Sakta, sakta, sakta......
5kommentarer
Jag är uppe och går, sitter och bara är.
Jag får dricka hur mycket jag vill, vilket var lite läskigt i början.
Snacka om psykisk spärr i början, då jag skulle ta första klunken med vatten, på över 5 månader.
Anders fick stötta mig hela eftermiddagen.
Jag grät, så svår var det.
Men när jag väl hade kommit över det, så gick det bättre.
Och nu dricker jag försiktigt hela tiden.
Nästa steg blir ju att börja äta lite purerat, om någon dag eller så.
Igår var vänner, mamma och pappa, Anders och barnen uppe och hälsade på och vi hade det urmysigt.
De var på strålande humör, och de gjorde min dag.
Vågar nästan inte hoppas på att det gått så bra som det gjort.
Klart, 1 år av sjukdom gör ju en lite misstänksam och det är som om att jag bara väntar på att ett bakslag ska komma.
Men, än så länge verkar det grönt :)
5 kommentarer
pia
19 Sep 2010 12:20
Vad härligt att höra att det går framåt, små små steg åt rätt håll snart hemma! Tänker på er.Kram
Anna
19 Sep 2010 14:37
En dag i taget... tänk nu bara på dig själv, du kan aldrig stressa fram ett tillfrisknande... Familjen finns där för dig,, kom tillbaka i din egen takt.. Vad har dom gjort med dig nu? Många styrkekramar från mig.
Lina
19 Sep 2010 19:04
ohhh är så glad att det gått bra för dig/er, hoppas det fortsätter så nu många kramar
Louise
20 Sep 2010 21:28
Underbart, Äntligen, Härligt, Njut och Krya på dig!
Amanda
22 Sep 2010 05:00
Hoppas verkligen att det fortsätter att gå framåt, så att du snart kan inta en fem rätters middag med gott vin till.
Kommentera