tankar

7kommentarer

vita sjukhuskorridorer
provtagningar
febertagning
stirrandes ut genom fönstret
samma utsikt
tung andning
den köpta blomman i present blommar för fullt
läst ut alla skvallertidningar
sett typ alla dvderfilmer från biblioteket
samma rutiner varje dag
fina mamma och pappa som kommer och besöker mig varje dag
läkare som inte vet hur de ska gå vidare med mitt fall
proverna börjar vända till det positiva
saknar barnen så
Elliot har börjat gå flera steg, något jag missat
Emelie pratar och sjunger för fullt
Sjukskriven ytterligare 3 månader.
GranCanaria resan inställd
Kanske orkar vi med en liten bilfärd genom Sverige hos vänner istället
Svårt att inte kunna planera sitt liv
Kuratorsamtal
Hemlängtan
Pendlar mellan ledsen, glad och nollställd.
Humöret är satt på paus, eller överlevnad som kuratorn säger.
Fastandes i 2 månader.
Nutritiondropp kommer ges nattetid.
Inte dricka eller äta på 2 månader.
Ingen midsommar med jordgubbar
Ber till övre krafterna att såret i magen kommer läka ihop av sig självt.
Läkarna ska ha en speciell konferens om mig i veckan, med flera läkare från andra sjukhus
Får se vart det landar någonstans
Livet känns orättvist, det var inte så här det skulle bli
Livet är satt, återigen, på paus.
Försöker hålla humöret uppe, svårt, men försöker.
Mina vänner, familj och barnen, är det som får mig att hålla mig uppe.
Tack för att ni finns.....

7 kommentarer

marianne

05 May 2010 09:50

Det är svårt att förstå varför det blivit så här, och om det finns nån mening med det....

never give up

Lina

05 May 2010 12:57

hoppas av hela mitt hjärta att ni klarar detta, och det är sista gången nu så du blir bra!! många kramar o tankar från oss

Caroline

05 May 2010 13:47

Orättvist att du ska behöva ligga inlagd igen. Jag önskar dig all lycka till och hoppas att såret snart läkt ihop så att du kan få åka hem till din fina familj!

Många kramar

Caroline

Lottis

05 May 2010 18:38

ber med dig!!

Louise

06 May 2010 11:00

Vad skall man säga? Det är för jävligt trist detta helt enkelt. Tycker så synd om dig. Hoppas de kommer fram till en bra lösning på konferensen eller att din kropp är så snäll & självläker nu när magen får vila helt.

Margherita

07 May 2010 23:43

Så jäkla, jäkla orättvis världen är. Hoppas ni kan hålla hoppet och modet uppe. Även om man förstås kan behöva krascha ibland.



Heja på!

Håkan

11 May 2010 20:34

Hej! Jag har följt din blogg i det tysta i några månader. Vill bara skicka en tanke och hoppas på att du snart blir bättre. Du vet inte vem jag är, men det spelar ingen roll. Krya på dig! Allt det bästa, H

Kommentera

Publiceras ej