Göteborg

4kommentarer

Sitter på X2000 till Göteborg.

Ack, du sköna Göteborg.

En underbar stad.

Jag bodde där från 1997 - 2002, kom in på en teaterskola, då jag fortfarande hade de drömmarna.

Det var där, jag fann mig själv. Flyttade hemifrån, komma bort, bara få vara. Saknade mamma mycket, men det var nödvändigt.
Det var i Göteborg jag fann mig själv, hade ett av mina mer seriösa förhållanden ( ja, tom förlovad) ,började driva egna teaterprojekt, jobbade som farfar kanin en gång på Liseberg och två säsonger som levande spöke på Hotel Gaten(ja, jag var en av dem som fick revbenen knäckta av att blivit sparkad av en gäst).

Det var också i göteborg, jag fann två  av mina bästa vänner, Kosmos och Tommi. Vad har inte ni och jag gått igenom.11 år senare, håller vi fortfarande ihop, i vått och tort.t

I göteborg har jag skrattat, gråtit, förlorat en nära vän till andra sidan, dansat och partat till sent om mornarna, älskat mig själv, avverkat 5 lägenheter, 

Kommer ihåg en högtid, jag kunde inte åka upp till familjen i Stockholm. Mamma sände ner mat via en konduktör med x2000. 3 timmar senare tog jag emot paketet på centralen i göteborg och åt mammas hemlagade mat och firade själv i min lägenhet i göteborg. Bara en mamma kan göra sådant. Finaste mamma. Jag älskar dig.

Göteborg kom att bli mitt hem, jag andades göteborg och ville aldrig flytta tillbaka.

Men så blev jag svårt sjuk och jag kände att jag inte klarade mig ensam och jag behövde stöd från min familj.

Så, efter fem år, tog eran slut.

Flytttlasset gick tillbaka.

idag, 6 år senare, kan jag fortfarande känna att det är som att komma hem till Göteborg. Jag ringer alltid mamma och mannen min och säger att jag ska flytta tillbaka. De börjar tröttna på mina telefonsamtal från Göteborg.

Nej, nu ska jag arbeta några dagar i Göteborg och presentera min teater och föreställning som jag arbetar med.

I sista stund bestämde vi att mannen och dottern inte skulle följa med, för hon behöver återigen komma in i sina rutiner, inför inskolningen på onsdag.

Så, jag får träffa mina gamla vänner och minnas min gamla goda era.

Men, så som jag lever nu, är inte heller helt fel.

Att jag skulle ha en fantatiskt familj med man och barn och hund och underbart arbete, kunde jag inte veta då.

Gött mos, som vi säger i Göteborg.....


4 kommentarer

marianne

18 Jan 2009 11:41

jag funderar... kan det vara så att 'bögar' står sin mamma mycket närmare än sin pappa? jag har sett flera sådana 'fall'...att det kvinnliga ,anima, hos mannen och det manliga'animus' hos kvinnan,leder till homosexualitet?

Anonym

18 Jan 2009 12:21

Hej Marianne.

jag har ingen aning, och jag vet flera fall där son och pappa också står varandra väldigt nära och vice versa. Men generellt så kanske man står sin mamma närmare, kanske för att sterotypt kan en kvinna lättare samtala om känslor och tänka sig in i andra situationer.



I mitt fall, så har jag och mor min alltid stått varandra nära. Utan att gå in på allt för mycket detaljer, så är mamma min bästa vän och vi delar allt.



Att jag inte nämner min far, har en viss betydelse, men han finns där i bakgrunden, och jag älskar honom, av hela mitt hjärta. Det är bara det att han har haft svårt att acceptera mitt liv, vilket har lett till att jag lever mitt liv själv.



Min mamma är en fantastik människa och mamma och nära vän....

Mia

18 Jan 2009 15:51



Oavsett vad det beror på så är det så himla vackert att läsa om kärleken till din mamma :-)



Det gör mig som 2 barns mamma otroligt glad ! Jag hoppas hoppas att mina tjejer kommer att känna likadant för mig när de blir vuxna damer :-)



marianne

19 Jan 2009 10:28

Det måste vara svårt både för din pappa och kanske även dig, (och din mor) att han tar avstånd från ditt liv. jag hoppas att du o pappan kan mötas en dag i ett öppenhjärtligt samtal...

Kommentera

Publiceras ej