Jag räknade ut att jag flyttat 12 gånger på 13 år.
Anders 19 gånger på lika många år.
Igår fredag;
fick vi nycklarna till vår nya lägenhet.
Då vi köpte vår nuvarande 3a för tv år sedan, var det vad vi hade råd med.
Vi visste redan då att det bar för litet.
Så, vi fann denna 4a, i samma bostadsförening, huset bredvid, en stor 4a.
Så, nu håller vi på och tejpar, grundmålar och målar.
Denna gång målar vi faktiskt allting i vitt.
I alla andra lägenheter har vi alltid haft någon fondvägg eller tapeter, men denna gång, vi orkar inte.
Vi är så trötta.
Så, det blir en bas i vitt och sedan kan vi ju alltid måla om eller tapetsera eller så.
Idag, lördag, kommer typ 7 personer och hjälper oss att måla.
I morgon är vi nog 4 personer.
Flytten går nästa lördag och då är vi nog 18 personer som hjälps åt.
Emelie vill sova med Elliot, så hennes tänkta rum, gör vi om till ett stort lekrum.
Jag tror att inom kort framtid kommer hon vilja sova själv.
Vi kommer arbeta mycket med detaljer istället, i färg och form.
Lägenheten är fin, men visst, det finns ju alltid saker man vill ha.
Som gärna badkar och tvättmaskin/torktumlare.
Vi har superbra tvättstugor i husen som fungerar väldigt bra.
Men, man kan ju alltid drömma.
Badrummen är också fina, men inte riktigt exakt vår stil.
Så, man får väl ta en sak i taget.
Byt ut allting succésivt.
Saken är i alla fall den, nu har vi en stor och rymlig 4a, som vi kan bo i för resten av våra liv om vi vill så.
Barnen kommer få varsitt rum, vi älskar området, nära till allting, förskolan och eventuellt blivande skola.
Och priserna på lägenheter i området, kommer nog aldrig gå ner de kommande åren om vi vill sälja och flytta vidare.
Det finns storartade planer på att bygga nystadsdel vid fältet som ligger här bredvid, vilket leder till att detta kommer bli en viktig knutpunkt = bättre priser.
Så, nu ska vi försöka göra det bästa, så att denna lägenhet blir så underbar och mysig som helst, så vi kan slå oss ner, i lugn och ro, och få en nystart efter allt vi varit med om.....
De sista månaderna har frågan kring surrogatmödraskap, verkligen blommat upp.
Mycket tack vare några medlemmar inom vår förening, www.surrogat.nu som engagerat sig i olika tvprogram, radio och debattartiklar. Inför valet var vi många som var aktiva på olika sätt och vis.
För några veckor sedan, blev jag tillfrågad om jag ville medverka i Agenda för SVT.
Tydligen visar det sig att jag blivit påhoppad, ifrågasatt och angripen i en ny bok som kommit ut på marknaden som handlar om prostitution och surrogatmödraskap.
Denna bok, enligt författaren själv, är helt baserad på second information och andras studier och artiklar. Hon har i många fall alltså själv inte varit i kontakt med personer eller själv gjort egen journalistik. Hon hänvisar till mig och mitt "fall", där hon uppger en hel del sakfel. Hade hon ansträngt sig mer och gjort bättre efterforskningar, eller ens kontaktat mig personligen, så hade hon funnit rätt information. Istället trycks en bok som är full av fel.
För någon vecka sedan blev jag inbjuden att delta i Tv4´s program Kvällsöppet för att diskutera frågan kring surrogatmödraskap. Först tackade jag ja, men efter att ha pratat med mannen min, avstod vi.
Saken är den, att vi gjort så enormt mycket medialt arbete i flera år, liksom många andra, i denna fråga och nu börjar även fler göra det. För respekt för våra barn, känner vi att måste skydda dem.
Att medverka i tv, ger en enorm genomslagskraft och man blir fort igenkänd. Tro mig, jag vet:)
Känner inte att jag orkar bli igenkänd på Ica då jag handlar mjölk, tillsammans med barnen.
Barnen börjar bli så pass stora nu, så att de går att känna igen.
Visst, ni som följer oss på bloggen, vet vilka ni är, men ni är också unika och trogna läsare och ni som är nya, välkomna.
Men, ni är enbart några hundra, jämfört med tv som är hundratusentals tittare.
Så, vi har bestämt oss för att lämna över stafettpinnen till andra och avsluta vårt mediala arbete genom att jag ska slutföra min barnbok om VÅRA barns historia.
Boken handlar om våra barns resa, om barnlängtan.
Ingen författare eller journalist ska komma och påstå att jag inte förtjänar mina barn och att jag utnyttjat en kvinna. Att skaffa barn är en självisk och egoistisk handling. Och det står jag för. Och vår surrogatmamma älskar att vara gravid och älskar att hjälpa andra. Det är hennes eget val, väl införstådd med de risker en graviditet innebär samt fullt medveten om att det inte är hennes barn.
En mamma, är något man är i ens vardag, en familj, någonting man skapar.
Våra barns surrogatmamma kommer ALDRIG vara deras mamma, utan en bärare, en givare.
Vi är barnens pappor, pappa och papsen.
Vi ger barnen kärlek, allt de förtjänar, uppfostrar och strerar deras viljor emot, precis som andra föräldrar.
Vi älskar våra barn och sätter dem före oss själva.
Vi skulle ge våra liv för dem.
Så, kom inte och säg att jag berövat deras kommande lyckliga barndom och att jag förstört dem, bara för att jag har tagit deras mamma ifrån dem.
Våra barn är efterlängtade och planerade barn, fulla av kärlek. På vilket sätt kan det vara fel?
Sedan 2 kvällar och nätter sedan, har Emelie börjat gråta, skrika och gråta i sin sömn.Vi har burit in henne till oss.
Oftast är hon inte riktigt kontaktbar och vi har förstått att hon har ont av sina två sista bakersta tänder som kommer.
Som förälder är det oerhört svårt att se sitt barn lida och att riktigt kunna hjälpa till.
Vi har en speciell tandgelé som vi köpt utomlands, som dämpar smärtan i munnen.
Och en Alvedonsupp i rumpan brukar vända det hela. Men sedan, några timmar senare, så börjar allting om igen,
kan hålla på allt mellan 10-30 minuter, nästintill helt hysteriskt och som sagt, nästan okontaktbar.
Läste om någonting som heter nattskräck.
Att barn i hennes ålder (snart 3 år) kan fastna i sin dröm och att man som vuxen egentligen ska vara passiv och inte ingripa. För i sådana fall kan barnets undermedvetna göra om våra kramar till exempelvis att det är en häxa eller något ont som försöker fånga henne.
Kommer ihåg när jag och min familj var i Florida och vi skulle åka katamaran till Bahamas. Det blåste så på havet och båten studsade som bara den och nästan alla vi ombord låg helt utslagna och spydde. Än idag klingar mammas ord att hon kände sig så makt och hjälplös för att hon inte kunde hjälpa sina barn mer, som låg och spydde, för hon gjorde detsamma. Tror faktiskt inte ens att mamma har åkt båt sedan dess, och detta vart typ 1988 eller 1989. Inte ens stora kryssningsfartyg klarar hon av att åka idag.
På morgonen vaknar Emelie glad, pigg och lekfull och när man frågar henne, kommer hon inte ihåg någonting. Hon säger sig ha sovit i sin egna säng hela natten och vill gå till dagis och har inte ont i munnen mer.
Nåja, någon som har tips eller råd hur vi ska göra med Emelie?
Igår kväll invigde jag motorvärmaren.
Jag hade ställt in klockan och allting, för att ha en varm bil i morse.
Det var första gången jag kopplade in sladden mellan bilen och själva motorvärmaren.
Häftigt.
I morse, då vi åt frukost, tittade jag ner från fönstret på bilen som stod på parkeringen.
Men, till min förbryllning, såg jag att den var full av frost, och inte alls uppvärmd.
OCH ATT SLADDEN VAR BORTA.
Någon hade alltså stulit sladden.
Blev lite ledsen och tyckte det var en onödig stöld.
Men när jag kollade närmare var inte ens låset till motorvärmaren uppbrutet.
När jag några timmar senare gick förbi bilen, såg jag att sladden var på plats och ikopplad.
Till min stora förvåning.
Så, jag har kommit fram till att någon av mina bilgrannar, har lånat min sladd i morse ( för vi har alla nycklar till motorvärmarna ), värmt sin egna  bil och sedan satt tillbaka sladden. Det var snällt gjort.
Men du får gärna köpa dig din egen sladd. För tänk, nästa gång, då kanske jag redan har åkt och då får du stå där med kall och frostig bil.
Emelie verkar må mycket bättre, ingen feber kvar.
Elliot vaknade upp efter lite skrik, och sedan övergick till sitt glada humör med stoooort leende.
Labradoren går runt mellan barnen för att få deras uppmärksamhet.
Till slut lägget han sig mellan em, på rygg och blottar sig.
Det är trygghet det.
Mannen sover efter en lång flygning igår och han var hemma efter 01.30 i natt.
Och jag?
Själv sitter jag och bara myser och tittar på barnen och skriver detta inlägg.
Skymning över stadsdelen.
Bå himmel.
Idag ska jag till kuratorn och sedan kommer mamma återigen för att hjälpa mig med barnen.
Och mannen ska iväg och flyga igen.
Tror att Emelie får gå till dagis ändå, hon har ingen feber och är sig själv igen.
Tja, det blir nog en bra dag det här, eller?
:)
Mannen blev utkallad att flyga till Malaga och landar sent i natt
Dagis ringde och sade att Emelie var trött och hade feber.
Vi har haft en underbar och mysig eftermiddag med att läsa böcker, äta glass, rita och titta på tv.
Hon mår lite bättre, men är fortfarande varm och lite loj.
Mamma är på väg, hon ska hämta Elliot och äta middag med oss och hjälpa mig.
Jag försöker fortfarande att inte lyfta allt för tungt.
Bra och ha en mamma som man kan lita på.
Just det ja, idag köpte vi Emelies julklänning på Barnaskaran i Årsta.
Såååååå fint.
Nu behöver vi bara finkläder till lillprinsen......
Regnet strilar ner utanför fönstret
Segt Humör
Tung i huvudet
Packa
Rensa
Sortera
Packa
Packa
Packa
Resna
Sortera
Sååååå tråkigt....
Men, det måste göras.
Om 2 veckor går flytten....
Det var en gång en man i sina bästa år.
En morgon, vaknade han långt före sin käre familj.
Han smög runt i lägenheten, för att inte väcka de.
Han gick in i sina barns rum och såg på de hur de låg där och sov.
Djupa andetag.
Dottern i ena sängen och sonen i den andra.
Ett svagt blått sken från nattlampna, lyste upp rummet kallt och intetsägande.
Gosedjuren stirrade på mannen, leksakerna låg i djup sömn de med, väntandes på att snart få bli lekta med.
Mannen sänkte sig över sina barn och kysste dem på pannan och stoppade om dem ordentligt.
Sedan smög han in i sovrummet och satte sig bredvid sin sovandes man.
Tunga, djupa andetag.
Vilken fin man jag har; tänkte mannen.
Så trött han har varit och är.
Bäst att låta honom få sova vidare, han behöver all sömn han kan behöva för att orka med allting.
Mannen smög återigen ut.
Insvept i sin värmande morgonrock, tittade han ut över den stora gården, tunnelbannan och Globen i horisonten.
Likt glidande rymdskepp ur sin kurs, svävar tunnelbanan fram.
Det enda som syns är ljuset inifrån vagnarna, hur de lyser upp i det mörka.
Stockholms första snö har fallit under natten.
Mannen ler och skrattar till tyst för sig själv.
Det var länge sedan han hade sett denna syn.
Den första snön....
Han tar på sig tofflorna och går ut på balkongen.
Här och där lyser det i folks fönster i de andra husen som omger hans eget.
Andas in.
Andas ut.
Det är en speciell doft av den första snön.
Kallt, krispigt och kittlar till i näsan.
Mannen stänger dörren om sig, tänder några ljus och slår sig ner i fåtöljen.
Tystnad.
Det enda som hörs är hundens djupa snarkningar och små flämtingar då och då.
Och så köksklockan.
Tick, Tack.
Tick, Tack.
Tick, Tack.
Tack.
Tack. Tack.
Tack. Tack. Tack.
Tack för att jag har livet i retur.
Åter.
I 13 månader har jag varit svårt sjuk, vidrört döden två gånger.
Mycket har gått mig förlorat, men mycket nytt har jag funnit.
Häromdagen på återbesöket fick jag reda på att alla mina värden på blod, natrium, salter och inflammation/infektioner är normala.
Normala?
Vad är normalt?
Normala värden för en fullt frisk man i min ålder.
Kände hur tårarna började falla nerför kinden.
Jag slängde mig kring läkarens hals och gav honom en kram.
Lite reserverad, men glad, kramade han om.
Även han har genomgått denna resa med mig och lidit med mig.
Normala.
Frisk?
Jag?
Så här bra provresultat har jag inte haft på över 14 månader.
Och nu börjar en lång rehabilitering.
Med god mat, träning och sjukgymnastik.
Sjukskriven till den 2 januari.
Jag ber för livet, att jag aldrig ska behövas genomgå en liknande svår sjukdom.
Sakta, börjar familjen finna sin form igen och rutinerna återigen falla på plats.
Tack!
Tack alla ni för ert fina stöttande och kärlek under den svåra tid vi haft bakom oss.
Tack ( utan inbördes rangordning ) MAMMA, Pappa, Moster med Man, TeaterMalin, UmeåMalin, Tommi, Markus, Rita, Cilla, Therese, Martha, AnnaCarin, Mikko och Magnus,  Anita, Virre, Grannarna, Kosmos, min Älskade Man och alla andra. ( Och även ni som inte nämnts )
Tack Bror som flög över Atlanten för att besöka mig, likaså mina kusiner från utlandet.
Tack Siri för att du pratade med min man utanför Huddinge Sjukhus.
Tack Jeanette från Sundsvall som följt oss från början.
Tack Pia för dina kommentarer.
Tack alla ni alla, Alla ni som kommenterar och alla ni som inte gör det.
Jag vet att ni är många som följt mig/oss.
Denna blogg kommer nu återigen förändras och återgå mer till sitt original:)
Ikväll firar jag och mannen med att gå på bio och sedan äta middag ute :)
TACK LIVET!!!
Bilden tagen 22 oktober 2010. klockan 06.37 på morgonen....
Nej, jag lever, det är lugnt, men tack för omsorgen och tanken.
Anledningen till bristen av nya inlägg, är för att jag är fokuserad.
Fokuserad på att bli frisk, läkning och att leva.
Fokuserad på att söka jobb.
Fokuserad på att packa, rensa och sortera inför vår flytt som går av stapeln om mindre än 3 veckor.
Fokuserad på att räcka till, inte bara som medmänniska utan som pappa och äkta make.
Fokuserad på att upptäcka nya sidor hos mig själv, genomgår en enorm transorformering, vet inte vart det slutar.
Fokuserad på att faktiskt ta vara på varje dag.
Ute med hunden.
Ser den första frosten på fönstren och bilarna.
Igår snöade det vid södra infarten mot Stockholm.
Njuter av hösten så mycket jag bara kan.
Älskar färgerna på träden.
Djupa andetag.
Frisk doft....
Denna helg arbetar mannen från morgon till kväll.
Vilket betyder att vi fått göra om en del här hemma i och med att jag inte få lyfta barnen
Elliot sover mellan oss, så han kan ta sig upp och ner i sängen själv.
Istället för att sitta vid köksbordet i deras höga barnstolar, äter vi måltiderna vid det låga soffbordet och deras leksaker.
Idag, lördag; blir det lek med vänner till oss i Äppelparken med korvgrillning.
Min fina mamma kommer förbi för att hjälpa mig med barnen, blir superbra...
Imorgon, inga planer, ta det som det kommer....
Ha en bra och fin helg...
Vad våra barn skulle kalla oss, är något vi diskuterat i flera år.
Att ordet mamma heter just mamma är inte svårt att förstå.
Barnets första mumlande i munnen är mmmmm , som skapar ordet mamma.
Därför heter mamma just någonting på boktstaven mmm runt om i världen.
Att barnet sedan ska lära sig bokstaven p, är svårare, och därav blir ordet pappa svårare och följer sig naturligt senare att vänja sig att säga.
I början kallade vi oss för Pappa Anders och Pappa Daniel, någonting som Emelie snabbt kom att konvertera enbart till Anders eller Daniel.
Detta tyckte vi inte om, så sedan ett tag tillbaka, har vi gjort om våra namn till Pappa och Papsen. Anders är Pappa och jag är Papsen. Någonting hon vet och använder, men ibland säger hon Anders och Daniel, då hon vill vara mer specifik.
Några vänner till oss har enbart kallat sig för pappa. Bägge heter Pappa.
Och barnen ropar pappa då de behöver en pappa.
Rättare sagt, då de behöver en förälder.
Vill de ha en specifik pappa, kallar barnen dem vid namnet.
Men det är sällan, för de vill bara ha en förälder, spelar ingen roll vem av dem det är, bara att en förälder kommer.
Och när Emelie är supertrött, ledsen och gråter, ropar hon MAMMA. Någonting hon lärt sig från dagis :)
Det är väldigt intressant.
Inom heterovärlden, blir det ju automatiskt mamma och pappa för att det är betingat till könet.
En kvinna : Mamma, En man : Pappa.
Medan inom Regnbågsvärlden har man funnit andra lösningar.
Vet att Många lesbiska kallar sig för mamma och mamsen.
Eller Mamma Namn eller Mamma Namn.
Tycker det är roligt med detta tänkande, utifrån ett queerperspektiv.
Det är först nu när Emelie snart fyller 3 år, som hon börjar bli mer specifik i välja mellan pappa eller papsen.
- Emelie, kom så byter vi blöja, kan pappa säga.
- Nej, säger Emelie, vill att papsen byter.
:)
Helgen bjöd på fint väder och  mycket parklek med barnen.
Anders fann övertäckbyxorna som han köpte förra året.
På så vis, kunde jag leka i sandlådan med barnen.
Underbart.
Igår var vi i en park, där det var barnkalas.
De grillade korv, mmm, vad det luktade gott.
Blev inspirerad att göra samma sak nästa helg.
Ska bjuda över några barnkompisar, leka i park och grilla.
Trevligt.
Mannen jobbade igår och kom hem sent i natt.
Lite trötta är vi nu på morgonen.
Klar himmel och blå sky och solen skiner fint.
Vilken underbar dag.
Själv ska jag koncentrera mig på två jobbannonser för nästa år.
Ska också bli kul att försöka knäcka mig själv i försäljningsargument om varför man ska välja just mig för jobbet, samt utforma ansökan på ett bra sätt.
Jag har mina knep som jag brukar använda :)
Hoppas ni haft en bra helg.
Kram och ha en bra start på veckan....

I somras stod jag, mannen och några kompisar till oss och sålde våra barns fina begagnade kläder på en marknad där vi bor.
Vi fick en del pengar, men tyvärr lyckades vi inte få allting sålt.
I och med att allting var helt, tvättat och struket, lämnade vi in dem på barnaskaran i Årsta.
En underbar butik som ligger vid Årsta Torg.
Du lämnar in kläder och Ellie säljer vidare till andra barnbutiker.
Hon tar 50 % och du tjänar 50 % av pengarna.
Du kan sedan välja om du vill ta ut pengarna kontant, eller ha dem innestående för de kläder som du köper själv.
Vi har nog sålt för över 1500 kronor tror jag och har fram tills idag, nästan handlat upp allting där.
Bra priser dessutom.
Tycker om hela idén, dels att stötta en egen företagare, men framförallt att hjälpa en annan barnfamilj med att tjäna pengar.
Och det bäst av allt, om det fortfarande är god kvalité när barnen växt ut dem, så kan du lämna tillbaka dem i butiken och hoppas att någon annan köper det.
Utöver begagande kläder säljer hon även nya kläder, leksaker, skor och mycket annat smått och gott.
Butiken ligger påHjälmarsvägen 28 eller www.barnaskaran.se
Väl värt ett besök.
Fina kläder till orhört låga priser.
Kom till Årsta och fynda.
Du lär inte bli besviken :)
Som många av er vet, älskar jag att både äta och laga mat.
Att inte haft möjligheten att få äta mat under 5 månader, är ju faktiskt helt sjukt.
Kommer ihåg när jag fick beskedet under våren att jag inte skulle få äta på 4-5 månader pga min sjukdom, så var det första jag tänkte; Nehej, inga jordgubbar på midsommarafton:(
De första 3 veckorna var rent ut sagt förjävliga.
Vart jag än tittade var det mat överallt.
Hemma, skafferiet, så MYCKET reklam på radio, tv, bussar och framförallt i tunnelbanan och i tidningar.
Annonser, annonser och återigen annonser.
Jag fann en väg ut, och det var att laga all mat.
Om det nu var så att jag inte skulle få äta, så skulle jag fanimej få smaka av maten i alla fall
Mannen var så glad, han uppskattade all mat jag lagade.
Och så som jag lagade, uppfann nya recept, fann recept, handlade in speciella ingdridienser o.s.v.
Nu har jag ju fått börja äta igen och har faktiskt tappat lusten att laga mat.
Lite grand.
För nu när jag ska äta, så måste maten helst innehålla mycket kalorier, så jag kan gå upp i vikt.
Sjukt va.
Först gör man en magsäcksförminskning för att gå ner i vikt, vilket lyckas med ca 45 kilo.
Och sedan blir jag sjuk, nästan sätter livet till, och går ner yttterliga 17 kilo.
Det är dessa 17 kilo jag ska försöka gå upp i vikt och det kommer ta tid.
Har jag tur, kanske jag kommer gå upp tio kilo.
Halv 8 hos mig är ett underbart matlagningsprogram på Tv4.
För er som inte känner till programmet, så kan jag berätta att det sänds måndag - torsdag, 19.30.
En person bjuder hem tre främlingat och bjuder på 3rätters.
Mot veckans slut man utse en vinnare.
Det är ett enkelt, charmigt, gott, socialt och mycket trevligt program:)
Denna vecka skilde det sig, för då tävlades det i par och man var i Stockholm.
Herre Jisses, vilken skillnad.
Jag har följt nästan alla avsnitt under säsongerna och en sak är säker.
När det tävlas i Stockholm, så tävlas det med guldkant.
Det är så lyxig mat som bjuds, så jag nästan ramlade av soffan.
Stockholmare kan och står på stort.
Jämfört med många ute i landet, där många tror att man kan vinna genom att bjuda på en taco middag eller en jansson frestelse.
MEN HALLÅ!!!
Bönder, säger jag. Är du med i tv och tävla, lägg då i alla fall manken till.....
Man måste ju göra sitt yttersta.
Mannen min ansåg att stockholarans meny var så pass lyxig, för vi kanske har mer influenser här i stan, än vad man har i mindre städer?
Kanske är det så,vet inte....
Alla recept finner du på recept.nu
Här är en bild från de som tävlade denna vecka.
Fräcka Bosse och Birgitta från Tegnérlunden vann.
Flera gånger om dagen, finner jag mig själv, tittandes ut genom fönstret.
Jag smygtittar på Emelie som leker på gården på förskolan.
Hon bakar kakor i sandlådan, springer fram och tillbaka, åker rutchkana, leker med dockor, cyklar.
Hon leker både själv och även med andra barn.
Jag kan inte sluta småle.
Att se henne glad och leka, värmer mitt hjärta.
Mina barn är mitt livselexir :)
Samtidigt som jag tar dag för dag, så har jag börjat tänka på framtiden.
Ett friskhetstecken.
Mitt kontrakt på teatern löper ut den vid nyår.
Därefter finns jag som arbetstillgänglig som jag brukar säga.
Jar har börjat sända ut mejl med cv till teatrar och liknande instanser.
Ska börja projekt uppföljning inom några dagar.
MEN; det är svårt. Rättare sagt, lätt att fortsätta i sina gamla hjulspår.
Teater!
Är det verklige vad jag vill göra och fortsätta arbeta med?
När jag låg på sjukhuset, föreställde jag mig att jag bytte bransch och gjorde helt andra saker.
Men, när kvällen ändå kommer, finner jag mig att det är teatern jag trivs bäst och att det är det jag kan.
Även om jag är övertygad att jag kan ta mina kunskaper och använda dem inom andra områden.
Vi får se.
Mannen har bestämt att han vill plugga nästa år.
Detta är något han funderat länge på, att byta bana helt.
Hans företag har förändrats enormt under tiden han varit föräldraledig.
Och nu har han nog funnit vad han vill göra resten av sitt liv.
Och jag kanske hamnar på A-kassa om jag inte finner något nytt arbete.
Haha, bra start på 2011.
Nåja, det ordnar sig, det gör det alltid på något vis.......
Vad arbetar du med?
Är du nöjd med ditt jobb och din situation, eller önskar du att du gjorde något helt annat i ditt liv?
Underbara höstdagar.
Växlande molnighet, men mest sol som tittar fram.
Krispig luft då man andas, underbart skönt, känna hur det kittlas i halsen och näsan :)
Är ute mint en gång per dag och promenerar och rör mig.
Gör så satans ont i hela kroppen, tappat så många kilon och muskler.
Känner hur allting läker inombords....
Går framåt.
Sover dock relativt bra om nätterna, då Emelie inte kickar mig ut ur sängen, och jag tvingas lägga mig på soffan.
Trött, kroppen kämpar.
Vi kämpar.
Försöka komma in i vardagsrutiner.
Jag vill så mycket, men får dock göra så lite.
Just nu har jag börjat leta efter arbete från januari nästa år, då jag står utan arbete.
De två instanser som jag hade hoppats på, har tänkt om, och det verkar som om att det inte finns några öppningar för mig.
SUGER!!!
Har ändå sänt ut till tre andra intressenter, oavsett om de söker eller inte....
Jaja, det ordnar sig på något sätt....
Ha en bra och skön helg....