Komma ut i vardagen.
4kommentarer
Igår satte jag upp lappar om att vi gärna behöver hundvakt i de entréportar som tillhör bostadsrättsföreningen.
I och med att mannen min har fått fler övernattningar på jobbet, behöver jag mer förstärkning med kvällpromenaden av vår labrador. Fått 5 -6 st svar.
I morse var en barnfamilj här på besök för att träffas och se om alla tyckte om varandra.
I och med att det är en barnfamilj, så har vi tjenat på varandra sedan tidigare, men inte riktigt pratat med varandra, för deras döttrar är 6 år och våra barn är ju yngre.
Men, de var supertrevliga och de var här ca 20 minuter.
Vi bestämde att vi alla skulle gå ut tillsammans på lunchen och se hur det funkade.
Då vi skulle gå, frågade den ena flickan oss;
- Är ni gifta?
- Ja, sade vi oss så blev det knäpptyst.
Föräldrarna tittade på varandra och på oss och de visste inte riktigt vad de skulle säga.
Så, jag grep in och drog min vanliga visa; Du vet, de flesta har en mamma och pappa, men vissa har två pappor, eller två mammor, eller bara en mamma eller en pappa, eller en farmor o.s.v.
Och sedan började föräldrarna ställa följdfrågor om vi hade delade veckor och nyfikna frågor.
Mitt i nuet, i själva samtalet, kom på hur jobbigt det är att ständigt komma ut, och ändå se det som vår uppgift att lära andra och förklara om surrogatmödraskap. Har folk problem med vårt arrangemang, är det deras problem och jag skämd inte ett dugg för den jag/vi är. Men, jag blev plötsligt påmind om att just där, just nu, att vi återigen kom ut som homosexuella föräldrar och med allt vad det betyder.
Hursom helst, promenaden med Falcor gick mycket bra och vi bestämde oss för att de ska hjälpa till någon kväll i veckan, Perfekt, för döttrarna vill ha hund och päronen vill vänta, så detta kommer bli en läroperiod.
Sedan har jag även fått intresse från en tjej som pluggar på universitet som också kan hjälpa till.
Och så en tredje som också verkar vara intressant.
Perfekt, med ett litet säkerhetsnät:)
Men, jag undrar verkligen hur samtalet gick hemma hos barnfamiljen sedan efter de hade lämnat oss.
Visst, vi är ju bekväma med vår situation, men det kanske inte är alla andra som är det och hur tacklar de det?Ja, inte våra problem, får vi väl ta det då om det dyker upp.
4 kommentarer
Speedo
20 Nov 2010 19:42
Så här sa Ida efter gårdagens tårtkalas:
"Där fick begreppet mamma,pappa,barn en rejäl skopa gaypower. Jag hade nästan velat filma o visa mina elever."
Värt att tänka på.
Love U 2 bits & pieces!
Lucas
21 Nov 2010 01:43
Känner igen detta med att ska man behöva förklara?
Hur många heterofamiljer måste förklara för allt och alla?
Barns frågor så kan vara helt naturliga och man svarar så enkelt som möjligt. Det är oftast vi vuxna som krånglar till det.
Men jag har blivit stoppad av nära och kära och de har bett mig att INTE berätta om min läggning.
DÅ blir jag sårad dels för att jag kanske inte ens tänkt berätta nåt dels för att de uppenbarligen skäms över mig/oss.
Har däremot alltid fått roliga följdfrågor av barn och svarat så naturligt och enkelt jag kunnat.
När vuxna frågar vem av oss som lagar maten så säger jag som det är - vi kan inte laga mat vi köper allt på restaurang.. Äsch jag skojar vi lagar mat båda två och den som har mest tid lagar maten..
Hoppas det går bra med hundpromenaderna!
marianne
22 Nov 2010 09:54
ja, det är väl så att heterofamiljer har det lättare än ni
Krama om Falcor!
grannen:-)
08 Dec 2010 00:02
Det är ju trots allt lite ovanligt att ett par snubbar får barn med surrogatmamma, för de allra flesta "vanliga människor" läser man bara om sånt i aftonbladet...:-D:-D
allt som avviker från den stora massan och sticker ut lite väcker nyfikenhet och undringar, en del osäkra människor blir kanske rädda osv. Allt ovanligt ifrågasätts.
Det är lite som att komma från ett annat land, man måste hela tiden svara på frågor från nya bekanta "Var kommer du ifrån, hur länge har du varit här, tänker du bo kvar i Sverige,är du muslim, och iså fall, vad tycker du om Osama bin Ladin?" Eller lite som med min son som har en pappa från Gambia, det händer att folk tror att jag adopterat honom och vägrar förstå att han faktiskt är min biologiska son och jag får förklara att "Joo, han har faktiskt legat i min mage"
Men helt klart, man kan ju tycka att samhället borde ha kommit lite längre än så, att sexualitet eller hudfärg eller ursprung inte skulle vara så himla viktigt.
Kram på er!
Kommentera