Omtänksam Onsdag...
6kommentarer
Kära läsare;
antalet besökare på bloggen bara växer och växer, dag för dag.
Tack för att ni återvänder och läser den, samt att ni sprider den vidare.
Det är många nya unika besökare och läsare som följer vår historia.
Roligt:)
Som ni ser så har bloggen ett nytt utseende.
Och nej, det har ingenting med att göra om vi ev. skulle få en pojke som några frågat.
Det var mest att jag insåg igår att den var lite för tjejig och rosa för två bögpappor:)
Snacka om not queer tänk, så, nu är den lite mer stilren och neutral
Surrogatmamman mår bra, sover dåligt om nätterna och är nu bra tung.
Hon säger att det känns som om barnet börjat fixera sig.
5 veckor kvar.
Och en premiär tills dess.
Jag har premiär om en vecka.
Idag kunde man läsa om föreställningen i SVD på nätet och i tidningen, nu närmar det sig.
Som projektledare går jag nu mer in i en roll som stödjande och psykolog funktion.
Jag älskar det.
Det gäller att vara oumbärlig och omtänksam och ta hand om teamet.
Mycket stress och nerver.
Mycket tårta, bullar och frukt blir det:9
Idag åt jag även en spontan lunch med mamma på stan.
Det var såååå nice, länge sedan det bara var jag och mamma.
Vi satt i över en timme och bara pratade barndom, nuet och framtiden.
Det var länge sen, för annars är ju alltid mannen med och/eller dottern.
Min mamma är så fin och söt.
Hon hade väldigt ont i sitt ben och höft, men hon bestämde sig för att fortsätta promenera ändå, som träning.
Ni läsare som varit med från början, vet att jag gjort tidigare inlägg om mamsen.
Vi står varandra väldigt nära och vi pratar i telefon flera gånger om dagen.
Jag är väldigt lik henne, ibland kanske på både gott och ont:)
Vi har en slags telepati, ringer alltid, när den andre precis tänkt att göra detsamma.
Mamma är den mest omtänksamma människa jag känner.
Hon är så generös, bjuder alltid på sig själv och alltid med ett vänligt leende.
Det finns alltid mat när man är hos henne och pappa.
Många säger att vår dotter är lugn, fin och harmonisk.
Kanske är det för att vi delger henne den uppfostran som både jag och min man fick.
Vi bara förmedlar den vidare....
Mamma, jag älskar dig.
6 kommentarer
Linda
04 Mar 2009 20:00
Underbart skrivet om din Mor, måste vara fint att ha en sån nära relation till sin mamma, önskar jag kunnat haft det..Gud vad tiden går fort nu, snart kommer barn nr 2 :-)
Hoppas allt löser sig med hundvakt och att du hinner med premiären L
Kram på er
marianne
05 Mar 2009 11:46
jag önskar du kunde ha lika bra kontakt med pappa. Det är viktigt för en man ...
Gaypappor
05 Mar 2009 14:48
Marianne,
du känner inte till mig eller min historia, så du har ingen aning om hur min kontakt ser ut med min far.
Förresten, varför är det så viktigt för dig att man ska leva under "normala" förhållanden, med en mamma och pappa? Jag har valt att inte godkänna alla dina tidigare kommentarer för jag har inte orkat med.
Om jag skulle säga, att en far inte vill ha kontakt med sin son, hur skulle du lösa det då? Kommunikation är en dialog, och inte en monolog, eller hur? Det krävs alltid två för att samtala med varandra.
Nu är inte så fallet med mig, men jag skulle gärna höra ett längre resonemang från dig kring
carro
05 Mar 2009 15:53
vilken skön relation du och mor din tycks ha
marianne
05 Mar 2009 18:43
men käre vän jag ville ej såra...
jag förstår. men jag menade att allt skulle varit ÄNNU bättre om du o din pappa hade haft kontakt, detta har du sagt själv en gång. Vad är det som gör så pass ont i honom?
Libbe
05 Mar 2009 19:42
Hej!
Du skulle inte vilja ringa min son o ta ett allvarligt snack med honom ;)
Blev lite avis där faktiskt. men är ändå nöjd.
Libbe
Kommentera