Finaste morfar....

3kommentarer

Idag är det exakt 2 år sedan morfar gick bort.

Finaste morfar, som jag saknar dig.

Du fanns alltid där, med ett leende, en varm kram.

Då jag kom ut som bög, hade du svårt att finna dig i det.
Men bara några veckor sedan, inför min bror skulle gifta sig, sade du;

"Daniel, kom så får jag prata med dig, mellan fyra ögon"

Vi gick ut på balkongen och han sade, med sin polska britning;

"Danishi, jag har suttit i Auschwitz och sett hur folk har blivit dödade för vad dem är. Jag klarade mig. Så hur kan jag fördöma mitt egna barnbarn? Jag älskar sig så som du är. Så så är det "

Och så en låååång kram.

Du betalade halva bröllopet När det var lång kö till bröllopstårtan, ståendes med två tallrikar, sade du;

"Nå, hur länge ska man behöva vänta på tårtan? jag har betalat halva bröllopet" och avfyrade ditt charmigaste leende.
Alla skrattade.

Varje fredag gick du till samma bagare och samma frukthandlare på Hötorget, för att köpa bröd och frukt. Samma ställen, som du hade gått de senaste 40 åren.

Du älskade att pruta, det var en sport för dig

Du kände alla och alla kände dig. Det fanns inte ett namn du inte kom ihåg, eller familjers relationer till varandra, som du inte kunde....

Du älskade och värdesatte din familj, högst över allt annat på jorden och du var stolt över den du var. Du förde traditionerna vidare.

Du såg varje dags nyhetssändningar på tv.

Du visste exakt hur börsen låg till och hur statusen på dina aktier var.

Du var alltid stiligt klädd.

Du smög alltid ner en hundralapp eller två i min byxficka.

Du kunde säga, "Nå, annars?" fem gånger i timmen.

Du älskade din familj och gjorde ingen skillnad på oss barnbarn.

Du var busig.

Du klagade aldrig över dina smärtor, inte ens in i det sista då du tog ditt sista andetag.

Du var helt enkelt världens bästa morfar.

Och vi saknar dig så mycket.....

http://www.youtube.com/watch?v=659f1PiGYvc&feature=related

3 kommentarer

Anette

31 Jul 2009 22:21

Så fint skrivet. Han måste verkligen ha varit speciell, din morfar. Har läst inlägget två ggr idag och har fått tårar i ögonen båda gångerna. Sången om Zeidi är verkligen vacker!

marianne

31 Jul 2009 23:55

Fin morfar, det är klart du saknar honom...du får prata med barnen om honom-så småningom...och om din saknad.

Jag undrar ofta varför vissa blir homo? Vad kan det bero på? När och var uppstår vår sexuella läggning?

Amanda

01 Aug 2009 17:53

Vilken härlig morfar!

Skriv ned alla minnen, dofter, ljud, kommentarer så att dina barn och kusinerna kan läsa dem för sina barnbarn!

Bevara alla minnen för framtiden!

Kommentera

Publiceras ej