Pappa / Papsen....
8kommentarer
Vad våra barn skulle kalla oss, är något vi diskuterat i flera år.
Att ordet mamma heter just mamma är inte svårt att förstå.
Barnets första mumlande i munnen är mmmmm , som skapar ordet mamma.
Därför heter mamma just någonting på boktstaven mmm runt om i världen.
Att barnet sedan ska lära sig bokstaven p, är svårare, och därav blir ordet pappa svårare och följer sig naturligt senare att vänja sig att säga.
I början kallade vi oss för Pappa Anders och Pappa Daniel, någonting som Emelie snabbt kom att konvertera enbart till Anders eller Daniel.
Detta tyckte vi inte om, så sedan ett tag tillbaka, har vi gjort om våra namn till Pappa och Papsen. Anders är Pappa och jag är Papsen. Någonting hon vet och använder, men ibland säger hon Anders och Daniel, då hon vill vara mer specifik.
Några vänner till oss har enbart kallat sig för pappa. Bägge heter Pappa.
Och barnen ropar pappa då de behöver en pappa.
Rättare sagt, då de behöver en förälder.
Vill de ha en specifik pappa, kallar barnen dem vid namnet.
Men det är sällan, för de vill bara ha en förälder, spelar ingen roll vem av dem det är, bara att en förälder kommer.
Och när Emelie är supertrött, ledsen och gråter, ropar hon MAMMA. Någonting hon lärt sig från dagis :)
Det är väldigt intressant.
Inom heterovärlden, blir det ju automatiskt mamma och pappa för att det är betingat till könet.
En kvinna : Mamma, En man : Pappa.
Medan inom Regnbågsvärlden har man funnit andra lösningar.
Vet att Många lesbiska kallar sig för mamma och mamsen.
Eller Mamma Namn eller Mamma Namn.
Tycker det är roligt med detta tänkande, utifrån ett queerperspektiv.
Det är först nu när Emelie snart fyller 3 år, som hon börjar bli mer specifik i välja mellan pappa eller papsen.
- Emelie, kom så byter vi blöja, kan pappa säga.
- Nej, säger Emelie, vill att papsen byter.
:)
8 kommentarer
Mary
12 Oct 2010 09:39
Vi är två föräldrar av olika kön, och vår 2-åring kallar oss båda omväxlande mamma och pappa, även om han förstås vet vem som är vem. Så jag tror också att det är en förälder som är det viktiga! Det känns bra, som om han inte bryr sig om kön (men han vet ju inte vad det är, så varför skulle han...).
Tack för en bra blogg, och gott tillfrisknande!
Gaypappor
12 Oct 2010 10:16
Mary,
du har så rätt så.
Emelie kallar oss självklart också för mamma med, då och då.
Mest när hon är övertrött och gråter.
Någonting hon lärt sig på dagis :)
Nettan
12 Oct 2010 10:50
Det är så roligt det där med barnen. Min bästa vän vars dotter på 3 år brukar säga pappa (hon har två mammor) och speciellt när jag och min son är där. Samtidigt som hon vet att min son har en mamma och en pappa och hon två mammor så tror jag det är spännande att smaka på ordet pappa eller mamma som i ert fall :)
Ha en trevlig dag!
Robert
12 Oct 2010 10:55
Ville bara tacka för en fin och inspirerande blogg.
Jag lever själv tillsammans med en man och har en stor längtan efter barn.
Johanna
12 Oct 2010 11:10
När jag läste att Emelie ropar Mamma ibland, så tänkte jag att kanske är det en del av språkutvecklingen? att hon hört ordet på dagis osv, som du sa, jag menar..är det inte så att barn säger ord de hört bara för att få pröva att säga dem osv kanske?:)
Lilja
12 Oct 2010 13:25
Våra barn kallar oss mamma och memma..Ibland blir dt mamma till båda men är det memma de specifikt frågar efter så kallar dom på just henne..
Arga Anna
12 Oct 2010 21:19
Syrrans minsta kallade mig för "mamma" så sent som för några veckor sedan. Tror inte barn riktigt till att börja med ser att "mamma" och "pappa" är kopplat till personer utan mera som saker man säger när man vill ha uppmärksamhet.
Cia
13 Oct 2010 19:13
Var hos en släkting och tillslut kallade hennes barn på nära 2 år, mig för mamma flera gånger och sprang efter mig..barnets mamma blev snopen och jag med.
Men som sagt, tror inte det är så kopplat till en person som man kanske tror.
Kommentera