Idag är det exakt 2 år sedan morfar gick bort.
Finaste morfar, som jag saknar dig.
Du fanns alltid där, med ett leende, en varm kram.
Då jag kom ut som bög, hade du svårt att finna dig i det.
Men bara några veckor sedan, inför min bror skulle gifta sig, sade du;
"Daniel, kom så får jag prata med dig, mellan fyra ögon"
Vi gick ut på balkongen och han sade, med sin polska britning;
"Danishi, jag har suttit i Auschwitz och sett hur folk har blivit dödade för vad dem är. Jag klarade mig. Så hur kan jag fördöma mitt egna barnbarn? Jag älskar sig så som du är. Så så är det "
Och så en låååång kram.
Du betalade halva bröllopet När det var lång kö till bröllopstårtan, ståendes med två tallrikar, sade du;
"Nå, hur länge ska man behöva vänta på tårtan? jag har betalat halva bröllopet" och avfyrade ditt charmigaste leende.
Alla skrattade.
Varje fredag gick du till samma bagare och samma frukthandlare på Hötorget, för att köpa bröd och frukt. Samma ställen, som du hade gått de senaste 40 åren.
Du älskade att pruta, det var en sport för dig
Du kände alla och alla kände dig. Det fanns inte ett namn du inte kom ihåg, eller familjers relationer till varandra, som du inte kunde....
Du älskade och värdesatte din familj, högst över allt annat på jorden och du var stolt över den du var. Du förde traditionerna vidare.
Du såg varje dags nyhetssändningar på tv.
Du visste exakt hur börsen låg till och hur statusen på dina aktier var.
Du var alltid stiligt klädd.
Du smög alltid ner en hundralapp eller två i min byxficka.
Du kunde säga, "Nå, annars?" fem gånger i timmen.
Du älskade din familj och gjorde ingen skillnad på oss barnbarn.
Du var busig.
Du klagade aldrig över dina smärtor, inte ens in i det sista då du tog ditt sista andetag.
Du var helt enkelt världens bästa morfar.
Och vi saknar dig så mycket.....
http://www.youtube.com/watch?v=659f1PiGYvc&feature=related
