Jag lever....knappt......

8kommentarer

Kära bloggföljare.
Det är med sådan stor värme och kärlek jag läser era alla kommentarer.
Ni är verkligen underbara.
Ni är många som be mig att inte lägga upp era kommentarer offentligt, men tack för att ni ändå skirver.
Jag har nu varit hemma i några dagar från sjukhuset.
Jag mår skit, har verkligen ont och vet inte var jag ska ta vägen.
Tar starka morfinsprutor 8 gånger om dagen, för att klara av smärtan.
Skall opereas vecka 35 på Huddinge Sjukhus.
Hos en ny specialistläkare, en mycket svårt, komplicerad och tuff operation.
Familj och släkt kommer utumlands för att närvara för att jag tyvärr återkigen sväva mellan livet och jorden.
Jag kämpar på, försöker, kan inte göra några planer, tar dag för dag.
Har avbkat våra planer, då jag skulle överraskat anders.
Vi firar snart 5 års brölllopsdag, hade bestämt vi skulle åkt till Bomans hotel i trosa och o sedan en herrgård i nyköping 2 nätter.
Fixat barnvakt och allt, bara han och jag, få komma bort lite.
Men, nu kan vi inte göra det.
Har alltdleles för ont.
Ligger och gråter när barnen inte ser.
Kramar och kryper upp i föräldrarnas och mannens famn.
Känner mig så ledsen och livet känns orättvist.
Jag hade sett fram emot att få börja leva mitt liv igen.......
Få börja arbeta igen.
Vara social.
Allt gick ju bra tills, för några dagar sedan, då jag återigen fick knallont och röntgen visade att hålet i magsäcken hade spräckt upp igen.
GÅr och väntar.
På vad?
Tar dan som den kommer.
NU ligger jag bara på en madrass i tvrummet, stirrandes i taket, lyssnar op musik, ska gå ut och köpa en glass och fortsättta ligga här och stirra i taket.
Kanske se en film
Så trött, ojämn regelbunden sömn,
så tungt morfinerad.
Ont i hela kroppen
Kräver massage flera gånger om dagen runt vänxter saxel, där jag har så ont.
Emelie kommer fram och säger, pappa daniel, inte ledsen, och kramar mig,
Tårarna sprutar.
Nej, liget suger hästballe just nu....

8 kommentarer

Nettan

06 Aug 2010 11:41

Skickar över lite styrkekramar. Känns förjävligt och jag hoppas att du blir bättre och att allt ska gå bra med operationen! Tänker på dig och din familj! Du har gjort djupa spår hos mig trots att vi inte känner varandra!

Lina

06 Aug 2010 18:43

fy fan rent ut sagt nu får detta vara slut, jag hoppas av hel amitt hjärta att du blir frisk snart så ni kan fortsätta där allt slutade för länge sedan innan du blev sjuk. Kramar i massor och stort TACK för att du orkar dela med dig om hur det går för er

Johanna

06 Aug 2010 22:07

Livet är verkligen orättvist!:( du förtjänar så himla mycket bättre än att behöva vara sjuk. Jag blev så glad förut när du började bli bra igen och du verkade ha så mycket hopp om att du skulle kunna äta snart utan problem och smärtor och nu det här:( usch usch. Jag hoppas att allt går bra med operationen! jag tänker på dig

rainbow

06 Aug 2010 23:06

så trist. stackars, stackars älskade fina människa. jag känner dig inte irl, men har förstått att du är en mycket varm, godhjärtad och fin person. hoppas verkligen att din operation går vägen nu. det är så trist att läsa ditt om ditt smärtsamma öde. vill inte att du skall behöva ha det på det här sättet. du är värld mycket mycket mer. din familj behöver dig.



måste även skriva att dina barn är de sötaste jag sett (förutom mina då) :P



gå gärna in och läs min blogg. jag har precis börjat blogga! det är ju superduper avkopplande och roligt! :)

Mumflan

07 Aug 2010 00:01

Tänker på dig och din familj varje dag, tittar in här och imponeras av din styrka.

Det är våra familjer som driver oss framåt i livet, vad som än händer. Kärleken är så stark och för den gör vi det vi inte trodde vi orkade eller kunde göra.

Jag och min flickvän hoppas innerligt att allt ska gå bra och att det löser sig för gott denna gången Danilel. Allt gott önskar vi er. Kramar Linda och Maria

Bella

07 Aug 2010 19:43

Jag vet inte vad jag ska skriva, förutom att jag hoppas du blir frisk. Vilket support du har från familj och vänner. Fantastiskt hur väl de tar hand om dig, och varandra. Återigen, hoppas du blir frisk.

marianne

07 Aug 2010 20:57

Kära vän, mina kommentarer får du lägga upp, det finns inget att skämmas över!

Hoppas att den dumma smärtan ska ge sig snart!!

Tanja

08 Aug 2010 03:07

blir så ledsen när jag läser detta... har följt dig i hemlighet i år... brukar inte kommentera men var tvungen att göra det nu. Tänker på dig, sänder kramar till dig och din familj. Hoppas för din skull. Kramar i massor

Kommentera

Publiceras ej