Frustrerad....
6kommentarer
Vaknade tidigt i morse, och var bara på så dåligt humör.
Arg och grinig och så jävla frustrerad.
Har varit tålmodig och lugn, men vet inte vad, idag vill bara att bebisen ska komma ut, vill hem, hem till mina saker, mina rutiner, mina vänner, min familj, mina dvder, min säg, mitt stockholm.
Är skitfrustrerad, gick ut över mannen vid frukosten, förlåt, inte meningen.
Nåja, även jag kan väl få ha en dipp
Snart iväg till sjukhuset i alla fall för att mäta hur mycket fostervatten det finns kvar o.s.v.
Och sedan tar man beslut därefter om ev. igångsättning och sådant...
Bebis, come out, com out, wherever you are:)
6 kommentarer
anna
20 Apr 2009 08:52
Hej vännen!
Åh vad jag känner igen mig. Jag känner igen mig från när jag själv var gravid. Du är som jag var i slutet av mina graviditeter. Mardrömmarna, väntan, frustrationen.
Nu har jag sluppit att vara hemifrån när jag väntat barn och haft en enkel väg i jämförelse med er men jag tycker ändå att du har ganska normala "symptom" för en höggravid ;) Bara en sådan sak som att att du vaknar flera gånger på natten... Du förbereder dig för det som komma skall.
Hoppas att ni får glada besked på sjukhuset i dag, att det snart är dax och att ni snart får fara hem med era små.
Anna
20 Apr 2009 10:56
Inget är som väntans tider ;-) denna veckan måste det ju hända något,,man får väl ite gå över mer än 2 veckor,,eller??? Hur länge stannar ni i Norge efter födslen? Till helgen har du säkert din lilla/e i famnen..Man har rätt att tappa humöret i en sådan situation...Din man förstår dig säkert..Hoppas att det gick bra idag..kram kram
Elin
20 Apr 2009 11:04
Har följt er hela tiden - stackare som måste vänta så länge! Hoppas han sticker ut huvudet snart! Tänker på er och håller tummarna. Kram!!
Jeanette
20 Apr 2009 11:24
Så spännande, det var så nervöst, kul och påfrestande att gå och vänta på barnet. Hoppas hon/han kikar ut snart vi är ju också nyfikna!!
kram
jeanette
Surromamman
20 Apr 2009 13:20
Men kära du. Nu tycker jag riktigt synd om er båda två. Det kan inte vara lätt, men när du har en dipp - försök att tänka på att du bara är dagar (eller timmar) från att få träffa knytet. Då kanske det blir lite lättare att fokusera igen.
Du har kanske "slut på energin, håll och träningsvärk som man brukar få efter man sprungit långt" men spurten brukar man klara av att kämma i lite extra när man ser målet i sikte! ;-)
Ni är snart där. Lyllos er! :-D
Z
20 Apr 2009 14:10
Förstår att det måste vara väldigt frustrerande och tröttsamt ibalnd. Att gå över tiden kan ju bli som en mardröm, man ahr väntat nio månader och ska vänta i en obestämd framtid till. Det är just det där obestämda som tar livet av ens ork och ens glöd.
Hang in there! Och försök distrahera dig med annat! Jag vet att det är svårt, speciellt när ens liv har blivit pausat sådär, men det kommer vara värt det när bebisen äntligen bestämmer sig för att födas!
Varma kramar,
Z
Kommentera