Elliot
5kommentarer
Så, i fredags, bestämde man sig för att amputera övre delen av Elliots högra långfinger.
Den delen man hade återsytt, hade självdött, så det fanns inga alternativ.
Så, två timmar senare, vaknade Elliot upp ur narkosen på uppvaket, med ett stort leende.
Den här lillkillen alltså, så tapper, stark och modig han är.
Han fick komma hem senare på kvällen.
Och så glad av att vara hemma.
Nu blir han hemma 2-3 veckor, beroende på hur det läker och hur han svarar på medicinen.
Varje gång vi ska ut, ska vi dra på en stor plastkondom över armen, för att bandagen inte ska bli blött eller fuktigt.
Så, mindre kul att försöka pussla ihop mitt och mannens schema med studier och arbete och lite vabb där emellan.
Men, återigen, verkar det som om vi får ihop det.
Det är först nu jag börjar fatta vad som hänt och jag är så trött. Rättare sagt, trött är inte ens förordet.
I veckan, ska jag se till att ha möte med Elliots pegagoger, deras chef och så vi pappor, för att kunna sitta ner och prata i lugn och ro.
Också för att se hur vi ska gå vidare.
Jag vill återigen säga att dagis och pedagogen inte gjorde något fel, hon var närvarande i rummet då det hände.
Det är framförallt ett fabriktionsfel och man ska nu ta ersätta alla liknande skötbord i vår kommun på dagis.
Så, på så vis, är det bra att det inte kan hända andra barn.
Bara så synd att det var Ellitot som var framme och busade, lekte och klämde sig.
Det ska ju bara inte kunna hända.
Så, nu sitter vi med alla försäkringspapper, skadeståndsanmälan, jurdiska termer som vi inte begriper.
En gammal tjejkompis till mig, som är advokat, har erbjudit oss att hjälpa oss, om så behövs nu.
Även om det just nu känns märkligt att tänka på ett skadestånd.
Är bara så ledsen för Elliot. Det är väl vi föräldrar som är mer uppjagade än han kan jag tänka mig.
Vill bara han ska bli bra.
Han verkar inte ha så ont och har gått helt fantastiskt över till att vara vänsterhänt. Helt otroligt....
Nu, väntar vi och ser och på tisdag ska de byta bandage på sjukhuset. Då ser vi hur det läker.
Tack alla för fina ord och uppmuntran.
Kram från oss så länge
5 kommentarer
Tudorienne
11 Sep 2011 21:06
Men stackare! Tappra ni, hoppas att han kryar på sig snart.
Mia
12 Sep 2011 19:07
:-( Ni är så starka ! Jag kan inte annat än beundra er ...
Barn är oerhört tåliga och studsar snabbt tillbaka , värre är det alltid med oss föräldrar . Jag beundrar att ni inte lägger skulden på pedagogerna för jag hade nog haft svårt att inte göra det ...
Jag hoppas allt ordnar upp sig snabbt så livet kan fortsätta sin vanliga lunk igen .
Ta hand om er !
KRAM
Emma
12 Sep 2011 22:40
Åh, så trist att det inte gick att rädda toppen. Tänk på att det är värre för er föräldrar än för Elliot. Och tänk vilka möjligheter det här ger E, han kan ju dra värsta rövarhistorierna i framtiden, och säga att han blev biten av en krokodil!
Madde
14 Sep 2011 20:24
Men vad jobbigt! Stackars liten.
Vad heter det höj och sänkbara bordet? Vi har också ett höj och sänkbart bord på vår förskola och det vore ju intressant om det är av samma märke.
Krya på er!
Kram
Fröken iDA
16 Sep 2011 18:20
Men usch, vilken otäck historia! Hoppas att allt går bra från och med nu!
Vi har också höj/sänkbara skötbord på min fsk, men vi har en handenhet som barnen inte kommer åt. Däremot har jag sett några barn ta en stol och klättra upp själva. Då blir jag arg, för jag blir rädd att de ska ramla ner eller på annat sätt skada sig. Fast egentligen är ju de små helt fantastiska hur de drivs av sin nyfikenhet och uppfinningsrikedom/problemlösningsförmåga. Det gäller bara att hänga med och lära dem vad som kan vara farligt. Krya på sig Elliot.
Kommentera