Gaypappor

Att gå runt och veta att man är i vecka 5, det känns helt....overkligt..... Jag är så tacksam för alla kära vänner och familj som stöttar en. Familjen är viktigast för mig, det är den uppfostran jag fått, att alltid ställa upp för alla. Visst, det kan vara på både gott och ont, men familjen är en central punkt i livet. Jag hade aldrig drömt, att jag som man och bög, skulle bli pappa. Hade liksom räknat bort den möjligheten, men tänk vad ödet ville annat. Min DNA kommer leva vidare, inget jurassic park här inte..... Visst, det är väldigt tidigt än så länge, vecka 5, men, blir det missfall så blir det. Naturens gång i sådana fall. Vi måste glädjas ändå:) Nu är det bara 35 veckor kvar:) Under denna tid kommer löven skifta färg, vi ska genomgå en julmiddag, nyårsraketer och lagom till vårens första blomster kommer barnet titta ut. Arbetsnamet är Rutger/Rutgerina 2, för det är verkligen de fulaste namnen vi kunde komma på:) Surrogatmamman tror det blir en pojke. Vi får se. Några som vill dra igång en vadslagning?