Pappa-Papsen-Pappa Daniel - Pappa Anders...
2kommentarer
Under dessa 4 år, har vi kallat oss för det mesta.
Vi började med Dad och Daddy.
Sedan Pappa och Aba.
Sen Pappa Daniel och Pappa Anders.
Se senaste två åren, pappa och papsen.
För att definiera vem som är vem.
Ett vänpar till oss, kallar sig enbart för pappa och pappa.
Då de behöver en förälder, ropar de enbart Pappa och det kvittar egentligen vem det är, så länge det är en förälder.
Vill de ha en specifik pappa, benämner dem honom med hans namn.
Detta är superintressant tycker vi.
Att egentligen behöver man inte heta mamma eller pappa, och att det är könsbestämt, utan enbart en förälder.
De skulle helt enkelt bara behöva ropa förälder, så kommer en av oss.
Nåväl, barnen kallar oss för pappa och papsen, just för att vi ville de skulle förstå vem som är vem.
Barnen är dock lite förvirrade och börjar dock nu först fatta att papsen också betyder pappa och då har vi ändå under hela deras liv sagt att de har två pappor.
Så, nu har Emelie börjat göra om benämningen och försöker finna det som passar henne bäst.
And We are fine about it.
Så, för det mesta är det pappa och papsen men även nämns vi som enbart pappa och pappa, eller pappa Daniel och pappa Anders, eller enbart våra förnamn (vilket vi inte är så förtjusta i, men det är väl bara att hacka i sig det i sådana fall )
Det är härligt att följa denna snabba utveckling:)
2 kommentarer
malin
26 Sep 2011 20:03
Hej! här hemma har dottern sen hon var 3,5 kallat oss för malin ohc lars. Jag har inte lidit av det så mycket men larse har känt sig som en "bonuspappa" när rut har ropat "Lars" när de är och handlar osv. Först nu när dottern är 6,5 har det återigen blivit mamma och pappa. Barnen tenderar att göra som de vill, oavsett vad vi vill ;-) Tack för en bra blogg!
Mia Th.
28 Sep 2011 00:29
För många år sen besökte jag ett dagis som haft extremt många presonalbyten. Där satt ungarna på toaletten och skrek "VUXEN!" när de ville ha hjälp.
Jag gick dit och torkade en vilt främmande unge i rumpan. Han verkade inte det minsta förvånad och undrade inte alls vem jag var...Beklämmande!
När jag jobbat som lågstadielärare har det hänt att ungarna av misstag kallat mej "mamma" Det viktiga för dom har ju bara varit att få hjälp. Kanske är det en omedveten hint om att dom känt sej trygga?
När jag ställde ut min nya vackra unghund för ett tag sen dök det plötsligt upp en kvimnna som presenterade sig som "farmor" Självklart är det hon som äger Li-Quos pappa!
Kommentera