I vårt Hus...

0kommentarer

I vårt hus bor det många äldre.
Många av dem har bott här sedan huset byggdes 1960.
De har sett folk flytta in och ut.
De har följt skilsmässor, dödsbon och barnfamiljer som vuxit upp.
Lägenheterna har renoverats, folk har flyttat väggar, målat och tapetserat om.
Området har expanderat och kommer även så i fortsättningen att byggas ut och bli en viktig knytpunkt.
Jag har altid tyckt om de äldre.
De har så mycket kunskap och liv i sig.
En äldre dam, hon är så förtjust i Elliot.
Och han i henne.
Ett äldre par som jag pratat med från och till, visar sig ha känt min mormor och morfar väldigt väl.
Så igår kväll, hamnade jag hemma hos dem och vi pratade, pratade och pratade.
De berättade historier om min morföräldrar och det var helt underbart.
Sedan både mormor, morfar och farmor gick bort, den siste för 3 år sedan, har jag haft ett enormt tomrum.
Saknad av den äldre generationen.
Deras sätt de var på.
Deras sätt de talade.
Deras sätt det luktade hemma hos dem, en speciell lukt.
Deras sätt att alltid köpa på sig, så det inte fick ta slut hemma.
Deras sätt att överleva.
Det är underbart att se, min mamma, få bli farmor, och vara aktiv i barnens liv.
Även Anders mamma.
I vår familj är banden starka och blir ännu mer stärkt genom barnen.
Vi vill ju gärna ge våra barn den barndom vi själva haft.
Både jag och min man har flyttat runt.
Men nu har vi landat.
I vårt hus.
I ett hem som är fyllt av värme, kärlek, ömhet och respekt.
Ett hem där barnen kan få växa upp i.
Ett hem där vi kan se barnen flytta hemifrån.
Ett hem där vi kan åldras och se årstiderna byta tid.
Ett hem där vi kan leva.

Kommentera

Publiceras ej