Gaypappor

Skönt att sova i min egen säng, den tempusängen som vi köpte, är den bästa (och dyraste!) julklappen vi någonsin kostat på oss.

Elliot är svårmatad med faska, för han bara ler hela tiden:) Och skrattar och jollrar då han ser oss.

Åker nog tillbaka till landet i morgon, då det verkar bli mer sol....

Häromdagen och kvällen var några vänner till oss, på besök från Växjö. Virre och jag har känt varandra i16 år. 16 år.16 år, inte klokt vad tiden går fort. Vi möttes då vi bägge utbildade oss att arbeta på BHUS-linjen, som numera heter linje 59, RFSLS jourtelefon för unga homo och biseuella som behöver någon att prata med. 

Jag var egentligen för ung för att få arbeta, men dem tillät mig och det volontära arbetet blev någon slags räddning. Jag arbeta fler pass än någon annan och det var så givande att prata med ungdomar, från hela Sverige, som hade liknande problem som jag. Och jag kunde stötta dem, ge dem råd, men framför allt, jag var någon som lyssnade.

Ungefär som Jack i Nattens röst som gick på 80 talet....

Jag och Virre fann i alla fall varandra på utbildningen, oj, vad vi var unga..... Under åren, kom vi att utveckla en fin vänskap, många minnen från våra vinkvällar, då guran kom fram och vi sjöng och spelade falskt. Vi stöttade varandra genom kärleksproblem, gick ut och dansade.

Och sedan mötte vi våra kärlekar. Våra underbara kärlekar.

Och sedan gifte vi oss. Vi var vittnen på deras bröllop.

Dem var med på vårt bröllop.

Dem fick en son, som fyller 3 år nästa vecka.

De flyttade från Stockholm.

Vi sågs för 2 år sedan, hemma hos dem, i deras fina hus i Växjö.

Och vi fick Emelie. Och sedan Elliot.

Och nu var dem hos oss, underbart. Barnen lekte fint ihop och jag och Virre log. Vi behövde inte säga någonting.

Bägge tänkte samma sak.

Här satt vi, 16 år senare.

Underbart...

Skål för de kommande 16 åren och många därtill...