Till minne av....

3kommentarer



För många år sedan, var jag på god väg att bli skådespelare.
På min dåvarande teaterskola, arbetade vi med fantastiska monologer av engelsmannen Mark Ravenhill och hans pjäs Shopping and F---cking. Den hade premiär 1996 i England och mötte stor framgång. Rå, enkel, naket. Handlar om droger, homosexualitet, beroende, våldtäkter, ens sökande o.s.v. Ganska mörk pjäs.

Nåja, vi var så ambitiösa, vi unga skådespelare.

Min rumskamrat, som jag delade lägenhet med, hon och jag brukade repetera dessa monologer dygnet runt. Vi sufflerade varandra, stötte och hjälpte varandra. Vi var så ambitiösa.....

Hon levde verkligen sig in i rollen och såg till att varenda känsla var äkta, och hon var inte nöjd innan replikerna satt perfekta.

För några år sedan gick hon bort, allt för tidigt.




Ikväll, 12 år senare, såg jag Shopping and F---cking på Stockholm Stadsteater. Jag gick med en av mina bästa vänner, Therese. Kvällen började underbart bra med att jag träffade en bekant som jag nyligen återupptäckt efter 16 år.
Föreställningen börjar och det är super bra skådespeleri. När den kvinnliga skådespelerskan kommer ut på scen, får jag nästan en liten chock. Hennes rollkaraktär är så lik min avlidna väninna.
Föreställningen går sin gilla gång och sedan kommer monologen
Monologen som jag inte hört på 12 år.
Texten.
Orden.
Samma monolog som vi arbetade med för 12 år sedan.
Kombinationen av att skådespelerskan är lik min väninna, samt monologens ord, gör att jag blir knäsvag och känner hur tårarna tränger fram. Och alla minnen.

Jag kan bara tänka på min väninna, hur fin hon var, hennes leende, hennes katt, Gosan, som jag fick ta över, hennes mani på att alltid städa, alla nätter vi satte uppe och pratade, hur hon brukade krypa ner hos mig om nätterna och sova för att hon kände sig ensam, hur vi shoppade, drack te, hur hon bakade scones till mig.

Men framförallt, hur målmedveten hon var, att hon skulle lyckas som skådespelerska.

Precis när det började lossna för henne karriärsmässigt, gled hon ur våra armar.

Alldeles för tidigt.

Josefine Hintze, vi saknar och älskar dig.






3 kommentarer

Görel, mamma till Josefine

28 Aug 2009 11:41

Kära Daniel



Tack för din fina text om Josefine. Jag blev både glad och berörd.

Ja hon gick verkligen in för att försöka lyckas och ville ägna sitt liv åt teatern.

Nu blev det tyvärr inte så. Men hon finns alltid i våra hjärtan.



Kram från Görel

Kaj

04 Sep 2009 18:09

Josefine har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och jag tänker ofta på henne. Trots att åren går så ser jag henne tydligt framför mig. Hennes charm, hennes funderingar, hennes känsliga personlighet och hennes nyfikenhet. Josefine var väldigt mänsklig och det gör också att man blir så utsatt i denna hårda värld. Tack för din fina text Daniel och tack för att du var en så fin vän. Jag vet att Josefine uppskattade dig enormt mycket. Kram Kaj

Sofia

30 Nov 2009 15:39

Jag brukar ibland googla efter Josefine, även om det sällan leder till något annat än att konstiga tyska människor kommer upp eller att man ser rubriken på den där läskiga nekrologsidan på Svenska Dagbladet. Jag var inte alls beredd att hitta ett vackert inlägg om min kära gamla vän. Tack Daniel! Jag minns dig och när du och Josefine flyttade ihop i Göteborg. Jag minns att vi pratade i telefon en gång och att du var skämtsamt skakis efter en av Josefines misslyckade hårfärgningar. Det är jag som är Sofia, men som kallades för Ebba.



Jag mindes Josefine i min egen blogg på hennes födelsedag, ta gärna del av det minnet om du vill:

http://the-unsatisfactory.blogspot.com/2009/01/days-of-glory.html



Rart att se att det går bra för dig! Grattis till barnen, mannen och livet.



Hälsningar



Sofia

Kommentera

Publiceras ej