgon, har vi hållt på exakt 8 månader.
Tar på krafterna.
Det läckert alltså återigen från hålet i magsäcken, samt att det spruckit två varbölder, som kommit ut.
Fått 1 1/2 liter nytt blod, känner mig som en vampyr.
Mitt mentala tillstånd är satt i pausläge, eller överlevnadsläge. Skitsamma vad det är för läge, men jag känner ingenting, är helt tom, nollständ, dränerad på känslor.
Ledsen för min skull, mina föräldrars, vänners, men framförallt, för anders och barnen. Han har det inte lätt, min stackars man.....
Planen är att gå på flytande dropp i 6-8 veckor, och hoppas att magen läker ihop av sig självt, efter allt vad den varit med om. Fått en portabel inopererad i armen på mig, där droppet kan gå in, där man kan ta prover och ge medicin och så. Vi ska ordna så en sjuksköterska kan komma hem till mig eller till landet, beroende på var jag ä, och sätta nattdropp med nutrition, så blir jag på så vis, relativt mer rörlig om dagarna.
Och att bara få vara hemma, också viktgit för läkningsprocsessen.
Läkararna sliter sitt hår, de vet inte heller vad de ska göra. De ska hålla en specialkonferens om mig i veckan, alltid nåt....
Så, tills dess, andas in, andas ut.....
Återigen.....