Vad ovanligt. Nu blev jag nyfiken...
1kommentarer
Elliot har länge, länge, länge varit snorig, grönt snor och täppt i näsan.
Andas enbart med munnen och låter som en kaffekokare om nätterna.
Varit på utredning då man konstaterade att han hade för trånga luftrör.
Fick nån speciell astmagrej att andas genom.
Har han blivit bättre?
Nej.
Så, efter ett besök på BVC, fick jag dem att sända en remiss till en öron/näsa/hals specialist.
Läkaren på BVC var mycket förstående och trodde nog att Elliot lider av för stora polyper bakom nästan och för stora tonsiller.
Både jag och hans surrogatmamma var öron/näsa/hals barn när vi var små och bägge två har vi opererat bort polyper. Eller gjort en skrapning av dem. Så, Elliot har ju verkligen anlag för det.
Idag ringde specialistläkaren. Helt fantastiskt, en fredag eftemiddag, klockan 17.00.
Hon ställde många frågor och vi bestämde oss för att Elliot skulle få komma nu innan sommaren för en undersökning.
Hon frågade efter mitt namn igen.
Och så efter mammans namn och nummer
- Nej, vi är två pappor,sade jag.
- Vad ovanligt. Nu blev jag nyfiken;sa hon med en glad röst. Två mammor har vi ju haft förut, men aldrig två pappor.
- Ja, jag är papsen och min man är pappa. Men kalla oss för papsen Daniel och pappa Anders.
- Då är det noterat.
Och så fick vi i en tid.
Då vi lade på, tänkte jag en hel del.
I vår värld, är ju vi som vilken familj som helst och vill vara som lika andra som helst.
Och så, ibland, påminns vi om att vi inte alltid är det.
Bär vi med oss ansvaret att alltid informera och upplysa om folk frågar om varför/hur vi är två pappor?
Börjar förstå att vi ständigt kommer få leva med att komma ut och bli tillfrågade om oss och om hur vi skaffat barn.
Var går gränsen?
hur mycket och ofta ska man bjuda på sig själv, när det egentligen är något så privat?
Missförstå mig inte fel, för vi har ju själva tidigare gjort så mycket media och varit öppna, samt driver denna blogg, men det börjar uppstå en mättnadskänsla.
Eller så gör vi helt enkelt inte en stor sak av det.
Vi är två pappor.
Och det är upp till oss att berätta vår historia eller inte.
Beroende på situation, humör och väder :)
1 kommentarer
Amanda
01 Jun 2011 08:31
Så länge den största delen av världen består av mamma pappa barn och inte pappa pappa barn alt mamma mamma barn tror jag att ni kommer att mötas av frågor.
Ni bjuder på det ni vill bjuda på - resten sopar ni under mattan :)
Kommentera