












Mitt jobb är fantastiskt på så vis, att jag får resa runt i Sverige (och även utomlands då och då) för att se vad världen har att erbjuda i teaterväg.
Så var det föra helgen, då jag skulle se två föreställningar som spelades utanför Göteborg.
Passande nog var både mannen och barnen lediga, så vi kombinerade jobbresan med e familjeresa.
Herrejisses, så mycket packning för 4 personer och för 3 dagar med alla olika sorters väder som SMHI hade att erbjuda.
Att åka tåg med skrikiga barn, är bland det värsta jag vet. Verkligen. Så jag var ganska rädd för denna tågresa. Barnen hade varsin lekväska, som de själva hade packat och vi en helt överfull kylbox med mat, dricka, frukt ,bullar, kakor, mer frukt, jag vet inte allt vad den innehöll. Plus dubbelvagn, skötväska, handbagage, ja, vi såg ut som packade åsnor.
Tågresan gick mot Göteborg och barnen var så duktiga. Vi läste, sjöng, promenerade fram och tlllbaka i tåget ( och bar barnen mellan vagnarna, för det var lite läskigt) ritade, sjöng och åt. Och vips, så hade 3 timmar gått. De var så duktiga och Emelie frågade bara 3 gånger om när vi var framme. Och Elliot, ja, han charmade ju alla som vanligt med sitt breda leende, så resan gick verkligen galant.
Då vi ankom till centralen, i ösregn, mötte vi upp mitt ex som var i Götet för att regissera en föreställning. Vi åt lunch och han hjälpte Anders till hotelet med all packning och barn,( och ja, på den timmen träffade jag tre personer som jag kände, från ingenstans) medan jag tåg tåget vidare för att se en föreställning. Tyvärr kan jag inte nämna vad jag såg, men det var helt magiskt :) Hotelet, Best Western Hotel Mektagonen, ett perfekt familjehotel, nära Liseberg, stora rum, underbar servicevänlig personal, rum med kyl/frys, spis, tallrikar, ja, allt sånt som behövs. Då vi checkade in, hade de en notering i systemet att jag var vänlig och härlig kille (från det jag gjorde bokingen) så vi blev gratis uppdaterade och fick et gigantiskt familjerum:)
Under tiden gick resten av familjen i Nordstan för att slå ihjäl tid och sedan tillbaka till hotelet, där vi sedan möttes upp och åt middag på hotelet. Barnen älskade lekrummet, som var i samband med matsalen. Så de kunde leka loss och ha roligt, medan vi kunde äta i lugn och ro, och samtidigt ha koll på barnen.
I matsalen pratade vi med Annika, som arbetade själv den kvällen. Vi pratade om livet, kärleken och jobb. Det visade sig att hon jobbade extra på Liseberg på Rondo och på världshuset. Vilket sammanträffande sade jag, jag har arbetar som spöke på Hotel Gasten och extra som Farfar Kanin. Och detta är många år sedan. Så hon var supersnäll och vi fick fri entré och några åkbiljetter. Urgulligt.
På lördagen hängde vi på låset till Liseberg, som tusentals andra, i strålande solsken. Vi struntade helt i vuxengrejerna som man kunde åka med barn i, för det var för långa köer.
Elliot var helt till sig att få åka Farfars bilarna ( som han åkte 8 gånger ), tekoppar, bergochdalbanan för barnen och vi var med. De kiknade av skratt :) och ja, allt annat som gick att åka.
Det var ett helt underbart besök.
Då barnen var helt utslagna, men fortfarande glada, gick vi Avenyn ner och tåg spårvagnen mot en av mina bästa vänner som var min handledare på universitet för många år sedan. Det bjöds på en underbar 3rättersmiddag. Så härligt att se varandra efter flera år och familjen öppnade upp sitt hem med värme och kärlek och alla barnen lekte så fint tillsammans. Även de har haft en tuff tid med svår sjukdom, så dem om någon vet var vi har gått igenom, och kunnat lagt det bakom oss.
Spårvagnsresan hem gick bra, även om vi fick klappa, sjunga och försöka hålla barnen vakna.
22.45 somnade de sina sängar på hotelet och så sent har de nog aldrig somnat tror jag :) Sovmorgon till strax efter 08.00 för oss alla, jämfört med klockan 06.00 annars.
Söndagen ösregnade det. Vilken tur för oss, för vi hade fått frikuponger till Bushuset, ett lek/hop/klättra land, som låg precis vid vårt hotel. Barnen höll på i 3 timmar, tillsammans med en av mina bästa vänners dotter, som kom och höll oss sällskap. Det var så underbart att se Emelie och Elliot ha roligt, fattar inte var de får sin energi ifrån.
Sedan via hotelet, hämtade vi väskan och mötte upp några vänner från Sthlm i Nordstan. Vi hinner aldrig ses i hufvudstaden, men i Göteborg fann vi varandra och fikade en timme, innan vi åkte hem mot Sthlm. Även denna resa gick galant och barnen var återigen samlade och duktiga.
Trötta, glada och utmattade somnade vi alla ganska sent och jag och Anders kände oss stolta, varma och tacksamma för det liv vi lever, med hälsan och barnen...
Jag älskar vår familj.....

Enligt Patriotiska studentförbundet, som sköter den kommunala flaggningen när kommunens personal är ledig, skulle inga regnbågsflaggor ha hissats på något annat ställe än Avenyn under HBTQ-festivalen som ägde rum i juni.
Att flaggorna också hissades på kommunala inrättningar är inte i sin ordning, tycker Patriotiska studentförbundets kansler Torsten Persson enligt Göteborgs-Posten.
Han är märkbart irriterad över att kommen allt oftare frångått den gamla praxis som säger att bara nationsflaggor ska hissas utanför området där evenemanget hålls.
– Tidigare i år tillät man samerna att flagga på Gustav Adolfs torg och sedan fick zigenarna flagga. Vad blir nästa steg, att handikappsrörelsen hissar sin? De har väl ingen flagga, men de kan ju kanske skapa en med en rullstol och två korslagda kryckor undertill, säger Torsten Persson till GP.
David Magnusson är andre vice ordförande på Handikappförbunden.
– Vi brukar inte lägga någon energi på sånt här. Det finns viktigare saker för oss att göra än att svara på någon tokdåre. Jag tycker annars att man kan skämta om allt, men det här säger mer om honom än om oss, säger han till SvD.
Patriotiska Studentförbundet har anlitas av kommunen sedan 1977. Deras uppgifter innefattar bland annat flaggning av svenska flaggan på skolor och offentliga byggnader runt om i Göteborg, skriver GP. De har också i uppdrag att främja intresset för och värna om svensk kultur, tradition och historia.
För att finansiera flaggningsverksamheten 2011 får förbundet 28 000 i drifts- och verksamhetsbidrag från Idrotts- och föreningsförvaltningen.
Men på grund av allt det merarbete som förbundet menar att flaggningen under festivalen inneburit kräver de 2000 kronor extra av kommunen. Dessutom hoppas de att regnbågsflaggan aldrig mer ska hissas på skolor och andra kommunala institutioner.
– Jag har inget emot homosexfestivalen, det här handlar om ett ogenomtänkt beslut om flaggning på alla kommunala inrättningar. Det är också pedagogiskt misslyckat. Hur ska man förklara som förskollärare för små barn vad det är för flagga och vad den symboliserar och vad det är för människor. Barnen kan ju få mardrömmar om förskoleläraren berättar om vad homosexualitet handlar om, säger Torsten Persson till GP.
Men Stadskansliet vill inte betala ut några extra pengar. Istället hänvisar de förbundet till Idrotts- och föreningsförvaltningen som klargjort att Patriotiska studentförbundet bara har ansvar för att hissa och hala den svenska flaggan.
– Det låter inte bra det han säger, säger Linus Kron, verksamhetschef på Idrotts- och föreningsförvaltningen till GP om Perssons uttalanden.
– Vi är precis i startfasen för att se hur vi ska göra med de här drifts- och verksamhetsbidragen till nästa år. Om det visar sig att de är olämpliga för uppdraget kommer vi föreslå att vi inte ska göra på det här sättet, säger Linus Kron.
Hej Torsten.
Ville bara anse att ditt uttalande i GP om homosexfestivalen och hur förskolelärare skulle kunna förklara homosexualitet för barnen, är ju helt fantastiskt.
NOT!
Tänk att människor som du, fortfarande inte förstått att allt handlar om kärlek, inte om sex.
Jag är stolt man, i mina bästa år, som är bög, gift med en man och har 2 barn som går på förskolan.
Tro mig, barnen, deras vänner och förskolelärarna använder oss, pappa och papsen, som förebilder utifrån ett queer/genusperspektiv och kan i sin undervisning visa barnen att kärlek inte har några gränser.
Dina projektioner gentemot hur barnen skulle reagera på vad homosexualitet är, reflekterar nog mest dig själv och dina fördomar.
Hoppas du växer i din tolerans.
Mvh
Daniel
Läsare

I förrigår natt hade Emelie en riktgit berg och dalbana i magen sin.
Anders bytte sängkläder tre gånger och stackarn bara spydde och spydde och hade hög feber,
Ingen av oss fick någon direkt sömn.
På morgonen åkte jag med Elliot till mamma och pappa.
V tyckte det var bäst att separera barnen, så Elliot inte skulle riskera och bli magsjuk.
Han var så glad att få vara med farmor som han älskar så.
Både han och jag sov två timmar.
Jag, sovandes i mitt gamla pojkrum.
Vilka minnen.
Vad har inte jag drömt, fantiserat om och format mitt liv i detta rum?
Hur många gånger har inte jag målat om och möblerar om detta rum?
Hur många gånger sov inte min dåvarande bäsits Andreas över här, då vi gick på gymnasiet?
Hur många gånger grät jag mig inte till sömns för att pappa och jag bråkade om att jag var bög?
Hur många gånger längtade jag inte efter att bli vuxen, för att lämna detta rum.
Och nu,, flera år senare, så är rummet kvar, samt de flesta sakerna, även om det blivit mammas stryk/tvätt/sovrum.
Den stora skillnaden är, att, när jag igår vaknade upp, hörde jag två djupandningar.
Den ena var från mig, och den andra var från min son, Elliot, som sov djupt i spjällsängen två meter ifrån mig.
Då blev jag så rörd.
Tänk, om jag alla dåvarandra år, hade vetat att jag idag skulle ha min son, mitt barn, hade nog livet sett anoorlunda.
Elliot skruvar på sig, vaknar och ser sig omkring.
Han ser mig, ställer sig upp och gör som han alltid gör,ler.
Jag blir så glad och lycklig och går fram, lyfter upp honom och kramar honom länge.
Och så står vi länge, min son och jag, kramandes i mitt gamla barndomsrum.
:)